Medan katten är borta

dvs Ka på tjänsteresa, kan ni kolla in min kära läsesällskapsväninnas förtjusande lässpaningar i kollektivtrafiken med omnejd. Hohoho, jättefint! Själv ser jag knappt någon med en bok – oftast är det Metro, City eller saliga Punkt.se som gäller. Eller varför inte skrälliga videosamtal och andra otrevligheter?

För övrigt frustar jag av längtan efter att ge mig på debatterna som pågår i DN, men kommer inte att kunna skriva något vidare värst smart än på länge av högst personliga skäl.

Hälsar delvis teknikfientliga

ka

Man kan inte hindra ett litet Ka från att blogga

Fredagkväll och solokvist (”Ska leeeesa ikväll*”, sa jag. K ba’: ”Ha! Jag vet vem som kommer blogga!”) och vad passar bättre än i att sällskap med lite whisky agera bloggflanör (å vilket fint ord) som uppvärmning inför läsningen? Kvällens litt blir arbetsrelaterad: Jacqueline Wilsons nyaste på svenska. Hoppas bra (UPPDAT: JA!).

Inget kiss på jobbet idag, skönt, istället nya fina Barnens böcker, som jag suktat efter sedan Hanna skrev detta.

Claire Castillons andra novellsamling, också på svenska, Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska , har allt det jag saknade hos The post-birthday world (liksom Insekt många gånger ersatte Vi måste prata om Kevin i min litterära gomspalt**). Där Shrivers ordkonvulsioner stundom föreföll alltför överväldigande faller Castillons stramt gestaltade hysterikor (av alla kön och åldrar) mig på läppen. Om ni vill ha citat – ropa så svarar jag med guld, mitt ex är nedklottrat och sönderhundörat!

Castillons prosa har tidigare jämförts med Elfriede Jelineks och jag kan bara hålla med. Synd att jag inte klarar mig flytande på franska och ännu mindre på tyska*** – det hade varit roligt att läsa dessa författarinnors alster på originalspråk och därefter se kopplingar. Hur som helst: jag älskar Claire Castillon och tackar min lyckliga stjärna (Läs Tidningen BiF) för att jag upptäckte detta nystartade fina förlag som ger ut franska författarinnor på svenska. Oh, så jag kommer att bevaka Sekwas utgivning i fortsättningen!

Go’kväll önskar

hon-som-stiger-opp-i-ottan-för-att-jobba-lördag

* citatet kommer från kultfilmen Harry, Rosan och Sladden

**erkännas skall dock att jag var totalabsorberad av Kevinboken, ungefär på samma sätt som jag just i detta nu snaskar i mig ”info” om österrikeskandalen i ”Skräckens hus”…, nåja – när vi snackar Kevin är det ännu mera påtagligt alltihopa, tack vare Shrivers skicklighet kröp historien (=verkligheten?) mig in under skinnet.

*** ”Ich habe alle Tasse im Schrank” är typ den enda fras jag verkligen kan (säkert felstavat). Samt beställa öl, vad nu det ska vara bra för, jag dricker ju bara vin och whisky.

tack vare outtröttliga kommentarer,

såväl här som på Bokhora, från kvinnan vi möter i Bokhoras måndagsmöte, Lena Kjersén Edman, har jag åter fått opp ögonen för gamla favoriten Gunnel Beckman. Om inte Carl Bildt hade döpt sin dotter till Gunnel skulle jag göra det – ifall jag hade någon, vill säga. Beckman, Linde – raktigenom älskliga.

Läser Tillträde till festen från 1969 och bedåras. Samt snörvlar på t-banan. För visst ligger omtalade Innan jag dör i väskan, men den får vänta. Vi har en annan som måste dö först. I leukemi, hon är nitton år, ensam i en stuga på landet.

Gonatt för fanken.

Analyserat rum

Via Arina, värsta testet!

Analysen indikerar att https://lilaplaneten.wordpress.com/ är skriven av en:

Tänkaren (NT)

”Hmm… Det där skulle kunna bli riktigt intressant!”

