Kort om kort bok

Jag har läst Våldtäkt och romantik av Katrine Kielos. Igår diskuterades den i en skenbar verklighet. Med instuderingsfrågorna i högsta hugg kom jag för tidigt (hade tänkt utnyttja extrakvarten till stadsstrosning men regnet ville annorlunda), laddade stenhårt för att dissa den – men argumenten föll platt. Alla, tror jag, hade tänkt lika.

Kort: Heteronormativ smörja. Om Kielos åtminstone hade nämnt ordet heternormativ skulle jag ha kunnat se essän med blidare blick, men som det är nu utesluter hon en fett stor skara (potentiella och reella) våldtäktsoffer. Visst:en välvillig läsare fogar in offer för andra sorters våldtäkter än strikt heterosexuella i Kielos patriarkat – och väljer att se alla former av våldtäkt som maktdemonstration; ”det är det enda språk vi lärt oss”.

I en artikel läser jag att avsikten med boken var att ”vara introducerande”. Som sådan fungerar den förhoppningsvis. Själv hoppar jag ner i fantasybrunnen och fortsätter med Urchin och hjärtstenen efter ljuvliga men alls inte fantasydrivna Alva och sommaren.

Näh, jag har tappat min bildliga skrivarpenna och borde lägga av med att blogga. Texterna blir osammanhängande, kan knappast kallas texter just nu, bara sammanförda ordsjok utan någon egentlig logik.

Sedär ett avsnitt ur den mentala dagboken.

Godmorgon!

Litteraturval i värsta mörka natten*

Helst låter sig Redan då var räven jägare läsas nattetid i en, tack käraälskadebalkongdörr, sval soffa – snarare än pendeltågsvis, omgiven av feriefestande tonåringar i sin tur drypande av skrällande mobiltelefoner och ostyrsliga kroppsdelar (antar ni hörde ljuvliga Allvarligt talat igår, skönt veta att vi är fler som delar mycket).

Funderar nu, då gryningen är ett överskridet faktum, kring gener & sånt, bra läsning det med (precis som Sex & sånt). Skriven för ungdomar och uppenbarligen även detta lilla ka som (kallas ungdom av arbetskamrater och kärring av somliga låntagare) aldrig begrep sig på detdär med genetik.

* läs Tidholmarnas helt och hållet underbara Hanna hunden huset. Basta!

Den läsovillige likaledes stenhårde mannen/pojken/gossen anbefalles

The two-bear mambo av Joe R. Lansdale.

Som tidigare meddelats känner jag mig stundom som en femtioårig, lönnfet (inbillar jag mig av matvanorna att döma), svart och kolerisk bög. Därför är det, jag upprepar mig medvetet, riktigt fräscht att läsa om Leonards och Haps äventyr och irrfärder i Ku-Klux-Klan-land.

Grabbarna beger sig till Grovetown efter att (än en gång ha eldat ner grannens hus) vackra Florida försvunnit i jakten på sanningen om ett mord. Hap och Leonard råkar naturligtvis ut för en hel del otrevligheter och jag ser framför mig riktiga amerikanske actionfilmssekvenser under läsningen. Underhållande och rätt roligt att iaktta mig själv: exakt samtidigt som jag läser om högljudda män kastar jag hatiska blickar mot lika högljudda män som förpestar min tillvaro genom att skrika AIK-ramsor på de olika tåg som befolkar vårt vackra Storstockholm.

Ey, kids, denhär boken passar er prima! tänker jag, men vårt bibl har inte ett endaste ex av snubben i fråga varför jag kan ge opp missionerandet här och nu. Eller? Rätt ofta dyker frågan opp ändå – vad ska vi ge killen som aldrig läser en bok? Svar: Joe R. Lansdale. Köpkraftiga typer kastar sig härmed över valfri bokhandel (gärna fysisk) och köper opp sig ett lager.

Och, just det, taggen detektivromaner syftar på the good cop och the bad cop som bägge figurerar och har avgörande betydelser för händelseförloppet.

Lästrio; memoarer/biografier

Jag har lite sent kommit på detta med lästrion – en bra grej som jag tror startades av Petra strax efter att Malin lade ner succén Bokfemman.  Som jag tidigare nämnt är jag egentligen rätt osugen på listor (av en mängd olika anledningar) men kan ändå inte låta bli att tipsa om två fina biografier jag läste under förra året:

K.J. En biografi över Klara Johanson av Carina Burman – läs  mer här

och Tove Jansson. Ord, bild, liv av Boel Westin.

Nu: åter till ungdomslitteraturens ljuva soffa. Apropå ungdomen, kan ju nämna att jag var alldeles betuttad i den åtminstone i minnet världsatjocka biografin över Hitler som jag läste inför ett skolarbete i historia i nian. Samt att Olof Lagercrantz’ levnadsteckning över tonårsälsklingen Stig Dagerman (jag döpte till och med en kaktus efter karln) troligen håller för en hel hoper omläsningar.

