jAG VET INTE OM NI FATTAR HUR DET KÄNNS

men inatt drömde jag att mina Hejhejböcker hade försvunnit. Fatta paniken! Jag var tvungen att liksom kasta mig upp och galoppera till lila rummet (= vrån där datorn och alla barn/ungböcker står och trängs med en hel uppsjö olika men alltid lika konstiga material) för att se till att drömmen inte var sann. För att K inte skulle tycka att jag är alldeles för töntig bet jag ihop och lät böckerna stanna i sitt rum i stället för att ta dem med mig till sängen. Tror ni jag somnade om? Icke. Det blev gråt och tyst tandagnisslan tills jag drog mig till soffs med böckerna. Längtar så efter den fjärde. Å.

Annonser

Till alla som älskar Gun-Britt Sundström

Ni brukar undra: vart har hon tagit vägen egenligen? Vad håller hon på med? Sedan någon månad tillbaka är ni nöjda eftersom hon kommit ut med en självbiografisk bok – efter X antal års ”uppehåll”. Jag vet att Gun-Britt Sundström har gjort väldigt mycket annat än att bara ta ett ”uppehåll”. Denna charmanta dam har åtminstone ägnat en stor del av sin yrkesverksamma tid åt översättning av barnböcker – en mkt delikat syssla om du frågar mig.

Idag har jag i min ankomstregistrerarhand ännu en av Kitty Crowthers helljuvliga bilderböcker: Är det dags? och säger bara: läsläsläs! Den utgör, tillsammans med Ivo och Vera: Vakna Ivo!, min vardag i ett förgyllt koncentrat!

Litteraturval i värsta mörka natten*

Helst låter sig Redan då var räven jägare läsas nattetid i en, tack käraälskadebalkongdörr, sval soffa – snarare än pendeltågsvis, omgiven av feriefestande tonåringar i sin tur drypande av skrällande mobiltelefoner och ostyrsliga kroppsdelar (antar ni hörde ljuvliga Allvarligt talat igår, skönt veta att vi är fler som delar mycket).

Funderar nu, då gryningen är ett överskridet faktum, kring gener & sånt, bra läsning det med (precis som Sex & sånt). Skriven för ungdomar och uppenbarligen även detta lilla ka som (kallas ungdom av arbetskamrater och kärring av somliga låntagare) aldrig begrep sig på detdär med genetik.

* läs Tidholmarnas helt och hållet underbara Hanna hunden huset. Basta!

Wow, vilka intressanta grejer

som jag alls inte hinner skriva om idag. Tusan. Läs själva på DN Kulturs barn&ungsida. Hoppas kunna återkomma i frågan. Form och innehåll – behöver de verkligen gå stick i stäv? Samt: Katarina Kieri, behöver jag säga mer än att nämna denna fantastiska författares namn?

Kolla vad hon skriver, värsta finaste:
I min föreställningsvärld befinner sig ungdomsböcker i ett smalt och spännande gränsland. Där finns, precis som inom alla genrer, försök till exakta definitioner, rågångar och gränsposteringar. Där finns självutnämnda väktare som motar och föser. Där finns rekommenderade åldersspann och föreställningar om författarnas avsikter.
I min föreställningsvärld finns därutöver, inom alla områden, sådana som vill töja och bända, slå pannan blodig och upplösa gränser, vägra att vara medgörlig, smita förbi eller rent av tillintetgöra vakter.

Några definitioner av lycka

En inte helt avläsen släkting till mig (dock ingen jag umgåtts med i helgen) kan säga: ”Men visst är det härligt att ändra sin uppfattning om människor!” och jag tror verkligen inte att det är avsett som en pik mot den som nyss börjat tala väl om en person som vederbörande skytt endast dagar innan. Nej, det är ingen pik – utan ren och skär förtjusning över livets mirakler. Och nu har jag gjort detsamma: en helomvändning i fråga om mitt omdöme av en bok. För åh så jag klagat över TBW, ah så förfärlig den känts att läsa och ih så dum i betydelsen pucko jag upplevt mig själv. Jag har verkligen sörjt min oförmåga att ta till mig Irinas livsval och dess respektive konsekvenser, men nu har det alltså vänt. Örnen (en snäll sådan) har landat!

Kanske var det sällskapet under helgens allrasom vackraste bortavaro som muntrade opp läsningen. Ni fattar inte hur lyckligt lottad jag är: svärföräldrar att läsa med – intill sprakar kakelugnen. Eller var det kanske sexskildringarna som fick mig att gå i gång på allvar? Det faktum att huvudpersonen illustrerar barnböcker torde ha sitt varmaste genomslag då jag ju är en sucker för bilderböcker. Men nej, jag tackar Raisa för allt. Åh, Raisa! Det är julen i Brighton Beach som får mig att gå bananer och totaldemolera boken (i min ägo, bör tilläggas för ordningens skull!) medelst hundöron, marginalstrykningar, fnittersaliv och en hel del snor.

Har en hel del jag vill skriva, såhär på s. 527 av exakt 600 i denhär utgåvan, men låter saken bero. Ska ju tala om boken i grupp, för tusan. I stället: mot post-dinner-popcornskålen!

Hjärtligast,

ka

PS. Inte nog med att de älskar läsning (inte minst min läsning!) – svärföräldrarna besitter den goda smaken att stanna till på Emmaus strax intill Läby. Detta blev dagens kap. Oh! Lotte! Ah! Fanny!


Olga och Stefan, en kärleksförklaring

Idag skriver en stor idol (oh, vilket underbart seminarium på Bok&bibliotek 2007: Gunna Grähs och Lennart Eng snackar bilderböcker med, tadaaaa:) Ulla Rhedin om några av de mest ljuvliga böcker jag läst under de senaste tre åren. När jag läser Olga kastar lasso och Olga och Stefan gräver guld hör jag deras röster, känner vibrationerna från galopperande hovar i vilda västerns karga öken och jag fryser på natten när lägerelden falnat. Underbar läsning i DN idag, alltså!