Så, den spejsade perioden är numera över.

Utläst är Katrionatrilogin (konstateras med sorg) och nu är det hej och hå realism så det stänker om det. I Bögslungan (bara namnet!) konfronteras jag med ca 135 oh så lättlästa sidor, vilka på alla sätt utgör kontrasternas kontrast ställd mot dahling Isfågeln på mastiga 409 sidor. Jag vill inte gärna betrakta mig som en förlorare, men känner mig manad av inre maror att härmed göra ett erkännande. Håll er i hatten och ta emot! (citat Philemon Arthur and the Dung – det har varit oroväckande tyst om dem på sistone.) Ty nu, gött folk, säger jag som det är, rätt och slätt:

ARGH vilket pucko jag var som vältrade mig i navelskådarböcker under tonåren. Om jag så mycket som ens låtit bli att fnysa åt de böcker som jag då betraktade med den ovetandes allrasom mest nedlåtande och i efterhand riktigt pinsamma attityd, skulle jag kort och gott ha haft enormt mycket lättare att tillgodogöra mig all den kunskap om krig och konflikter samt den inneboende (o)logiken i desamma som jag senare tillskansade mig genom hårda ansträngningar vid universitet. Låt mig säga såhär: god fantasy har liknande funktioner för förståelsen av mänskligheten som latin har för inlärningen av språken; fantasy kan i sina bästa ögonblick sägas utgöra ett slags universalspråk som beskriver [håll andan, människor!] v-ä-r-l-d-e-n. I fantasygenren (borde väl använda pluralformen, under benämningen gömmer sig som bekant – för den invigde – en plethora av subkategorier, länder och strömningar) ryms allt. Nej, jag är inte påverkad av droger. Endast en kopp Yogi Sweet Chili samt obligatoriska filen-mackan-bananen har slunkit innan dessa mina läppar. Jag säger: Läs Isfågeln. Jag kallade de första två delarna för ”typ Egalias döttrar i fantasyform” och står i viss mån fast vid det. Fast katböckerna är så mycket mer än en kritik mot patriarkat och kapitalism. Som grädde på moset tronar en vansinnigt envis och hey säkert värsta skitsnygg daltös som väl inte ser så mycket ut för världen, men är på god väg att rädda densamma.

Visst kunde jag skriva mer – om Midnatt, Lu och Simon. Varför talar jag alls inte om Daniel? Jo, serru, det är det som är grejen: jag är på ovanligt gott humör idag och erbjuder just DIG en läsning alldeles fri från spoilerande recensioner.

Hupp, nu blir det andra bullar.

Annonser

Wow, vilka intressanta grejer

som jag alls inte hinner skriva om idag. Tusan. Läs själva på DN Kulturs barn&ungsida. Hoppas kunna återkomma i frågan. Form och innehåll – behöver de verkligen gå stick i stäv? Samt: Katarina Kieri, behöver jag säga mer än att nämna denna fantastiska författares namn?

Kolla vad hon skriver, värsta finaste:
I min föreställningsvärld befinner sig ungdomsböcker i ett smalt och spännande gränsland. Där finns, precis som inom alla genrer, försök till exakta definitioner, rågångar och gränsposteringar. Där finns självutnämnda väktare som motar och föser. Där finns rekommenderade åldersspann och föreställningar om författarnas avsikter.
I min föreställningsvärld finns därutöver, inom alla områden, sådana som vill töja och bända, slå pannan blodig och upplösa gränser, vägra att vara medgörlig, smita förbi eller rent av tillintetgöra vakter.

tack vare outtröttliga kommentarer,

såväl här som på Bokhora, från kvinnan vi möter i Bokhoras måndagsmöte, Lena Kjersén Edman, har jag åter fått opp ögonen för gamla favoriten Gunnel Beckman. Om inte Carl Bildt hade döpt sin dotter till Gunnel skulle jag göra det – ifall jag hade någon, vill säga. Beckman, Linde – raktigenom älskliga.

Läser Tillträde till festen från 1969 och bedåras. Samt snörvlar på t-banan. För visst ligger omtalade Innan jag dör i väskan, men den får vänta. Vi har en annan som måste dö först. I leukemi, hon är nitton år, ensam i en stuga på landet.

Gonatt för fanken.

Morgonstund har te i mun’

Sov ända till 05.32. Rekordlänge!

