Jag säger som på hemligrummet

Hoppsan: helt plötsligt dimper två trevliga uppdrag ner från himmelen och ajöken slatterbloggning för skrivandets skull – nu får jag ju skriva annat i stället. Men: läs för tusan Bombingham, jag tycker nog allraminst att den borde översättas till  svenska också. För fy satan, den är liksom b-r-a om ni förstår vad jag menar.

Detdär är ett exempel på hur tycksigt gröna rummet skulle bli om jag fortsatte nu. Jag vill verkligen skriva om böckerna jag läst, men då ska det finnas tid för om inte analys, så åtminstone belägg för dethär eviga tyckandet hit och dit. Alltså: ajöss på ett slag!

Snart, eller närsomhelst nu faktiskt, kanske

Ja, rätt snart kan det hända att Gröna rummet blir Hemliga rummet i stället. Allt till följd av en viss skygghet (hah, haha, gastar kanske ni som känner mig, men det är sant) och den sjunde omläsningen av Tordyveln flyger i skymningen inför dagens träff i läsecirkeln här på jobbet.

Så om du verkligen, verkligen, verkligen vill hänga med till hemligheternas förlovade rum säger jag: skriv ett mail till gronarummet@yahoo.com eller kontakta mig på annat vis, så ska vi höra efter om du kan få tillträde…

I det hemliga rummet kommer det att vara ungefär som här, fast lite hemligare bara.

Jahapp.

Ett år har gått sedan dethär hände.

jAG VET INTE OM NI FATTAR HUR DET KÄNNS

men inatt drömde jag att mina Hejhejböcker hade försvunnit. Fatta paniken! Jag var tvungen att liksom kasta mig upp och galoppera till lila rummet (= vrån där datorn och alla barn/ungböcker står och trängs med en hel uppsjö olika men alltid lika konstiga material) för att se till att drömmen inte var sann. För att K inte skulle tycka att jag är alldeles för töntig bet jag ihop och lät böckerna stanna i sitt rum i stället för att ta dem med mig till sängen. Tror ni jag somnade om? Icke. Det blev gråt och tyst tandagnisslan tills jag drog mig till soffs med böckerna. Längtar så efter den fjärde. Å.

Kort om kort bok

Jag har läst Våldtäkt och romantik av Katrine Kielos. Igår diskuterades den i en skenbar verklighet. Med instuderingsfrågorna i högsta hugg kom jag för tidigt (hade tänkt utnyttja extrakvarten till stadsstrosning men regnet ville annorlunda), laddade stenhårt för att dissa den – men argumenten föll platt. Alla, tror jag, hade tänkt lika.

Kort: Heteronormativ smörja. Om Kielos åtminstone hade nämnt ordet heternormativ skulle jag ha kunnat se essän med blidare blick, men som det är nu utesluter hon en fett stor skara (potentiella och reella) våldtäktsoffer. Visst:en välvillig läsare fogar in offer för andra sorters våldtäkter än strikt heterosexuella i Kielos patriarkat – och väljer att se alla former av våldtäkt som maktdemonstration; ”det är det enda språk vi lärt oss”.

I en artikel läser jag att avsikten med boken var att ”vara introducerande”. Som sådan fungerar den förhoppningsvis. Själv hoppar jag ner i fantasybrunnen och fortsätter med Urchin och hjärtstenen efter ljuvliga men alls inte fantasydrivna Alva och sommaren.

Näh, jag har tappat min bildliga skrivarpenna och borde lägga av med att blogga. Texterna blir osammanhängande, kan knappast kallas texter just nu, bara sammanförda ordsjok utan någon egentlig logik.

Sedär ett avsnitt ur den mentala dagboken.

Godmorgon!

Gröna rummet

stänger dörren igen. För nu kastar sig ett semesteryrt litet ka på pendeln till centralen fvb till västkusten. Det var igår vansinnesinfallet kom. Ringde mor: är jag välkommen? Hey SJ, dyra biljetter, jag går med på allt! Snart: hav och gräs, himmel och spädbarn. Och mina egna barndomsminnen. Packar med mig Snabbköpet Rastlös (har läst ca 150 sidor nu, mkt mkt roande), Våldtäkt och romantik (diskuteras i den bästa av littcirklar 18 aug) samt Namnbrunnen (Ke fick snällhandla åt mig under förra veckans sjuklinghistoria). Om jag har tur, har de städgalna inte tappat bort När Inkeri kom hem, Mio, min Mio, min egen dagbok, X antal femböcker och så alla dessa serietidningar, främst Bamse och Fantomen. Om jag har tur, blir det omläsning av barndomens favoriter.

Så. Ajöss och goodbye, nu far jag min kos och väntas åter sena söndagskvällen. Och då, gott folk, kommer det att bli ordning på torpet igen. Om måndag är jag åter i tjänst och läser barn- och ungdomslitt så det bara skvätter om det.