De sanna tänkarna i ordets ursprungliga bemärkelse – ständigt sysselsatta med att studera, systematisera och bedöma idéer och möjligheter. Logisk analys av abstrakta idéer är mums för Tänkare! Särskilt de introverta Tänkarna kan ägna så mycket energi åt sina tankar att de helt glömmer bort både världen och den egna kroppen. De utåtriktade är ofta i full färd med att strukturera upp tillvaron eller andra människor istället. Tänkare är också ofta mycket intresserade av ord och språk – mästare på alfapet eller kunskapsspel. Och lika ofta riktigt jobbiga för andra genom att göra hårfin distinktioner mellan ord eller idéer.

Det som framförallt driver Tänkare är möjligheter – de kan därför ofta framstå som lite i det blå eller att tänka ”för mycket”. Vill du få en Tänkares uppmärksamhet – pröva ”hmm… det här var verkligen ett klurigt problem.. eller har du nån smart lösning på det här problemet?.”.

[Ehrm, jag avskyr sällskapsspel och känner mig inte som en tänkare]

Perfekt pendeltågsläsning

För kartoteksfantasten tillika bibliotekarien dvs sorteringstossan som rätt ofta befinner sig mitt i den svirrande lokaltrafiken passar Lev Rubinsteins Tiden går. Ur Det stora kartoteket finfint. Caroline hade ju redan skrivit de ord jag hade tänkt citera idag, så inte helt oförgrämd sänker jag min lekamen till soffs, läser Shriver-boken. Men shit, vilken dålig engelskläsare jag är: Härmed intygas samvetsgrant att 50 sidor, säger 50 s, tog över två timmar i anspråk under gårkvällen! Det bådar inte gott inför bokbrunchen om lördag, då jag hittills haft för avsikt att samspråka om sagda bok.

No more drama

Den viktorianska eran i all ära – men ett antal recensioner av/utlåtanden över av mig tidigare åtråddda Myrrha gör att jag inte riktigt längtar lika innerligt hett som förut. Detta är ett förtydligande: jag nöjer mig nog med att läsa bibliotekets ex när det nu behagar komma (såvida den nu inte, hoppashoppas, ingår i bokhorornas goodie bag…).

Förresten: Fy fabian vilken elak recension!

Borta!

Det händer mer Flaskposten än här just nu. Något privatliv måste jag ju också få ha, i jösse namn! Samt tid att plöja högen och mer därtill!

BTW

Hanna Löfqvist is da shit. Till exempel idag.

Dagens utsvävning

Ja, jag vet, är mitt i ungdomsfrossan och borde inte tillåta mig vuxlit. Men när numera forna bokhoran Caroline aviserade avgång och publicerade intervju med den av många så hyllade Cartarescu gjorde jag slag i saken och lånade äntligen första delen av Orbitor som jag ju åtrått ett tag tillbaka. Nu står den där, bredvis Kallet, Till sängs med Frida, Storm över Frankrike och en hel drös med andra böcker, alldeles ensamma utan mig. Ni vet detdär va, snubbar som kommer fram till två kvinnor på krogen ”Står ni här alldeles ensamma?” eller, etter värre, ”Står ni här alldeles själva?”? Svarsalternativ: ”Nej, vi är här tillsammans, som älskande” eller ”Ja, själva sedan vi var i ettochetthalvtårsåldern”…

Nå. Läslängtan och förtjusning över att den nya bokhoran heter Helena och är Helena!

… och snart blir det vin och elände.

Trettio sidor kvar…

i stället för min vanliga jobbar-kväll sitter jag hemma och läser medan kära K motionerar. Mister Pip är verkligen så bra som Camilla lovade och jag vill inte läsa ut boken som jag påbörjade i förrgår. I stället googlar jag Lloyd Jones och får veta mer. Finns översättningar av de prisbelönta ungdomsböckerna där jag jobbar? Nej. Endast Pip är där. Attans.