Morgonstund har te i mun’

Sov ända till 05.32. Rekordlänge!

Slutläsning, efter morgontidning i hand och på nät, av Fem knivar hade Andrej Krapl (ja, läs! Har svårt att tänka mig att ens tala med någon som inte faller pladask* – än mindre den som vägrar läsa). Emedan halsen är utvärkt (tack fröken solhatt och honungsgudinnan) men näsan igentäppt kommer dagen nästan endast att ägnas åt någon av mina samlingsgrejer, exvis Insekt, The Big Book of Lesbian Horse Stories, Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska eller Könskrig. För övrigt är jag fruktansvärt nyfiken på Äga rum men får snällt vänta tills btj behagar sända  till bibblan samt Tala om klass. Den senare pånyttintresseras jag av (jo, har spanat in förut) tack vare Johanna Ks tankar och efterföljande kommentarer, särskilt denhär.

Ja, resten av dagen kommer nästan att ägnas åt ovanstående. För visst blir det pendeltåg till Jakobsberg och buss till Ikea Barkarby där fler hyllplan inhandlas. Igår flyttade jag nämligen in barn- och ungdomslitteraturen till vårt minimala och vanvettigt trevliga arbetsrum (lila). varpå färgburkar, tyger, kollegieblock, tvingar, borren och sygrejerna raskt fick knöla ihop sig.

För övrigt ångrar jag att jag inte tog med mig fler b&uböcker hem. Lurades av tjockleken och trodde att äventyret skulle räcka längre, men hey, pärmarna var ju hopslagna fortare än jag hann säga flaggstångsknoppsputsarlärling.

* förbehåll: det skriver jag i den onyanserade ottan – kan förmodligen tänka mig att prata med er ändå, men i så fall bara för att övertyga.

Åsa Linderborg i Haninge kulturhus

P g a olika omständigheter har vi varit tvungna att ändra dagen för programmet med Åsa Linderborg.

OBS! Ändrat till:
Måndag 25 februari kl 19 (ej 26/2 som tidigare annonserats)
Åsa Linderborg – författarbesök
Åsa Linderborg, historiker och kulturjournalist,
är debutanten som kanske är den mest uppmärksammade av årets Augustprisnominerade i romanklassen.
Här berättar hon om barndomsskildringen Mig äger ingen.
Boken om Åsa och hennes pappa handlar också om klass, manlighet och utanförskap.
Det är en kärlekshistoria med mörk klangbotten.
Fri entré.
Haninge kulturhus
Arr: Kultur & Fritid och ABF Södertörn

Berny Pålsson m.fl.

Tack vare lovely Anneli Jordahl forsar jag vidare till P1 och efterhandslyssnar Berny Pålsson.

Detta säger hon bland mycket, mycket annat: ”Det är klart man blir ledsen om ens litterära verk blir kultförklarat som en bruksanvisning i hur man blir sjukare.” och, ang den kommande fiktiva romanen: ”Jag är så trött på Berny Pålsson!”

Jag har inte läst Vingklippt ängel av skäl som kanske kan utrönas till exempel här men blir betydligt sugnare på både den och Känn pulsen slå efter att ha lyssnat på Berny Pålsson i det fina samtalet med Karin Magnusson och hennes bisittare.

Årets fem bästa vuxenböcker…

ack och ve, vilket kärt besvär detta är! Jag hakar på årets sista bokfemma och listar mina fem bästa läsupplevelser under året som gått. Ååååh, så fruktansvärt svårt. För att förenkla väljer jag endast bland de 30 vuxenromaner jag läst – utan inbördes rangordning – om barn- och ungdomslitteratur kan ni läsa här, här och här. Dessutom: året är inte slut än, så jag kanske återkommer med något tillägg för nyårsafton…

Mycket gripande på ren prosa om forskaren Lykke som efter hårda anklagelser från en kollega reser till Frankrike och i forskningssyfte läser en mycket gammal dagbok som till sist tvingar Lykke till självinsikt. Lykkes äckel och det annalkande sammanbrottet är så väl beskrivet – samt de parisiska stämningarna, de sexuella trakasserierna…

För det himlastormande språket, för den fysiska närheten till kroppar i rörelse, för sprängandet. För allt det jag saknade i elefantboken, för systraskapet och påtagligheten.

Tack, kära Rosenlarv förlag, för att ni öppnar mina rätt samtidsgrumlade ögon för dåtidens storslagenheter. Kvinnor på 1800-talet – ingar skribenter, va? Feminismen är väl ett 1970-talets påfund? Icke. I den vackert gröna volymen ryms tre texter av en för sin tid rejält radikal skribent. Stilistisk skärpa och lovely innehåll – vad mer kan en begära?

