Hej små knattar!

Nu är jag tillbaka, lika befängd som vanligt. Och visst läste jag minst några stycken av de medhavda böckerna + en till som jag bara var tvungen att köpa, men det är en helt annan historia. Och nu är det fullt opp – vi har ju varken städat lägenheten eller trappan (det är vår månad) och ännu mindre rotat fram adventstusslerierna frå n källaren. Så ni får nog hålla er ett litet tag till. Såhär då, dessa böcker läsete jag:

* The Diving pool av Yoko Ogawa

* Nattens inre av Léonora Miano

* Syskonbädd av Stina Aronson

* Bombingham av Anthony Grooms

* Baby Jane av Sofi Oksanen

* den jag köpte och har sex sidor kvar i. Den är än så länge hemlig. Men jag säger hej!

Men om den kniper jag käft ännu ett litet slag. Hej spisen, här kommer jag!

Gröna rummet

stänger dörren igen. För nu kastar sig ett semesteryrt litet ka på pendeln till centralen fvb till västkusten. Det var igår vansinnesinfallet kom. Ringde mor: är jag välkommen? Hey SJ, dyra biljetter, jag går med på allt! Snart: hav och gräs, himmel och spädbarn. Och mina egna barndomsminnen. Packar med mig Snabbköpet Rastlös (har läst ca 150 sidor nu, mkt mkt roande), Våldtäkt och romantik (diskuteras i den bästa av littcirklar 18 aug) samt Namnbrunnen (Ke fick snällhandla åt mig under förra veckans sjuklinghistoria). Om jag har tur, har de städgalna inte tappat bort När Inkeri kom hem, Mio, min Mio, min egen dagbok, X antal femböcker och så alla dessa serietidningar, främst Bamse och Fantomen. Om jag har tur, blir det omläsning av barndomens favoriter.

Så. Ajöss och goodbye, nu far jag min kos och väntas åter sena söndagskvällen. Och då, gott folk, kommer det att bli ordning på torpet igen. Om måndag är jag åter i tjänst och läser barn- och ungdomslitt så det bara skvätter om det.

Semesterläsningen i koncentrat

Jajemän, Ka är tillbaka – tack vare Kes av pur skriviver sött rodnande kinder. Detta är semesterläsningen hittills:

Bombyx – wow, rafflande och HEY ”detdär låter inte som en bok du brukar läsa”, sa Ke, och visst håller jag med. Men spionthrillern om vackerjournalisten och hennes ”jakt på sanningen” (klyschjägare, här har ni – däng!) fängslade mig ordentligt. Mkt bra och smart och vackert och ah om smärtan parallellt med enkom spänning och jajaja, jag vill återoppta T’ai Chi:n när jag läser om huvudrollsinnehavarens coolaste inställning och förmåga att hantera mde mest oerhörda situationer. Perfekt semesterbok, spänningen är på topp liksom, läs mer på andra bloggar – mkt har redan skrivits.

The Big Book of Lesbian Horse Stories – ja, jag har tragglat sedan i julas, tillåtit mig endast någon liten novell här och någon där. Detta är helt underbart och ofta hemskt oskyldigt – tänk dig å ena sidan traditionell hästbok med en hon i stället för en han som vid sidan om hästarna agerar måltavla för den suktande huvudpersonens heta åtrå, å den andra sidan mjuk harlekin (med två unga och aaaaack så vackra kvinnor i fokus). Lovely helt enkelt, detta höll flygskräcken stången Sthlm-Berlin i gott samarbete med flygplatschampagne (Tack kollega L för tips!), rötjut och nyaste numren Diva och Bitch.

Det dom inte sa – om hur jag blev feminist Utkommer snart, jag läste för BTJ:s räkning – håll utkik efter rec i BTJ-häftet helt enkelt!. Okejrå, om ni tjatar kommer jag att skriva här sedan, men inväntar recensionsdatum* (ty trots att jag inte betraktar denna blogg som ett forum för recensioner, är den ju trots allt ett publiceringsverktyg).

The summerhouse, later av Judith Hermann. För visst måste jag läsa något tyskt när jag ju var i Berlin mot slutet av tysksemestern? Shoppingskygga Ka gick bananer på oh så härliga kulturvaruhuset och kom ut med åtminstone en liten bok samt en hoper nördgrejer. Och ja, denna lovprisade novellsamling är väl värd hurraropen. Med melankolin och, uppfattar jag, en milt ironisk blick som främsta verktyg beskriver Hermann såväl vardagligheter som direkt avgörande ögonblick och det med den äran. Jag gillar läsa om tomhet, meningslöshet och annat vi fyller våra liv med. Kanapéer i all ära, men jag läser hellre realism.

