Och så vidare.

Det är som sagt mer IRL än online just nu. Kanske beror det på att det är höstlov och att mitt arbete kräver innovativa lösningar dagarna i ända? Igår gjorde exvis unge herr låntagaren R.J. och jag bokomslag till våra kommande bästsäljare. I förrgår förestod jag pyssel så det stod härliga till. Samtidigt måste jag komma på 9-bokstaviga ord varje dag för att barnen ska ha något att göra, dvs leta spöken på bibblan. Idag är det konsert i samlingssalen och i morgon berättar jag för en hoper oskyldiga små om hur de gick till när jag slogs mot en varulv senast. Ni förstår.

Läsningen av läsecirkels-Sleepy Hollow på tåget bryts ständeligen av genom unga lovrusiga personers försorg. Bläckdöd är så tung (både fysiskt och innehållsligt) att jag inte orkar med mer än ett kapitel i taget. Så: nej, här blir inte mcket skrivet eller läst.

Annonser

Vad skulle du ha valt?

Annika Thors ungdomsböcker är för mig oprövad mark. Jag skäms nästan för att säga det och har många gånger sneglat på såväl som som som. Men icke – alltid har något kommit i vägen. Varför? Jag älskade ju Rött hjärta blå fjäril…

Hsh, kort här, för jag är ingen avlönad recensent utan kladdar ner detta på min lunch- och eftermiddagsrast, Vad skulle du ha valt? känns märkligt distanserad och jag kan inte riktigt komma nära någon av personerna, trots att jag ju vill. Varför, varför, varför? Berättelsen om tonårskillen Jesper och hans svårigheter i valet mellan bästisen och flickvännen [lägg därtill en hoper tillkommande komplikationer] innehåller en mängd intressanta detaljer och grejer som jag borde gå igång på. Men gör det alltså inte.

Äsch, det är väl jag som är stum och höstdyster bara. Säkert är det stor litteratur, jag ser bara inte berättelsen bakom orden.

Boktjuva mig hit och boktjuva mig dit

Ett förlag har börjat sända mig böcker, vilket får betraktas som trevligt. Mer än ögat ser och Ögat över månskäran tillhör godingskaran, medan Boktjuven fått mig att tveka både en och annan gång. Nu har dock en hoper bloggare hej och hå tokhyllat boken och nog fanken har den överösts av hurrarop världen över också. Så ok, jag läser vidare. Jag behöver knappast återge innehållet – men förhålla mig till det tänker jag banne mig göra. Såhär: hur evighetsstor massa (populär)kulturella uttryck behandlar andra världskriget? Jo, en vansinnigt stor. Jag vågar inte skriva oproportioneligt stor, därtill är mina krigshistoriska (för att inte tala om de samtida) kunskaper alltför begränsade, men jag har svårt att begripa och oreflekterat ge mig hän åt detta grävande i en och samma humanitära katastrof när vi ju FORTFARANDE, IDAG, står mitt i en brinnande värld. Jag hör själv till de indoktrinerade:[infoga bättre ord, använd inte indoktrinering eller propaganda, det är starka grejer dethär] var besatt av Hitler redan i årskurs tre och läste för första gången Alan Bullocks biografi vid 12 års ålder. Sen skrev jag specialarbeten om förintelsen på olika skolnivåer och såg Schindler’s list gång på gång och grät tills jag fick näsblod. Nu undrar jag bara: vart tog den övriga världen vägen? Om vi ska ”lära av historien” och det tycker jag verkligen), skulle åtminstone jag vilja lära mig mer om finska vinterkriget, Vietnam, första världskriget, korstågen, 30-åriga kriget, Rwanda, you name it – ni ser, jag har ingen koll. Större delen av min historieundervisning (som skett dels i skolan och dels på fritiden, under intagande av diverse böcker och filmer) har ägnats åt andra världskrigets vansinne.

Dessa mina invändningar undantagna måste jag ju, främst tack vare en facebookdiskussion och kommentarer hos Alwilda under gårdagen ändå falla till föga och om inte hylla, så åtminstone gratulera Zusak till det lyckade berättargreppet. (Inledningsvis morrade jag och såg tydligt för mig hur sagde författare redan såg alltihop filmatiserat och i nästa sekvens sig själv på en eternellt skrattande promenad till banken. Fast sen kom jag på att han säkert har ett american gold card eller något sånt och inte behöver gå till banken, så där försvann den putslustigheten. Tydligen har förf även släktingar som bott i Tyskland under nämnda period.) När jag nu i svinottan passerat s. 455 kan jag med andra ord sälla mig till de som fallit pladask – men, nota bene!, inte utan invändningar! – för såväl språkbehandling som protagonisten och hennes kärva fosterföräldrar. Och naturligtvis även för alla de människor som flickan, Boktjuven, möter på sin väg mot döden. För så är det: vi ska alla dö någon gång.