Läs min hyllning här. Och nej, jag har inte lyckats läsa Kallet – romanen ännu.

Smith – denna totalljuvliga upptäckt under året som gått. Hon är novellkonstens magiker – nästan i klass med Ninni Holmqvist, trots att de skriver om så olika ting på så vitt skilda sätt – som här omarbetat den nionde av Ovidius metamorfoser. Om kön, genus och sexualitet på det hysteriskt vackraste språket.

Men 2007 måste också betecknas som det år då jag äntligen, och med stor behållning, läste fem delar ur Agnes von Krusenstiernas svit om Pahlenfröknarna samt fick opp mina grönblågrå för Kate Atkinson. Under året har jag dessutom fått stifta smärtsam bekantskap med en psykopat och hans mor, jag har fått komma en och annan storslagen person nära och hängt i Edinburgh/Madrid med omnejder. Helt enkelt väldigt bra och oerhört svårt att välja bara fem. Men nu är jag nöjd med listan – åtminstone för denhär stunden.

Skottlandsläsning

Det blev inte mycket läst. Mest höll vi som sagt till vid havet eller på regniga kyrkogårdar. Det var underbart för den konvalescent som är jag och som tillbringat föregående tre veckor till soffs. Lektyren, då:

* senaste numret av Bang: ”Jag älskar dig”. Skarpt som alltid. Jag läste inte allt utan uppehöll mig främst vid ”Myggor och tigrar: en feministisk bruksanvisning. Lena Sohl sätter ner foten i Maja Lundgren-debatten”, ”Jag hatar verkligen Cookie. Ida Therén om internaliserat kvinnohat”och ”Forough Farrokhzad, här och nu. Aylin Boynukisa samtalar med en död högst levande författare”. När jag äter frukost nästa gång ska jag läsa ”Jag älskar dig. Serie av Nina Hemmingsson” – ett säkert kort, precis som ovanstående artiklar.

* Not the end of the world av Kate Atkinson. Jag förbannade valet av resmål efter att ha läst ut One good turn (men är förstås nöjd med att vi drog till havet i st f inlandet). Det hade varit roligt att beträda samma mark som Jackson och de andra (men jag hade kanske bara blivit besviken). Det gick väldigt bra att läsa Atkinson i Aberdeen. Not the end of the world är en fin samling noveller som på sätt och vis kan sägas vara en hyllning till berättandet. Jag skulle kunna göra det lätt för mig och endast besvara frågorna som finns listade i slutet av mitt ex under rubriken: A reading group guide – Reading Group Questions and Topics for Discussion. Återkommer i stället när jag har koncentrationen på topp och inte i tånaglarna.

* Fortsatt Mosca Mye som sömnpiller, dvs högläsning vid sänggåendet. Jag fattar inte vad som är fel med den boken. Allt är egentligen så finurligt – ändå somnar vi hela tiden. Kanske avnjutes den trots allt bäst i ensamhet, medelst s. k. tystläsning.

* Bläddrade även i Den keltiska ringen av Björn Larsson och mammas A book of Scotland (hon köpte den 1971, när hon som tjugoåring liftade runt i Skottland). Läste valda delar högt, for my lover.

K läste Pessls Fördjupade studier i katastroffysik och jag lade mig i genom att ta boken ifrån henne och läsa högt. Såhär säger hon: ”Det är väl en ok bok, men innehåller för många ord för handlingen. Som att vilja käka korv med senap och ketchup, men bara få senapen och ketchupen.” Jag håller med till viss del. Pessl är som besatt av mer eller mindre tokroliga liknelser, minns ni hur jag gärna hade sluppit de ansikten som såg ut som om de karvats ut med sked?

Ja – mitt hett efterlängtade paket fanns på hyllan i kiorren när jag kom hem. Hurra! Nu gäller det bara att läsa ut Ali SmithsPorträtt: Ali Smith

Girl meets boy (fast jag vill ha den så mycket längre, det är direkt underbar) samt tre barn- och ungdomsböcker – sedan får jag äntligen ge mig på Water for elephants. Än Bläckhjärta då? Redan inslagen i silkespapper, skall läggas under granen och jag kommer att bli så lycklig när jag öppnar paketet! DS.

Årets julklapp?

JulklappDöm om min förtjusning när jag på tidigeftermiddagen läser om denna bok! Måste inhandlas å det snaraste till alla i min närhet (de är iofs väldigt trötta på att få böcker i julklapp nu)!

Nä, nu ska liket se om det lever och iförd enkom grön klädsel försöka sig på en familjeföreställning: Eviga Berg med Teater Sláva i Haninge kulturhus.

UPPDATERING vid Five ‘o clock tea-time: Föreställningen var fantastisk! Ta varje möjlighet att se den, gärna med en småkaxig tioåring!

« Older entries