Läste ut

Vinterträdgården av Falkenland på pendeln opp till föräldraskapet och insåg att jag nog inte riktigt ville tala om den med ärade moderskeppet inför övriga familjemedlemmar. Tur att -m- problematiserat sitt läsande så till den grad att det knappast blivit något av alls.

Semesterläsningen i koncentrat

Jajemän, Ka är tillbaka – tack vare Kes av pur skriviver sött rodnande kinder. Detta är semesterläsningen hittills:

Bombyx – wow, rafflande och HEY ”detdär låter inte som en bok du brukar läsa”, sa Ke, och visst håller jag med. Men spionthrillern om vackerjournalisten och hennes ”jakt på sanningen” (klyschjägare, här har ni – däng!) fängslade mig ordentligt. Mkt bra och smart och vackert och ah om smärtan parallellt med enkom spänning och jajaja, jag vill återoppta T’ai Chi:n när jag läser om huvudrollsinnehavarens coolaste inställning och förmåga att hantera mde mest oerhörda situationer. Perfekt semesterbok, spänningen är på topp liksom, läs mer på andra bloggar – mkt har redan skrivits.

The Big Book of Lesbian Horse Stories – ja, jag har tragglat sedan i julas, tillåtit mig endast någon liten novell här och någon där. Detta är helt underbart och ofta hemskt oskyldigt – tänk dig å ena sidan traditionell hästbok med en hon i stället för en han som vid sidan om hästarna agerar måltavla för den suktande huvudpersonens heta åtrå, å den andra sidan mjuk harlekin (med två unga och aaaaack så vackra kvinnor i fokus). Lovely helt enkelt, detta höll flygskräcken stången Sthlm-Berlin i gott samarbete med flygplatschampagne (Tack kollega L för tips!), rötjut och nyaste numren Diva och Bitch.

Det dom inte sa – om hur jag blev feminist Utkommer snart, jag läste för BTJ:s räkning – håll utkik efter rec i BTJ-häftet helt enkelt!. Okejrå, om ni tjatar kommer jag att skriva här sedan, men inväntar recensionsdatum* (ty trots att jag inte betraktar denna blogg som ett forum för recensioner, är den ju trots allt ett publiceringsverktyg).

The summerhouse, later av Judith Hermann. För visst måste jag läsa något tyskt när jag ju var i Berlin mot slutet av tysksemestern? Shoppingskygga Ka gick bananer på oh så härliga kulturvaruhuset och kom ut med åtminstone en liten bok samt en hoper nördgrejer. Och ja, denna lovprisade novellsamling är väl värd hurraropen. Med melankolin och, uppfattar jag, en milt ironisk blick som främsta verktyg beskriver Hermann såväl vardagligheter som direkt avgörande ögonblick och det med den äran. Jag gillar läsa om tomhet, meningslöshet och annat vi fyller våra liv med. Kanapéer i all ära, men jag läser hellre realism.

Thursday’s child. Kollega M ville jag skulle läsa, och snabbslutade då hon fick veta att jag skulle på semester. Torsdagsboken följde med till Tyskland och hem, oläst, orsak anges ovan. Väl i fäderneslandet läste jag om barnet som, liksom jag själv**, föddes på en torsdag ::: Vilken pärla av Hartnett! Jag gillade verkligen hennes två till svenska översatta godingar – men/och dethär var på något vis helt och hållet samma, men exakt samtidigt raka motsatsen till [mina opplevelser av] Jag är djävulen och Skuggan av den randiga vargen.

