Mina gratulationer till Runeborg

… som med sin Dag vann Sveriges Radios romanpris 2007!

Ur Runeborgs stora produktion har jag bara läst Mytomaner men vill minnas att jag tyckte mycket bra om den.

Snart tillgännages vinnaren av SR:s romanpris

Jag har inte lyssnat på diskussionerna – inte gett mig tid – men är minst lika nyfiken på SR-vinnaren som jag var på ALMA– och Slangbellan-pristagarna. Om en kvart får vi äntligen veta vem som vinner. Kan dock inte skriva om det eftersom jag befinner mig på väg till tåget då. Ujujuj, så spännande, vilken roman kan det vara?  Hoppas vi har den inne. Det brukar bli tjurrusning vid dylika tillfällen…

Punkidustriell slangbella med attityd!

Igår delades Författarförbundets Barn- och Ungdomsektions debutantpris SLANGBELLAN ut. Jag hejade inte helt otippat på Bryta om av Åsa Anderberg Strollo men blev ändå både rörd och glad när

Slangbella

Louise Halvardsson

vann 30 000 pix och ett väldigt snyggt diplom som gjorts av Kenneth Andersson.

Flaskposten var såklart på plats, kolla in, och jag bekände att det var jag som beklagat mig över syndandet i boken. – Delicatobollen, ja! skrattade en überlycklig Louise, som ju också tycker att det är HEMSKT med allt syndande.

Supergrattis!

Hurra för Sonya Hartnett!

I love her. Totally! Särsk Skuggan av den randiga vargen. Och idag har hon fått en himla massa pengar och jättemycket ära! Läs mer på Flaskposten… eller varför inte i DN, Expressen eller SvD?

Mitt i helvetet –

tillika omläsning 9 och 10, tillika knytnävsslag no. #3 och #4. (Övriga omläsningar och knytnävsslag)

Ja, visst är det så att många tonårsböcker handlar om hemska vidrigheter. Jag har precis läst om ännu två stycken: Odjuret av Ally Kennen och Bryta om (som jag var i det närmaste besatt av i höstas – håller den fortfarande för förra årets bästa ungdomsbok) av Åsa Anderberg Strollo. Wow, inser nu att Bryta om fick Stora Läsarpriset 2007 av fina Bokcirklars läsare ganska nyligen. Hurra! Läs segerintervjun, där vi bland annat får veta att det kanskekanske kommer en ny roman av Åsa Anderberg Strollo snart, här.

Odjuret av Ally Kennen

För att snacka knytnävsslag: Kennens Stephen har förmodligen utsatts för en hel del sådana – fysiska som psykiska. Nu bor han i sitt n:te fosterhem med allt vad det innebär; bland annat i form av lillkillen som hängivet ser upp till fosterbrorsan. Jag associerar en smula till min-2006-års-favorit, Yatzy (instämmer f.ö. med Stina Sigurdsson som skriver: ”Men att historien inte är ny betyder förstås inte att den inte kan berättas igen. Och trots att temat är välbekant känns inte boken gammal.” Fast till skillnad från SS tror jag inte att orsaken ligger i det ständigt aktuella temat, utan bejublar i stället Eegs stilistiska förmåga – hoppsan, detta blir en lång parentes om ett helt annat knytnävsslag, nåja, jag går vidare och skriver om Odjuret). På hemsidan läser jag att förfs barndomshem ”Throughout her childhood […] was a foster home to many children and teenagers” – och det märks att hon är väl förtrogen med livet i en fosterfamilj. Den snaskiga djävulen i mig kan inte låta bli att undra om boken till viss del är självupplevd; att Ally=Carol. För bokens äldsta dotter Carol är verkligen skickligt gestaltad – på gränsen till direkt vidrig. Vad är då Odjuret? Är det idiot-Carol som ständigt lurar och sätter dit Stephen? Eller ett spöke under sängen som genast försvinner om Carol kommer och lyser med ficklampan i lille Stephens rum? Nej, något helt annat, något mycket rysligare… Äh, ett slags självbiografi (i periferin) eller ej – a damn good book* är det minsta jag kan skriva om Odjuret. Läslig för såväl vuxna som yngre.