Thursday’s child. Kollega M ville jag skulle läsa, och snabbslutade då hon fick veta att jag skulle på semester. Torsdagsboken följde med till Tyskland och hem, oläst, orsak anges ovan. Väl i fäderneslandet läste jag om barnet som, liksom jag själv**, föddes på en torsdag ::: Vilken pärla av Hartnett! Jag gillade verkligen hennes två till svenska översatta godingar – men/och dethär var på något vis helt och hållet samma, men exakt samtidigt raka motsatsen till [mina opplevelser av] Jag är djävulen och Skuggan av den randiga vargen.

Planetariet. Sarrautes universum koncentrerat i denna bok påminner mig mkt om Stina Aronssons feberhistoria – kanske beror det på att jag inte helt ofta traskar runt i modernismens romaner? Kort: läst på två dagar, i en ström, och jag räds den dag jag möter någon som N. S. Vilken blick för människor! Säkert har jag redan mött henne, eller åtminstone någon som hon, tvingats stå i det skarpa ljuset som genomstrålar mördar, ja sakta dödsborrar sitt patetiska offer varpå röntgaren decinfecerar sina händer, tvår sig fri från upplevelsen***… Ajajaj, det gör ont att läsa om grymma borgerlighetsen (ja, s, egentligen borde jag väl inte tro er missförståare), ty:

Så också ett vemodigt besök i min farmors lägenhet (hon säger våning) som vi tömmer på ärvda möbler, böcker och andra vackerheter i samband med flytt till det ställe som väl brukar kallas för äldreomsorgen-ålderdomshemmet-servicehuset (nästa födelsedag blir den 98:e). Tack för att nya stället inte påminner om Kågedalen, tack för att farmor får med sig en bokhylla. Jag bar dit två kassar lyrik, främst Hjalmar Gullberg.

Hem med mig följde somlig skönlitteratur, viss lyrik, några litterära och latinska uppslagsverk samt en och annan biografi. Det är fruktansvärt sorgesamt detta: att farmors och farfars så fina bibliotek går en dyster framtid till mötes. Fast de allra vackraste banden – ursprungligen ägda av min farfars far, marginalerna fulla av blyerts-obs!, blyerts-nb!, jajamän, blyertsnoteringar av allehanda slag – stannar kvar i släkten. Jag lägger vantarna på Ugglan. De fem (sex?) bokhyllorna i mörkt trä skingras för vinden: en går till farmor, en till mina föräldrars sommarställe – och vad händer med övriga fyra? Vi har inte plats, det kan vem som helst som varit på besök i KeKaMoska hushållet intyga.

Nu förkylning: hörselgångsinflammation och feber. Bara några dagar tidigare förbannade jag det fina vädret och sade mig vilja göra allt för att få vara ”lite sjuk och stackars” dvs ligga i soffan och njuta god läsning. Men nu: för trött för något sådant (denna text kommer till under flera dagar, nota bene!) och paradoxalt nog rastlös värre. Vill ut och röra mig! Det måste vara den heltigenom

The Svenssons themselves

The Svenssons themselves

jätteljuvliga cykelupplevelsen som säger: kom tillbaka!

Nå, det är ju en veckas semester kvar, kanske att jag får åka ut med skärgårdabåt någon eller några turer nästa vecka. Ni missar väl inte det, kära medstockholmare, tilläggskortet på 560:- som gör att innehavare av SL-kortet åker hur mkt de vill i hela ljuvliga skärgården under en månad!

/ynk

* känner inte till det, men boken kommer ut nu i augusti

*** Ke, alltid upplagd för dråpligheter, blev mkt munter av upplysningen att jag, som är född med kejsarsnitt, skars fram på självaste skärtorsdagen

*** eller så, mkt troligt, kretsar inte världen kring mig, observerar inte alla just mig och mina mer eller mindre misslyckade handlingar i världen. Det är en trösterik tanke.

Ack och ve – packning

På fredag smäller det: i en cykelväska (hänger över pakethållaren, rymmer totalt – nej, jag törs inte tänka på det) skall placeras åttadagarspackning. Kläder undanräknade (ombyte, värme, kyla, regn och tjus) kräver också andra livsuppehållande ting utrymme. Däribland böckerna och anteckningsblocken. Men, här kommer det, ACK OCH VE! Hur ska jag någonsin kunna välja? Första högen (som jag inte vågat närma mig ännu)innehåller för närvarande 10 titlar. Minst sju måste bort, men vilka?