Återkommer kanske.

Hörrni, köp inte boken. Den är väldigt tjock och kommer bara att trängas med alla era andra böcker om Europa under perioden mellan 1930- och 1950. Låna den i stället på bibblan (så att vi som jobbar där slipper våndas över all plats den tar i hyllan). Och köp nästa mastodontsmaskiga roman som behandlar en (barn-)hjälte som klarar sig undan 1970-talets fasor i, låt säga, Chile? Nej, det finns, mig veterligen inte ännu. Det väntar ännu på att bli skriven.

Ack och ve – packning

På fredag smäller det: i en cykelväska (hänger över pakethållaren, rymmer totalt – nej, jag törs inte tänka på det) skall placeras åttadagarspackning. Kläder undanräknade (ombyte, värme, kyla, regn och tjus) kräver också andra livsuppehållande ting utrymme. Däribland böckerna och anteckningsblocken. Men, här kommer det, ACK OCH VE! Hur ska jag någonsin kunna välja? Första högen (som jag inte vågat närma mig ännu)innehåller för närvarande 10 titlar. Minst sju måste bort, men vilka?

Apropå gallring, sommaren är en gallrande bibliotekaries högtidsstund. Har tillbringat åtskilliga timmar i en kall källare utrangerandes diverse böcker på (vuxfack) avdelningarna D, G, M och O. Hcg avklarad, all barnfack likaså. Samt lyrik och dramatik för barn och unga. Om ni bara visste vilka ljuvligheter jag tvingas kasta bort! Behöver jag säga att det är sorgligt?

MEN. Inte fanken kan jag slänga. Har dragit hem tokmkt i orangefärgad dramaten. Såklart.

Segdragen väntan

Beställningen gjordes 1/7… Jag vill ha’t NU!

0312426836

OGAWA, YOKO:DIVING POOL 1 0 100 kr Behandlas ta bort
0375836578 LEVITHAN, DAVID:REALM OF POSSIBILITY 1 0 75 kr Behandlas ta bort
9100117919 WILLÉN, LISELOTT:ISLEKAR 1 0 149 kr Behandlas ta bort
9185453722 KIELOS, KATRINE:VÅLDTÄKT OCH ROMANTIK 1 0 120 kr Behandlas ta bort
9197600369 RAMBACH, ANNE:BOMBYX 1 0 171 kr Behandlas

Om rävar, frökärnor och andra väsentligheter

Jag vill skrika håll käften och slå deras mobiler ur händerna, ge mig en tyst punschveranda med tillhörande följsam butler. Inte kunde jag låta bli Müller, trots att företaget var dömt att misslyckas alltsedan det initierades. Läsning av Redan då var räven jägare ter sig bäst i den önskade miljön ovan, alternativt till soffs. Att bära med sig detta verk i lokaltrafiken som frekventeras av sommarlovsystra yngre och högljudda äldre (”HALLÅ, HÖÖÖÖR DU MIG? NEJ DU VET DET ÄR DÅÅÅÅLIG MOTTAGNING —— HAAAAAALLÅ!!”) = big no-no. Nåväl, jag läste ändå och om blickar kunde döda och så där du vet.

Hsh detta: Det är en krävande bok; jag har verkligen bråkat med språket (och den faktiska omgivningen höhöhö) och ibland stirrat mig blind efter sammanhang, förståelse, struktur –

och så eftermiddagsvis: promenad (invid vatten och gröna hus!) med så jättefina läsecirkelskamraten och åh, så många idéer som sprang till i skallen!

– först ungefär då, när jag förklarade för sällskaparen, insåg jag nog fullt ut att det var när jag slutade tvinga mig in utan bara lät mig medforslas (nog krävs först en hel del gräl med det skrivna för att göra det) och därmed bjudas in i det müllerska universum som, ja, slog detta lilla ka till marken.

För vet detta: det är inte bara Anne Frank som tvingats gömma sig hos barmhärtiga; andra världskriget är endast ett avsnitt i förtryckhistorien.