Planetariet. Sarrautes universum koncentrerat i denna bok påminner mig mkt om Stina Aronssons feberhistoria – kanske beror det på att jag inte helt ofta traskar runt i modernismens romaner? Kort: läst på två dagar, i en ström, och jag räds den dag jag möter någon som N. S. Vilken blick för människor! Säkert har jag redan mött henne, eller åtminstone någon som hon, tvingats stå i det skarpa ljuset som genomstrålar mördar, ja sakta dödsborrar sitt patetiska offer varpå röntgaren decinfecerar sina händer, tvår sig fri från upplevelsen***… Ajajaj, det gör ont att läsa om grymma borgerlighetsen (ja, s, egentligen borde jag väl inte tro er missförståare), ty:

Så också ett vemodigt besök i min farmors lägenhet (hon säger våning) som vi tömmer på ärvda möbler, böcker och andra vackerheter i samband med flytt till det ställe som väl brukar kallas för äldreomsorgen-ålderdomshemmet-servicehuset (nästa födelsedag blir den 98:e). Tack för att nya stället inte påminner om Kågedalen, tack för att farmor får med sig en bokhylla. Jag bar dit två kassar lyrik, främst Hjalmar Gullberg.

Hem med mig följde somlig skönlitteratur, viss lyrik, några litterära och latinska uppslagsverk samt en och annan biografi. Det är fruktansvärt sorgesamt detta: att farmors och farfars så fina bibliotek går en dyster framtid till mötes. Fast de allra vackraste banden – ursprungligen ägda av min farfars far, marginalerna fulla av blyerts-obs!, blyerts-nb!, jajamän, blyertsnoteringar av allehanda slag – stannar kvar i släkten. Jag lägger vantarna på Ugglan. De fem (sex?) bokhyllorna i mörkt trä skingras för vinden: en går till farmor, en till mina föräldrars sommarställe – och vad händer med övriga fyra? Vi har inte plats, det kan vem som helst som varit på besök i KeKaMoska hushållet intyga.

Nu förkylning: hörselgångsinflammation och feber. Bara några dagar tidigare förbannade jag det fina vädret och sade mig vilja göra allt för att få vara ”lite sjuk och stackars” dvs ligga i soffan och njuta god läsning. Men nu: för trött för något sådant (denna text kommer till under flera dagar, nota bene!) och paradoxalt nog rastlös värre. Vill ut och röra mig! Det måste vara den heltigenom

The Svenssons themselves

The Svenssons themselves

jätteljuvliga cykelupplevelsen som säger: kom tillbaka!

Nå, det är ju en veckas semester kvar, kanske att jag får åka ut med skärgårdabåt någon eller några turer nästa vecka. Ni missar väl inte det, kära medstockholmare, tilläggskortet på 560:- som gör att innehavare av SL-kortet åker hur mkt de vill i hela ljuvliga skärgården under en månad!

/ynk

* känner inte till det, men boken kommer ut nu i augusti

*** Ke, alltid upplagd för dråpligheter, blev mkt munter av upplysningen att jag, som är född med kejsarsnitt, skars fram på självaste skärtorsdagen

*** eller så, mkt troligt, kretsar inte världen kring mig, observerar inte alla just mig och mina mer eller mindre misslyckade handlingar i världen. Det är en trösterik tanke.

Happiness

Haha, annonserar ajöken innan jag skrivit av mig hippsomhapptramset. Fånigt! Här kommer ännu något i snuttifieringens goda tecken:

Precis lagom till tjänsteresan och farmorsvisiten kommer superfräscha ännu outlånade exemplar av detta och detta neddimpande i den högst fysiska inkorgen på jobbet.

Och jag som redan packat ner en hel del grejer! Vad sägs t. ex. om Dykungens dotter, En stor liten teater och Fettot?

Några definitioner av lycka

En inte helt avläsen släkting till mig (dock ingen jag umgåtts med i helgen) kan säga: ”Men visst är det härligt att ändra sin uppfattning om människor!” och jag tror verkligen inte att det är avsett som en pik mot den som nyss börjat tala väl om en person som vederbörande skytt endast dagar innan. Nej, det är ingen pik – utan ren och skär förtjusning över livets mirakler. Och nu har jag gjort detsamma: en helomvändning i fråga om mitt omdöme av en bok. För åh så jag klagat över TBW, ah så förfärlig den känts att läsa och ih så dum i betydelsen pucko jag upplevt mig själv. Jag har verkligen sörjt min oförmåga att ta till mig Irinas livsval och dess respektive konsekvenser, men nu har det alltså vänt. Örnen (en snäll sådan) har landat!

