Punkidustriell slangbella med attityd!

Igår delades Författarförbundets Barn- och Ungdomsektions debutantpris SLANGBELLAN ut. Jag hejade inte helt otippat på Bryta om av Åsa Anderberg Strollo men blev ändå både rörd och glad när

Slangbella

Louise Halvardsson

vann 30 000 pix och ett väldigt snyggt diplom som gjorts av Kenneth Andersson.

Flaskposten var såklart på plats, kolla in, och jag bekände att det var jag som beklagat mig över syndandet i boken. – Delicatobollen, ja! skrattade en überlycklig Louise, som ju också tycker att det är HEMSKT med allt syndande.

Supergrattis!

Annonser

PS till Myrrha

Vart tog den av Malou utlovade e-ro-tiiiii-ken vägen? För att behandla ett ”sado-masochistiskt förhållande” som jag vill minnas att det kallades i programmet, innehåller skildringen inga särskilt upphetsande detaljer. Ok då, en, lite kittlande, som jag bara var tvungen att läsa högt för K på något pendeltåg/t-bana. Förlåt om någon tog illa opp. Men jag blev så lycklig när det äntligen kom lite rajtantajtan.

Utan några vidare förhoppningar på erotik går jag nu vidare till en annan, av mig efterlängtad, DN-skribent som begår skönlitterär debut, samtidigt som jag nog läser om Anne Cassidys En andra chans inför måndagen då högen avhandlas en andra gång. 15 maj är det f. ö. presentation inför personalen, då U och jag än en gång hispar runt i nervositeten före och lättnaden efter.

Myrrha av Ulrika Kärnborg

utläst omringad av fyra tuggummismaskande gymnasiebrudar som kom på en fantastisk idé:

”Ja! Vi stör alla på tåget! Jag lyssnar på musik och sjunger med, så får ni gissa vilken låt det är!” Allmänt bifall, varpå bitterfittan Ka vägrade byta plats, satt kvar och surade samt slutläste den första vuxenboken på länge*. Ni har säkert läst typ allt som finns att läsa om Myrrha tidigare, mycket förhandspublicitet och många recensioner/utlåtanden i såväl tryck som bloggvärld, varför jag inte uppehåller mig vid handlingen i denna blogg.

Myrrha av Ulrika Kärnborg

För det första: jag håller inte med de allra mest negativa recensionerna, av vilka jag länkade till en riktigt elak här. Den ”recensionen” kan inte ha varit något annat än en personlig (magsur) vendetta och jag har svårt att begripa att tidningens redaktör ens lät texten gå i tryck. För det andra: det är en debut vi har att göra med, låt vara att författaren skrivit essäböcker och journalistik tidigare. Jag anser mig inte ha tillåtelse att bedöma en debut efter samma (stränga) kriterier som en väletablerad författares verk.

Alltså, eller För det tredje, fjärde och nn:te –

Det finns många förtjänstfulla partier i Myrrha. I berättelsen om det omaka heteroparet som vänder ut och in på såväl köns- som klassroller löper språket smidigt över sidorna och precisa dagboksanteckningar blir pikanta inslag i en annars rätt poetisk text. Mitt ex har fått många hundöron, särskilt i den tredje delen, ”Kedjan”. Jag fascineras av de voyeuristiska inslagen där Arthur iklär sig Observatörens roll och jag minns med förtjusning andra artonhundratals-/sekelskiftesskildringar på liknande teman. Också fenomenala Susan Sontags Regarding the pain of others kommer för min blick (sorry, behöver nog lite kaffe för att inte bli alldeles för corny här).

För övrigt: Annan factionlitteratur är jag inte helt bekant med, men älskade (älskar?) åtminstone Sara Stridsbergs Happy Sally och Drömfakulteten – ser fram emot att stifta fler factionbekantskaper med tiden.

Dessutom: Också jag besåg utställningen – som Ulrika Kärnborg inspirerats av – när den visades i Kulturhuset (Stockholm) och förtjusades av fotografierna samt berättelserna kring dem.

Hjärtliga hälsningar,

Eder Ka

* och som låg i bokhorornas godispåse tillsammans med annat gott och blandat. Jag behövde alltså inte invänta biblioteksexet, vilket jag förberedde mig på tidigare.

PS. Jag använder taggen Lesbianer i anslutning till denna blogg, även om det i Myrrha endast förekommer EN ynka sådan och det i en bisats. Jag längtar efter mer litterär homofili. DS.

Författarbesök i Haninge

Kolla här, hörrni, ni som liksom jag är nyfikna på Hassan Loo Sattarvandi:

Onsdag 12 mars kl 19
Författarbesök – Hassan Loo Sattarvandi
Hassan Loo Sattarvandi är född 1975 i Teheran och kom till Sverige som treåring.
Han har läst litteraturvetenskap och arbetat som fritidspedagog i Hagalund där han är uppvuxen.
Debutromanen Still har kallats ett avgrundsvrål till roman.
Romanen utspelar sig en sommar i Hagalund där vännerna Nemo, Saladin, Ivan och Foggy desperat försöker få tiden att gå.
Arbetslösa och uppgivna driver de runt, röker på och tompratar.
Sattarvandi ger en mörk skildring av förorten där monotoni och droger frodas.
Han tar uppenbart ställning för de ickepriviligierade i förorten och pekar på stora klassmotsättningar.
Moderator: Heléne Nyman. Fri entré.
Ett program i samarbete med Författarcentrum.
Haninge kulturhus
Arr: Kultur & Fritid och ABF Södertörn

PS. Det tar 24 minuter att åka pendeltåg till Handen från Stockholms central. Ingen större katastrof alltså, bara bra om man gillar att läsa till tågs. Sen är det lätt som en plätt att hitta kulturhuset. Rakt-fram-principen fungerar utmärkt. /Ka

More drama

Läser rec på aftonbladet.se och blir åter lite glad och förhoppningsfull. Vill läsa själv – för att bilda mig egen uppf trots allt. I väntan på det, läser jag om Ögat över månskäran (tidigare nämnd här).