Apropå gallring, sommaren är en gallrande bibliotekaries högtidsstund. Har tillbringat åtskilliga timmar i en kall källare utrangerandes diverse böcker på (vuxfack) avdelningarna D, G, M och O. Hcg avklarad, all barnfack likaså. Samt lyrik och dramatik för barn och unga. Om ni bara visste vilka ljuvligheter jag tvingas kasta bort! Behöver jag säga att det är sorgligt?

MEN. Inte fanken kan jag slänga. Har dragit hem tokmkt i orangefärgad dramaten. Såklart.

Medan katten är borta

dvs Ka på tjänsteresa, kan ni kolla in min kära läsesällskapsväninnas förtjusande lässpaningar i kollektivtrafiken med omnejd. Hohoho, jättefint! Själv ser jag knappt någon med en bok – oftast är det Metro, City eller saliga Punkt.se som gäller. Eller varför inte skrälliga videosamtal och andra otrevligheter?

För övrigt frustar jag av längtan efter att ge mig på debatterna som pågår i DN, men kommer inte att kunna skriva något vidare värst smart än på länge av högst personliga skäl.

Hälsar delvis teknikfientliga

ka

Minns Köpenhamn

… då biblioteken var stängda. Aj, vad arg jag var:

Inför Köpenhamn

Då Ka:et i påsketid fyller äntligen-dam-dvs-trettio åks tåg till en närliggande stad. Peppen består av hög omläsning ur Med Lill-Klas i kappsäcken av Gunnel Linde. Wonderful, se bara inledningen:

Det finns somliga som har det bra! Det finns somliga som har en faster som bjuder dem på utlandsresa och själv åker med dem ända ner till Köpenhamn på påsklovet! Det finns somliga som får stå mitt på torget i Danmarks huvudstad och köpa smörgåspackar med ”dobbelt belägg” på – pillade räkor och brandgula korvar och allt möjligt gott som de har i Köpenhamn – och det finns somliga som får gå på Köpenhamns Tivoli och åka berg och dalbana till på köpet! Och då har ni ändå inte hört det viktigaste som hände! Ja, det är hemskt sådana lyckostar det finns!

Tillbaka från bröllopet

och totalt 13 timmar i bil med spyan nära mest hela tiden. Totallite läsning blev det alltså, och det lilla jag försökte snappa av Damen under isen som Johanna älskar förblev obegripligt. Tråkigt således. Och nu Fågelungar gör mig besviken, men jag ska inte ge opp hoppet såhär 30 sidor före slutet. Tänk om det vänder!

För övrigt är segvinterhåglösheten ett faktum och det enda som verkligen piggar opp är rödkindade barn som frågar om de inte kan få låna fem böcker på en gång eftersom alla fyra jag bokpratat om verkar så bra och denhär Biblioteksmysteriet bara MÅÅÅÅÅSTE de ju få läsa. Javisst, svarar jag.

Haffsorkestern skrålar…

… ja, inte riktigt, men jag ålyssnar ju dahlinglevengoods inläsning av muminböckerna när jag sitter här och knattrar och, jodå! det går alldeles utmärkt! Haffsorkestern och drakar i all ära; när igår uppackades 1 stycke havsdoftande Vi, de drunknade på arbetsplatsen var jag ensam om att bli exalterad men allt annat än först i kön. Gott så. Jag kommer inte att hinna läsa den förrän i påsk då resan går till Köpenhamn, om Gud och SJ vill naturligtvis. Ja SJ jag tänker inte flyga än på ett tag. Landningen i detminimala planet från Aberdeen till Köpenhamn var förfärlig. Till och med coolaste K var livrädd.

Packningsbestyr

i eftermiddag åker jag bil med pappa. Vi ska se till min ytterst skrangliga farmor på 97 år som för tre veckor sedan ringde mig och pratade om Karin Boye, men som på sista tiden blivit allt skröpligare. Med i bagaget ligger Bläckhjärta som tyvärr hotar med att ta slut när som helst och The thirteenth tale som K läste med förtjusning och som rätt många bokbloggare har skrivit om. Från bokporr till bokporr, liksom. Inte vet jag om det blir tid för läsning, men böckernas närvaro kommer att kännas bra.

« Older entries