Kanske var det sällskapet under helgens allrasom vackraste bortavaro som muntrade opp läsningen. Ni fattar inte hur lyckligt lottad jag är: svärföräldrar att läsa med – intill sprakar kakelugnen. Eller var det kanske sexskildringarna som fick mig att gå i gång på allvar? Det faktum att huvudpersonen illustrerar barnböcker torde ha sitt varmaste genomslag då jag ju är en sucker för bilderböcker. Men nej, jag tackar Raisa för allt. Åh, Raisa! Det är julen i Brighton Beach som får mig att gå bananer och totaldemolera boken (i min ägo, bör tilläggas för ordningens skull!) medelst hundöron, marginalstrykningar, fnittersaliv och en hel del snor.

Har en hel del jag vill skriva, såhär på s. 527 av exakt 600 i denhär utgåvan, men låter saken bero. Ska ju tala om boken i grupp, för tusan. I stället: mot post-dinner-popcornskålen!

Hjärtligast,

ka

PS. Inte nog med att de älskar läsning (inte minst min läsning!) – svärföräldrarna besitter den goda smaken att stanna till på Emmaus strax intill Läby. Detta blev dagens kap. Oh! Lotte! Ah! Fanny!


Jag hjärtar Liv Strömqvist # 2

Ja, igen, Liv Strömqvist är fin. Nu har jag läst ut ännu en present: lovely Einsteins fru. Åh åh åh så fnissig jag blir och så arg och så allmänbildad och så bedåååårad av det vackra bildspråket! Rekommenderade f.ö. nyligen ett gäng kids 100% fett och fick genast imponerade reaktioner: – Vaddå, är det typ feministiskt eller?

Gissa om jag blev lycklig. Vid sådan tillfällen känner jag mig som en av det sociologiska litteraturfältets goda gatekeepers.

Idag ger jag pinglan ett nytt försök, för att citera mig själv. (JA, Johanna K, jag hade verkligen kallat DR för pinglan! Jösses!) Lionel Shrivers Post-Birthday World läggs ner i väskan som åker tåg (först pendel, sedan det något frejdiga Upptåget) för att avslutningsvis skumpa runt på X km oländia ”vägar”. Målet, kakelugnen och maten, håller mig vid liv om jag inte blir förtjust av boken. Åksjukan håller sig hjärtligen borta, emedan detta ka inte vill spy ned någon som helst del av vare sig packning eller sällskap.

Backup: Clare Castillons Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska. Samt repetitioner av godismeningarna i Levande vatten.

Perfekt pendeltågsläsning

För kartoteksfantasten tillika bibliotekarien dvs sorteringstossan som rätt ofta befinner sig mitt i den svirrande lokaltrafiken passar Lev Rubinsteins Tiden går. Ur Det stora kartoteket finfint. Caroline hade ju redan skrivit de ord jag hade tänkt citera idag, så inte helt oförgrämd sänker jag min lekamen till soffs, läser Shriver-boken. Men shit, vilken dålig engelskläsare jag är: Härmed intygas samvetsgrant att 50 sidor, säger 50 s, tog över två timmar i anspråk under gårkvällen! Det bådar inte gott inför bokbrunchen om lördag, då jag hittills haft för avsikt att samspråka om sagda bok.

Ner och opp

K har lånat ut boken. K har lånat ut Diane Setterfields The thirteenth tale. Frustrationen är min vän.

Packar i stället ned Malin Isakssons Brännhett (hade hellre valt En liten chock, men det är bibblakö på den) i sista sekund. Hämtade just ut ett bokpaket i tjorren (som misstänkt mycket påminner om Syrmas kiosk) med julklappar till andra och en till mig själv. Hurra för Ali Smith! Läs gärna Jeanette Wintersons intervju med min nya litterära kärlek här.