Bryta om av Åsa Anderberg Strollo

Så till Augustpris- och Slangbellan-nominerade** och *** Bryta om. Mycket har redan sagts och skrivits om denna oerhört gripande (jävla klyschjävel) ochraktigenom totalförbannade bok. I min lilla röda, dvs den helt och hållet analoga läsdagboken, skrev jag 5/10-07:

Minna 16 år, med psykotiska älskade mamma – Minna med kampen i den nya skolan, Minna med den slitna glasskartonen som i smyg fylls med skolmaten, Minna med Eddie den jävlen som trots allt är trygghet. Minnas öde skär hårt och vidrigt bestämt in i min jävla välordnade vardag AAAAHHH. Så nyanserat om kontrasterna och så förfärligt att jag nästan inte står ut – till slutligen, när katastrofen (och därmed även katharsis) är ett skriande faktum. Å, så vackert det är då. Lättköpt slut? Knappast. Men ett hopp om ljusning.

I likhet med knytnävsslag no. # 1 avslutas boken med en välbehövlig lista över ställen till vilka utsatta barn och ungdomar kan vända sig.

Det är nu allt jag skriver denna förmiddag. Jag har ju ett jobb också. Som jag trivs med. Igår var det till exempel alldeles underbart ljuvligt.

* för att, i likhet med några andra, parafrasera en viss stilig FBI-agent

** kommer inte att kunna närvara vid debutantdagen, buhuuuu!

*** nödvändig läsning för både yngre och äldre, dammit

Onödig skönhet?

Ja, jösses. Till soffs med sjuklingen igen, ditbefallen samt promenadrekommenderad. Ack. Enda fördelen: jag har tillbragt eftermiddagen och kvällen med Flickan som var vacker i onödan (jag är, som någon kanske minns, en teknisk idiot och lyckas inte länka från förlagets hemsida, väljer ändå hellre finfina ANs text på Barnens bokklubb).

Flickan som var vacker i onödan av Janne Lundström

Janne Lundströms oh! så mästerliga roman var, inte helt överraskande, nominerad till Augustpriset 2007. Min eurocentriska världssyn gör att jag finner mängder av likheter med Lloyd Jones’ Mister Pip som jag ju åjublade härförleden. Skillnader: århundranden, hundratals mil och allt som följer på det. Likheter: utomeuropeiska (utomamerikanska) flickor på väg att bli kvinnor som gör uppror mot förväntningar och finner tröstande vägvisare i äldre män.

Skillnaden: där Lloyd Jones var, vad skrev jag – ”småhumoristisk på dethär trevliga sättet” – är Janne Lundström allt annat. Detta är en allvarlig roman, läsvärd för såväl yngre som äldre. Tänkte skriva ett inlägg på Flaskposten om etnocentrism och selektiv historieskrivning (där jag kunde dra opp stora delar av min egen utbildning som exempel) men känner att det är på tok för sent för den saken. Åtminstone för ett knaprigt Ka som ska ge sig i kast med Kate Cann (som nog inget har emot att kallas för pingla).

Natten!

Mister Pip av Lloyd Jones

Så. I morse, kl 05.30, läste jag de sista sidorna av Mister Pip av nyazeeländarens Jones. Sedan släckte jag lampan och somnade om för att hetsvakna kl 7.

Boken är inte nominerad och prisad för intet. Berättelsen om berättande – storytelling – som överlevnad är inte bara övertygande utan också rörande i all sin sakliga avsaknad av sentimentalitet. Visst är det sorgligt, men också småhumoristiskt på dethär trevliga sättet, som kanske skulle ha fått mig att må illa när jag var 20 och mer rebellisk, men som nu tilltalar mig rejält.

Mister Pip av Lloyd Jones

Trettonåriga Matilda och hennes skolkamrater på den av inbördeskriget hårt drabbade stillahavsön har gått utan lärare rätt länge när öns ende vite man, ”Everyone called him Pop Eye”, tar över undervisningen i början av 1990-talet. I brist på annat undervisningsmaterial tar Pop Ey… förlåt, Mr Watts, till sitt vältummade exemplar av Charles Dickens Great Expectations. Högläsningen trollbinder eleverna, o, denna ljuva stund när litteraturen om något så oerhört avlägset griper tag och bli en metafor för våra egna liv, skapar medel för oss att själva kunna betrakta våra egna erfarenheter, upplevelser. Men kunskapen tar slut efter Dickens. Åtminstone Mr Watts kunnande sträcker sig inte längre, erkänner han ödmjukt, och bjuder in elevernas släktingar för vidare utbildning. En rad mer och mindre användbara tips och föreläsningar som får en rätt svårflirtad läsare att dra på munnen. Great expectations gör intrång, anser byns invånare – inte minst Matildas egen mor, som motsätter sig denna evinnerliga Mister Pip…

Och så kriget, strax intill, bombningarna och pappan långtlångt borta. I en mer dramatisk passage, där Mr Watts genomför en räcka scherazadska nätter, är allt vackert och stilla. Strax därpå katastrofen – så vacker i sin förfärlighet.