Slutläsning, efter morgontidning i hand och på nät, av Fem knivar hade Andrej Krapl (ja, läs! Har svårt att tänka mig att ens tala med någon som inte faller pladask* – än mindre den som vägrar läsa). Emedan halsen är utvärkt (tack fröken solhatt och honungsgudinnan) men näsan igentäppt kommer dagen nästan endast att ägnas åt någon av mina samlingsgrejer, exvis Insekt, The Big Book of Lesbian Horse Stories, Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska eller Könskrig. För övrigt är jag fruktansvärt nyfiken på Äga rum men får snällt vänta tills btj behagar sända  till bibblan samt Tala om klass. Den senare pånyttintresseras jag av (jo, har spanat in förut) tack vare Johanna Ks tankar och efterföljande kommentarer, särskilt denhär.

Ja, resten av dagen kommer nästan att ägnas åt ovanstående. För visst blir det pendeltåg till Jakobsberg och buss till Ikea Barkarby där fler hyllplan inhandlas. Igår flyttade jag nämligen in barn- och ungdomslitteraturen till vårt minimala och vanvettigt trevliga arbetsrum (lila). varpå färgburkar, tyger, kollegieblock, tvingar, borren och sygrejerna raskt fick knöla ihop sig.

För övrigt ångrar jag att jag inte tog med mig fler b&uböcker hem. Lurades av tjockleken och trodde att äventyret skulle räcka längre, men hey, pärmarna var ju hopslagna fortare än jag hann säga flaggstångsknoppsputsarlärling.

* förbehåll: det skriver jag i den onyanserade ottan – kan förmodligen tänka mig att prata med er ändå, men i så fall bara för att övertyga.

Jag hjärtar Liv Strömqvist # 2

Ja, igen, Liv Strömqvist är fin. Nu har jag läst ut ännu en present: lovely Einsteins fru. Åh åh åh så fnissig jag blir och så arg och så allmänbildad och så bedåååårad av det vackra bildspråket! Rekommenderade f.ö. nyligen ett gäng kids 100% fett och fick genast imponerade reaktioner: – Vaddå, är det typ feministiskt eller?

Gissa om jag blev lycklig. Vid sådan tillfällen känner jag mig som en av det sociologiska litteraturfältets goda gatekeepers.

Idag ger jag pinglan ett nytt försök, för att citera mig själv. (JA, Johanna K, jag hade verkligen kallat DR för pinglan! Jösses!) Lionel Shrivers Post-Birthday World läggs ner i väskan som åker tåg (först pendel, sedan det något frejdiga Upptåget) för att avslutningsvis skumpa runt på X km oländia ”vägar”. Målet, kakelugnen och maten, håller mig vid liv om jag inte blir förtjust av boken. Åksjukan håller sig hjärtligen borta, emedan detta ka inte vill spy ned någon som helst del av vare sig packning eller sällskap.

Backup: Clare Castillons Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska. Samt repetitioner av godismeningarna i Levande vatten.

Toalettläsning

Ja, än en gång tack för födelsedagspresenterna! Kära S och J som förärat mig godislitt tidigare upprepade succén – denna gång med bl. a. pocketutgåvan av halva Askungens syster och andra sedelärande berättelser. Halvan heter Lyckopulvret och andra sedelärande berättelser och gör stor nytta på toaletten. Samt till badkars. Detsamma gäller my love Liv Strömqvists Einsteins fru ( = present från min fru). Jag upprepar: jag hjärtar Liv Strömqvist! Hon måste ha gått i skola hos en annan favvo: Lena Ackebo (som jag saknar rätt mycket just nu faktiskt. Bra att LS fyller tomrummet)!.

Några ord om häxan, horan, madonnan, piraten – kort sagt vår hjältinna – Fanny

Just ett sånthär vackert omslag har inte den svenska utgåvan från 1981. ”Mitt”, rätt slitna, biblioteksex pryds av rysch och pysch och ett blottat jungfruben som bär opp ett vackert likaledes rött strumpeband. Ja, Fanny eller den sanna berättelsen om Fanny Hackabout-Jones öden och äventyr är numera utläst och jag slipper/går miste om den bitvis rätt skojiga upplevelsen av att sitta ömsom rodnande, ömsom brett leende pendeltågsvis. (Åtminstone för tillfället. Nu ger jag mig i kast med två lättlästa och till synes osnuskiga barn-/ungdomsböcker i min tappra strävan att se allmänt sedesam ut. Hej mamma!)

Vi har här att göra med en hejdundrande 1700-talspastisch och jag tackar den stora Gudinnan – förlåt, min namne! – som under bokkollot tipsade om denna storslagna, stundtals alldeles komplett vanvettiga roman. Tänk om jag hade gjort slag i saken redan då kamrat U:s mamma bad mig läsa Rädd att flyga redan då det glada åttiotalet precis övergått i ett på många sätt riktigt dystert nittonhundranittotal? Förlåt mig, kära E, för att jag inte förstod vad du vill ge!