The whole story and other stories av Ali Smith

Skottlandsläsning

Det blev inte mycket läst. Mest höll vi som sagt till vid havet eller på regniga kyrkogårdar. Det var underbart för den konvalescent som är jag och som tillbringat föregående tre veckor till soffs. Lektyren, då:

* senaste numret av Bang: ”Jag älskar dig”. Skarpt som alltid. Jag läste inte allt utan uppehöll mig främst vid ”Myggor och tigrar: en feministisk bruksanvisning. Lena Sohl sätter ner foten i Maja Lundgren-debatten”, ”Jag hatar verkligen Cookie. Ida Therén om internaliserat kvinnohat”och ”Forough Farrokhzad, här och nu. Aylin Boynukisa samtalar med en död högst levande författare”. När jag äter frukost nästa gång ska jag läsa ”Jag älskar dig. Serie av Nina Hemmingsson” – ett säkert kort, precis som ovanstående artiklar.

* Not the end of the world av Kate Atkinson. Jag förbannade valet av resmål efter att ha läst ut One good turn (men är förstås nöjd med att vi drog till havet i st f inlandet). Det hade varit roligt att beträda samma mark som Jackson och de andra (men jag hade kanske bara blivit besviken). Det gick väldigt bra att läsa Atkinson i Aberdeen. Not the end of the world är en fin samling noveller som på sätt och vis kan sägas vara en hyllning till berättandet. Jag skulle kunna göra det lätt för mig och endast besvara frågorna som finns listade i slutet av mitt ex under rubriken: A reading group guide – Reading Group Questions and Topics for Discussion. Återkommer i stället när jag har koncentrationen på topp och inte i tånaglarna.

* Fortsatt Mosca Mye som sömnpiller, dvs högläsning vid sänggåendet. Jag fattar inte vad som är fel med den boken. Allt är egentligen så finurligt – ändå somnar vi hela tiden. Kanske avnjutes den trots allt bäst i ensamhet, medelst s. k. tystläsning.

* Bläddrade även i Den keltiska ringen av Björn Larsson och mammas A book of Scotland (hon köpte den 1971, när hon som tjugoåring liftade runt i Skottland). Läste valda delar högt, for my lover.

K läste Pessls Fördjupade studier i katastroffysik och jag lade mig i genom att ta boken ifrån henne och läsa högt. Såhär säger hon: ”Det är väl en ok bok, men innehåller för många ord för handlingen. Som att vilja käka korv med senap och ketchup, men bara få senapen och ketchupen.” Jag håller med till viss del. Pessl är som besatt av mer eller mindre tokroliga liknelser, minns ni hur jag gärna hade sluppit de ansikten som såg ut som om de karvats ut med sked?

Ja – mitt hett efterlängtade paket fanns på hyllan i kiorren när jag kom hem. Hurra! Nu gäller det bara att läsa ut Ali SmithsPorträtt: Ali Smith

Girl meets boy (fast jag vill ha den så mycket längre, det är direkt underbar) samt tre barn- och ungdomsböcker – sedan får jag äntligen ge mig på Water for elephants. Än Bläckhjärta då? Redan inslagen i silkespapper, skall läggas under granen och jag kommer att bli så lycklig när jag öppnar paketet! DS.

Packning

På söndag, i ottan, lyfter planet. FlygplanVi sitter förhoppningsvis i varsin lagom bekväm fåtölj och jag inte ett dugg rädd (hahaha). Med mig i handbagaget har jag litteratur förstås, och plockar opp dem med svala, torra händer som lyder minsta vink. Jag rättar till min klanderfria och skrynkellösa klädsel och lägger en diskret makeup (hahaha igen).

Men men vad heter böckerna jag lagt i väskan? Räknar med att ha läst ut Ladies vid det laget. I hyllan med olästa böcker står bl. a. dom av Cilla Naumann, Elin Wägners Från det jordiska museet, Den anatomiska teatern av Linda Örtenblad, Det speglade livet (med underrubriken Memoarer från bokrummet) av Klara Johanson, Glupsk. En underhållningsroman av Elfriede Jelinek, Donna Tartts The little friend, Fru Catharina Boije av Fredrika Runeberg m.m.

Eller ska jag ta Kate Atkinsons Not the end of the world? Eller någon av de två skottlandböcker vi fick låna av M och LO i somras? Ahh… detta är svårt.