Kan vi skriva om andra erfarenheter än våra egna? Kan en vit, övre-medelålders-man skriva om en svart trettonårig flicka? Ja, här funkar det.

Välkommen hem, Ka!

I helgen har jag läst Brännhett av Malin Isaksson. Bra, skriver mer om den sedan. Påbörjade även The whole story and other stories som efter två noveller helt och fullt lever opp till Wintersons blurbande: ”Ali Smith has got style, ideas and punch. Read her.” Att Smith låter boken inledas av ett Clarice Lispector-citat och tillägnar boken åt bl. a. Kate Atkinson bidrar till att mina redan väldigt högt ställda förväntningar förhöjs ytterligare.

Sent igår kväll, efter flaskpostarmys hos Johanna, kom jag hem och möttes av en sovande fru, helgens DN samt en avi. Paketet kom förstås från Bokhora (och Pocketförlaget) vars andraadventstävling jag vann – trevligt!

Innehållet:

Mitt Iran av Shirin Ebadi – verkar mycket intressant, det blir helgläsning, I tell you. Bär den likheter med Reading Lolita in Teheran av Azar Nafisi, månne?

Frälsaren av Jo Nesbø – jag som yvs över mina antipatier mot såväl manliga författare som deckargenren i allmänhet möter här en riktig utmaning. Skall jag ge mig i kast med denne, på biblioteken mycket utlånade, norske deckarkung?
Callgirl av Tracy Quan – ”Smockfull av fräcka tjejhemligheter” enligt Cosmopolitans utlåtande på det rosaglittriga omslaget. Skall detta bli min första, riktiga, chic-lit efter Pappas flicka (minns inte författaren, kanske räknas den mer som tantsnusk?) som ligger sönderläst i ett hus på västkusten? Det låter intressant. Jag känner inte till några fräcka thejhemligheter (fick inte vara med de tuffa tjejerna i skolan) och ser fram emot att ta del av dem i bokform.

Klöver kungar av Hans-Olov Öberg – ingen aning. Har skymtat såväl namn som titel i bloggosfären, men inte fastnat. Kanske att jag ger denne, manlige, författre en chans. Det beror helt och hållet på hur innehållet i julklappspaketen ser ut. Enligt Mariestads-tidningen är det ”Fräsigt, fräscht och fartfyllt om finansvärlden”. Jag känner inte till finansvärlden (ville inte hänga med skjortkillarna som ville sänka inkomstskatten) och ser fram emot att ta del av den i bokform. Ifall jag hinner.

Nästa år tänker jag för övrigt önska mig träd i Vi-skogen samt inbetalningar till Djurens rätt, Greenpeace, Ingen människa är illegal och Rädda barnen (i Amnesty är jag autogiromedlem).

Nu: The whole story and other stories, därefter En liten chock av Johanna Lindbäck.

Ikväll smäller det

… och jag har inte läst en enda av de nominerade fackböckerna. Trots det väljer jag Kerstin Ekmans Herrarna i hagen, för hennes, enligt min simpla åsikt, osvikliga känsla för stämningar och kynnen, skeenden och skiftningar. Det gäller naturligtvis Augustgalan.

I den skönlitterära klassen håller jag Har någon sett mig någon annanstans? av Beate Grimsrud för favorit. Har inte ens läst den, vilket jag gjort med Linderborgs tippade och mycket fina (själv-)biografi över sin far, men hoppas på att den håller lika hög klass som Jag smyger förbi en yxa och Vad är det som finns i skogen barn?.

I klassen ”Barn- och ungdomsbok” skulle jag för det första helst se en uppdelning och dela ut priser till bästa respektive fackbok, bilderbok, kapitelbok och ungdomsroman. För det andra väljer jag Bryta om av Åsa Anderberg Strollo av skäl som bl a kan beskådas här.

UPPDAT 071104: Carl-Henning Wijkmarks böcker har jag länge velat läsa och blev följaktligen glad över resultatet i den skönlitterära klassen. Har alla stora hyllningar till trots inte lyckats uppbåda intresse för Sven Nordqvists Var är min syster? ännu, men borde väl å yrkets vägnar, ge den ett försök. Biografin om Majakovskij är säkert intressant och givande – men varför dessa män, män, män, män, män, män, män osv i all evinnerlighet?