No more drama

Den viktorianska eran i all ära – men ett antal recensioner av/utlåtanden över av mig tidigare åtråddda Myrrha gör att jag inte riktigt längtar lika innerligt hett som förut. Detta är ett förtydligande: jag nöjer mig nog med att läsa bibliotekets ex när det nu behagar komma (såvida den nu inte, hoppashoppas, ingår i bokhorornas goodie bag…).

Förresten: Fy fabian vilken elak recension!

Mitt i helvetet –

tillika omläsning 9 och 10, tillika knytnävsslag no. #3 och #4. (Övriga omläsningar och knytnävsslag)

Ja, visst är det så att många tonårsböcker handlar om hemska vidrigheter. Jag har precis läst om ännu två stycken: Odjuret av Ally Kennen och Bryta om (som jag var i det närmaste besatt av i höstas – håller den fortfarande för förra årets bästa ungdomsbok) av Åsa Anderberg Strollo. Wow, inser nu att Bryta om fick Stora Läsarpriset 2007 av fina Bokcirklars läsare ganska nyligen. Hurra! Läs segerintervjun, där vi bland annat får veta att det kanskekanske kommer en ny roman av Åsa Anderberg Strollo snart, här.

Odjuret av Ally Kennen

För att snacka knytnävsslag: Kennens Stephen har förmodligen utsatts för en hel del sådana – fysiska som psykiska. Nu bor han i sitt n:te fosterhem med allt vad det innebär; bland annat i form av lillkillen som hängivet ser upp till fosterbrorsan. Jag associerar en smula till min-2006-års-favorit, Yatzy (instämmer f.ö. med Stina Sigurdsson som skriver: ”Men att historien inte är ny betyder förstås inte att den inte kan berättas igen. Och trots att temat är välbekant känns inte boken gammal.” Fast till skillnad från SS tror jag inte att orsaken ligger i det ständigt aktuella temat, utan bejublar i stället Eegs stilistiska förmåga – hoppsan, detta blir en lång parentes om ett helt annat knytnävsslag, nåja, jag går vidare och skriver om Odjuret). På hemsidan läser jag att förfs barndomshem ”Throughout her childhood […] was a foster home to many children and teenagers” – och det märks att hon är väl förtrogen med livet i en fosterfamilj. Den snaskiga djävulen i mig kan inte låta bli att undra om boken till viss del är självupplevd; att Ally=Carol. För bokens äldsta dotter Carol är verkligen skickligt gestaltad – på gränsen till direkt vidrig. Vad är då Odjuret? Är det idiot-Carol som ständigt lurar och sätter dit Stephen? Eller ett spöke under sängen som genast försvinner om Carol kommer och lyser med ficklampan i lille Stephens rum? Nej, något helt annat, något mycket rysligare… Äh, ett slags självbiografi (i periferin) eller ej – a damn good book* är det minsta jag kan skriva om Odjuret. Läslig för såväl vuxna som yngre.

Bryta om av Åsa Anderberg Strollo

Så till Augustpris- och Slangbellan-nominerade** och *** Bryta om. Mycket har redan sagts och skrivits om denna oerhört gripande (jävla klyschjävel) ochraktigenom totalförbannade bok. I min lilla röda, dvs den helt och hållet analoga läsdagboken, skrev jag 5/10-07:

Minna 16 år, med psykotiska älskade mamma – Minna med kampen i den nya skolan, Minna med den slitna glasskartonen som i smyg fylls med skolmaten, Minna med Eddie den jävlen som trots allt är trygghet. Minnas öde skär hårt och vidrigt bestämt in i min jävla välordnade vardag AAAAHHH. Så nyanserat om kontrasterna och så förfärligt att jag nästan inte står ut – till slutligen, när katastrofen (och därmed även katharsis) är ett skriande faktum. Å, så vackert det är då. Lättköpt slut? Knappast. Men ett hopp om ljusning.

I likhet med knytnävsslag no. # 1 avslutas boken med en välbehövlig lista över ställen till vilka utsatta barn och ungdomar kan vända sig.

Det är nu allt jag skriver denna förmiddag. Jag har ju ett jobb också. Som jag trivs med. Igår var det till exempel alldeles underbart ljuvligt.

* för att, i likhet med några andra, parafrasera en viss stilig FBI-agent

** kommer inte att kunna närvara vid debutantdagen, buhuuuu!

*** nödvändig läsning för både yngre och äldre, dammit

Kanske att jag måste haka på ändå…

… för Ulrika Knutsons illa dolda förtjusning/förfäran (P1:s Kulturnytt fredagen 11/1 kl.7.46 och 13.05) över Still gör att jag måste kolla svb.se för fler recensioner. Och där finns de: vagt nedlåtande (inte minst i läsarkommentarerna!), drabbade, begeistrade, mindre inponerade, uttråkade och diskuterande. Det kan mycket väl vara så att jag måste läsa denhär boken som liknas vid Mirja Unges alster – trots att jag nästan lovat mig själv att inte läsa superhajpad litteratur utan hålla mig till det jag hittar i magasinet på jobbet.