Foxy lady

med Jimi Hendrix är en låt jag rätt ofta brukar tralla på. Främst får vi tacka någon av Wayne’s world-filmerna för det*, men också hippieperioden som tog vid efter punkperioden (japp, jag rörde mig baklänges som tonåring).

I’m gonna take you home

I won’t do you no harm, no

You’ve got to be all mine, all mine

Foxy lady

Here I come, baby

Comin’ to get you!

Nu har ni sången i huvudena-i-kropparna, inte sant? Bra. Betänk då min lycka när jag för ett litet antal år sedan skådade Foxy lady I-V i bokkatalogerna. Lyckan blev ett faktum då översättaren var ingen annan än den litterära husguden Ninni Holmqvist. Ida Jessen visste jag inget om – det var ju nu hon skulle introduceras för oss svenskpuckon som inte läser våra grannländers författare på originalspråk. Minns jag lånade hem nästan mesamma boken kommit till jobbetbiblioteket, men vad fick mig att returnera den oläst? Förmodligen de eviga flödena, forshejhärrusartipsiotaligamängder, tjosan, nuhardetvaritsemesterochåhhhhsåmångagodingarsomkommitinundertiden och Jajamänssannuärdetterminsstartochmeddenallaskolklassermedsvårflörtade/

läsutsvultnaochalltidlikakrävandelåntagare. Alltså vände jag mig till det mest akuta; Jessen blev en författare som alltid gjorde mig lite beklämd, jag fick rent ut sagt ett förjävligt dåligt samvete inför såväl boken som författarskapet som mig själv. Inte minst mådde jag nästan fysiskt dåligt över att underlåta läsning av Ninni Holmqvists arbete**.

Förra året var det en hel hoper bokbloggare som skrev om ABC av – jajemän – Ida Jessen.  Som om det inte räckte med allt jag läst i dagstidningar och förlagskataloger! Aj, så det kröp i stackars skinnet och kroppsligheten, dvs det som kanske kallas för mig. Bet ihop, begrov mig och trampade vidare i läsningen av vad det nu var jag läste vid den tidpunkten***. Så nu under senvåren, då, när jag blev med bok-/läsecirkel (ah, du ljuva skapelse!!!!) och en hoper nyvänner. Tror ni då inte att en av vännerna tipsar om hetpotäten Jessen?

Jag tog mig samman, lånade hem på nytt. Och igår, efter Chambers, pass på Jessen! Åh, kära nån, jag visste ju, visste, att det inte kunde vara annat än bra! Fem drömska stycken om några kvinnor i och kring staden Fox. Just här räcker det med förlagstexten och kanske något litet citat för att ni skall begripa storheten och genast bege er till biblioteket/bokhandeln/likande inrättning. Välj inte amazon dock (fin notis i morgonens dn)!! Citaten då? Njaa, vet inte om jag skall ge er dem, de allra bästa kommer mot slutet och det är först mot bakgrund av tidigare textsjok som deras storhet liksom framslår sig hejvilt, nej, citaten får förbli i mitt hjärta samt de X antal tryckta ex som ligger och väntar på era läslystna små liv därute.

Ajöss! Nu är kl 18:18 och jag ska laga middag. Profant så in i bängen.

* ni minns väl Garths genomlycka när han på Al Bundy-haket ser sin superdrömkvinna? Inte? Kolla här:

** och det är nu jag måste behärska mig riktigt noga för att fortsätta utan att radera de pinsamma raderna. Eller ska de förpassas till ett mail, kanske? Näh, hey! I give to you en genant inblick i mitt läspsyke: såhär är det helt enkelt. Och förmodligen bryr ni er inte ett dyft.

*** förmodligen en jädrans massa Hcf:er i arbetet med Barnbokstipsets fjärde opplaga.

Blommorna lever!

Och hemkommen efter en helt underbar dryg vecka i Tyskland packas det opp, tvättas samt ströbläddras i tidningarna. Samt kollas över 300 blogginlägg i readern, jag borde verkligen opphöra med detta med internet. Visst, mail och sånt är ju bra, men allt annat? Det gick ju alldeles utmärkt utan någon som helst mail- och bloggkoll. All energi gick åt till cykling, turistande, umgänge och en jädrans massa god mat. Sedär vad livet kan erbjuda.

Härmed tar jag bloggarpaus och njuter av annat i stället!

Tjineling.

Bloggeriproblem

I ett anfall av ickeelitism beslöt jag förflytta mina s.k. favvobloggar till totalblogrollen, som numera går under namnet Läser inte bara böcker. Döm om min häpnad då favvobloggarna försvinner alldeles i stället för att, såsom intruktionerna säger, förflyttas automatiskt till Läser inte bara böcker!

Kanske finns här någon wordpressnörd som vet hur jag lätt och smidigt bär mig åt?

Ingen skräck i Gröna rummet

Till följd av hysteriskt skrikande nätterna igenom ger jag härmed opp läsningen av Andreas Romans Mörkrädd. Den är inte bra för vare sig min eller Ks hälsa. Kanske kommer gästblogg så småningom.

« Older entries