Först nu, trettio år fyllda, har jag alltså stiftat litterär bekantskap med Erica Jong. Och det genom boken som dahling K enligt egen utsago läste som 14-åring, ivrigt framochtillbakabläddrande till dedär sidorna, ni vet, de som faller opp i biblioteksexemplaren av godbitarna ur exempelvis Virginia Andrews och Jean M. Auels stora produktion… Och visst är det snusk och hor och jämmer och lusta – så det står härliga till. Fler och detaljrikare sexskildringar än såhär har jag nog inte läst på länge. Inte heller har mitt öga skådat frejdigare sjöröveri, latinkärlek (inte som i ”latin lover”, utan som i ”orgier i det klassiska språket”), feminism, allmän språklig fröjd och gamman samt översvallande härligheter av såväl blodiga som tårdrypande inslag i en enda svirrande röra. Korsett-och tingestbeskrivningar – check. Den hästtokiga får sig också till livs (Ah! Lustre!). Hurra, vilken mischmaschhistoria med allt jag gillar! Denna komiska berättelse om Fanny torde få varje nybliven förälder att döpa sitt barn till just Fanny. Eller Lancelot, då, om det skulle bli en kille.

Stackars föräldralösa flickan F växer opp hos fosterföräldrar med vidriga syskon och förförs av styvfadern, förkrossas för att hamna i hippsomhappordning i lag med häxor (o, dessa vackra!), bordellmammor (och torskar), svikare (samt en och annan löfteshållare), stråtrövare, slavhandlare, sjörövare – ja, all slags folk helt enkelt. Viktigast av allt: hon är tuffare än Annie Bonny!

Nu: ut i solen igen. Till flaskpostare-J för utfordring. Jag har blivit lovad halloumi = Mmmmm.

Pssst: ibland har jag tyckt att det varit segt och tråkigt att läsa men det beror nog på att denna läckerbit till historia bör intagas till soffs i komb. m. rötjut och chokla.

 UPPDATERING: Det är fullt av lesbianer i boken. Som jag har saknat dem!

Oh, min namne tipsade fint

på bokkollot. Därför läser jag just i detta nu 

Fanny eller Den sanna berättelsen om Fanny Hackabout-Jones öden och äventyr

av Erica Jong

som jag hittade i kompaktmagasinet i källaren här på bibblan. Översättningen är hittills (lyckades bara tillgodogöra mig inledningen, personförteckningen och innehållsditot under pendeltågsresan hit) finfin och bra.  Mer hav utlovas. Lovely för mig och haffsorkestern.  

Idag

blir det inte så mkt mer än en flaskpost. Jag åker ju strax.

Omläsning no #11

Sådär. Då har jag läst om Libba Brays snaskiga Ögat över månskäran. Vid sidan om de referenser jag tyckte mig upptäcka när jag läste boken förra gången, har jag under denna session associerat till Twin Peaks (jaa, faktiskt, men likheterna uppträder främst framåt slutet i såväl bok som tv-serie och emedan jag inte vill spoliera en god kulturopplevelse för någon låter jag händelseförloppet därmed vara outtalat i gröna rummet).

Snaskigt, ja, och smaskig. Språkligt är väl boken inte helt jämn, varför jag (som sällar mig till Bokhora-Helenas språkochstämningskrävande skara) inte alldeles ger mig hän åt denna i s1avseende rätt platta ungdomsroman. S1 har nämnts och kommenterats förut, varför jag här främst koncentrerar mig på s2, dvs Stämningen, som trots språkliga brister är ett lyckat företag i Ögat över månskäran. Krinoliner och korsetter är bara något av allt det 16-åriga Gemma måste genomlida då hon, efter moderns död i deras hemland (kolonial-)Indien, introduceras i en kvinnas plikter (varav att ”ligga på rygg och tänka på England” väl får sägas vara en av de mindre tilltalande) på flickskolan Spence. Den strikta skolan döljer förstås mörka hemligheter som gör Gemma, den snoriga Ann och deras i förstone fiender som senare ska komma att bli deras blodssystrar alldeles tossiga av förtjusning. Lägg därtill mörka grottor, ett gäng zigenare (om dem skrev jag på Flaskposten) och stämningen är minst sagt eggande. De 418 sidorna är lättlästa och smått beroendeframkallande även vid en andra läsning.

Avslutningsvis något kort om s1, dvs Språket. Jagformens presensnyttjande bidrar till den täta stämningen.

Nu är det fredagkväll med Miss E, dahling K och MAT&DRYCK!

« Older entries