Detta skrev jag på ett kvitto för någon dag sedan, synd att jag inte har en tjusig scanner, då skulle ni få ta del av en plottrig anteckning wooooow:

Det är mest som en film alltihop; scener staplas på scener. Tack vare en absurd verklighet där ingår exempelvis en dvärg, äpplen, solroskärnor och malfjärilar samt formen som gestaltar allt detta, kommer jag att tänka på så vitt skilda upphovspersoner som Dagerman, Lynch, Mannheimer och Taivassalo. Den korthuggna tonen som förmedlar skeenden långt utanför det mer traditionellt utformade berättelser lyckas göra —

Ajö, nu blir det slaskTV.

Bloggeriproblem

I ett anfall av ickeelitism beslöt jag förflytta mina s.k. favvobloggar till totalblogrollen, som numera går under namnet Läser inte bara böcker. Döm om min häpnad då favvobloggarna försvinner alldeles i stället för att, såsom intruktionerna säger, förflyttas automatiskt till Läser inte bara böcker!

Kanske finns här någon wordpressnörd som vet hur jag lätt och smidigt bär mig åt?

[exclamation]

Nänu får det vara nog med dethär kärleksbombandet. Det är ju alldeles förfärligt, så tossiga inläggen om [sekwas] böcker blir. Kortfattad slutrapport efter utläst Utrop: Det var ingen spoiler i svenskan (undrar om artikelförfattaren ens läst Utrop).

Kvinnan, så fruktansvärt utsatt i tillvaron: vakna, äta, jobba, äta, sova, vakna da capo da capo da capo da capo osv, och så den jävla förälskelsen (besvarad? Läs själv.) i honom, han, den gifte mannen. ”Det händer ju inget” klagar ibland vuxna och yngre låntagare – de skulle med stor sannolikhet säga detsamma om Utrop. Jag säger inte ”Du är dum” men tänker det. För nog tusan händer det något – både i språk och handling – med den namnlösa, flyktiga på gränsen till anonyma huvudpersonen (kvinnan). Syrligt röntgenliknande följer språket inre och yttre skeenden och HEY: så snygg översättning! Jag brukar för övrigt vara gravt allergiskmot korrekturfel, men Célines prosa överskuggar de dessvärre rätt frekventa missarna som varit obefintliga alt. gått mig alldeles förbi i Castillonarna.

Men var är flatorna? Nu blir det några Lesbiska hästhistorier till kvällsteet för att stilla såväl den litterära lovebombingen som den utmattande igenkänningstörsten. Sedan kan jag med gott samvete beställa [sekwas] övriga godisbitar – fortfarande helt och hållet omutad, nota bene!

Mot balkongs!

Regler, ständigt dessa regler.

Åh jag blir så matt av Reglerna. Hade den som resesällskap, gillade strama formen – mkt elegant svalt bultande – kommer nog att läsa om den lagom till nästa träff med älsklingcirkeln.  Eller inte. För det är smärtsamt att ta del av berättarjagets inre hysterier. Den enda regel som egentligen tilltalar mig är denna:

komma rusande mot min älskade (eller hur det nu var, har inte boken framför mig)

Skriver mer efter att boken avhandlats med vännerna i den skenbara verkligheten.

Sorglig historia i morgonrusningen

Ja, tack vare Sofia fick jag opp ögonen för ännu en cancerbok, Livet på en kylskåpsdörr (Forum) av debutanten Alice Kuipers. Och hey vilken sorgerlig historia i morgonrusningen dethär var. Lättläst, jamenvisst, om ett väldigt tungt ämne. Tonåringen mitt i livet med skolan, kompisarna och ahhhh vad heter han nu den dumme saten?, mamman mitt i sitt arbete som läkare på BB OCH deras något tafatta kommunikationsförsök som oftast äger rum på kylskåpsklistrade post-it-lappar. Javiss. Här är det liv och död och allt snyggt formulerat i närmast poetiska (och ja, femtonårsClaire önskar sig böcker av Sylvia Plath i 16-årspresent) meddelanden. Vi går oundvikligen mot en ständigt larmande katastrof, balanserar på dendär branten ni vet, branten mellan en tonåring och hennes mor, larmet ökar och förhållandena blir de omvända.Livet på en kylskåpsdörr

Jag gillar denna snabblästa berättelse som fått etiketten roman, men som lika gärna kunde kallas för en diktsvit, eller varför inte post-it-roman? Ni kan hoppa opp och klappa er på att jag kommer att nämna denhär i samma andetag som Tillträde till festen, i taket lyser stjärnorna, Innan jag dör m.fl. – men jag kan inte låta bli att fråga: var finns cancergossarna? Och var finns de gossar vars mödrar får cancer eller är alkisar?

Eder trulig,

ka

« Older entries