Semesterläsningen i koncentrat

Jajemän, Ka är tillbaka – tack vare Kes av pur skriviver sött rodnande kinder. Detta är semesterläsningen hittills:

Bombyx – wow, rafflande och HEY ”detdär låter inte som en bok du brukar läsa”, sa Ke, och visst håller jag med. Men spionthrillern om vackerjournalisten och hennes ”jakt på sanningen” (klyschjägare, här har ni – däng!) fängslade mig ordentligt. Mkt bra och smart och vackert och ah om smärtan parallellt med enkom spänning och jajaja, jag vill återoppta T’ai Chi:n när jag läser om huvudrollsinnehavarens coolaste inställning och förmåga att hantera mde mest oerhörda situationer. Perfekt semesterbok, spänningen är på topp liksom, läs mer på andra bloggar – mkt har redan skrivits.

The Big Book of Lesbian Horse Stories – ja, jag har tragglat sedan i julas, tillåtit mig endast någon liten novell här och någon där. Detta är helt underbart och ofta hemskt oskyldigt – tänk dig å ena sidan traditionell hästbok med en hon i stället för en han som vid sidan om hästarna agerar måltavla för den suktande huvudpersonens heta åtrå, å den andra sidan mjuk harlekin (med två unga och aaaaack så vackra kvinnor i fokus). Lovely helt enkelt, detta höll flygskräcken stången Sthlm-Berlin i gott samarbete med flygplatschampagne (Tack kollega L för tips!), rötjut och nyaste numren Diva och Bitch.

Det dom inte sa – om hur jag blev feminist Utkommer snart, jag läste för BTJ:s räkning – håll utkik efter rec i BTJ-häftet helt enkelt!. Okejrå, om ni tjatar kommer jag att skriva här sedan, men inväntar recensionsdatum* (ty trots att jag inte betraktar denna blogg som ett forum för recensioner, är den ju trots allt ett publiceringsverktyg).

The summerhouse, later av Judith Hermann. För visst måste jag läsa något tyskt när jag ju var i Berlin mot slutet av tysksemestern? Shoppingskygga Ka gick bananer på oh så härliga kulturvaruhuset och kom ut med åtminstone en liten bok samt en hoper nördgrejer. Och ja, denna lovprisade novellsamling är väl värd hurraropen. Med melankolin och, uppfattar jag, en milt ironisk blick som främsta verktyg beskriver Hermann såväl vardagligheter som direkt avgörande ögonblick och det med den äran. Jag gillar läsa om tomhet, meningslöshet och annat vi fyller våra liv med. Kanapéer i all ära, men jag läser hellre realism.

Thursday’s child. Kollega M ville jag skulle läsa, och snabbslutade då hon fick veta att jag skulle på semester. Torsdagsboken följde med till Tyskland och hem, oläst, orsak anges ovan. Väl i fäderneslandet läste jag om barnet som, liksom jag själv**, föddes på en torsdag ::: Vilken pärla av Hartnett! Jag gillade verkligen hennes två till svenska översatta godingar – men/och dethär var på något vis helt och hållet samma, men exakt samtidigt raka motsatsen till [mina opplevelser av] Jag är djävulen och Skuggan av den randiga vargen.

Planetariet. Sarrautes universum koncentrerat i denna bok påminner mig mkt om Stina Aronssons feberhistoria – kanske beror det på att jag inte helt ofta traskar runt i modernismens romaner? Kort: läst på två dagar, i en ström, och jag räds den dag jag möter någon som N. S. Vilken blick för människor! Säkert har jag redan mött henne, eller åtminstone någon som hon, tvingats stå i det skarpa ljuset som genomstrålar mördar, ja sakta dödsborrar sitt patetiska offer varpå röntgaren decinfecerar sina händer, tvår sig fri från upplevelsen***… Ajajaj, det gör ont att läsa om grymma borgerlighetsen (ja, s, egentligen borde jag väl inte tro er missförståare), ty:

Så också ett vemodigt besök i min farmors lägenhet (hon säger våning) som vi tömmer på ärvda möbler, böcker och andra vackerheter i samband med flytt till det ställe som väl brukar kallas för äldreomsorgen-ålderdomshemmet-servicehuset (nästa födelsedag blir den 98:e). Tack för att nya stället inte påminner om Kågedalen, tack för att farmor får med sig en bokhylla. Jag bar dit två kassar lyrik, främst Hjalmar Gullberg.

Hem med mig följde somlig skönlitteratur, viss lyrik, några litterära och latinska uppslagsverk samt en och annan biografi. Det är fruktansvärt sorgesamt detta: att farmors och farfars så fina bibliotek går en dyster framtid till mötes. Fast de allra vackraste banden – ursprungligen ägda av min farfars far, marginalerna fulla av blyerts-obs!, blyerts-nb!, jajamän, blyertsnoteringar av allehanda slag – stannar kvar i släkten. Jag lägger vantarna på Ugglan. De fem (sex?) bokhyllorna i mörkt trä skingras för vinden: en går till farmor, en till mina föräldrars sommarställe – och vad händer med övriga fyra? Vi har inte plats, det kan vem som helst som varit på besök i KeKaMoska hushållet intyga.

Nu förkylning: hörselgångsinflammation och feber. Bara några dagar tidigare förbannade jag det fina vädret och sade mig vilja göra allt för att få vara ”lite sjuk och stackars” dvs ligga i soffan och njuta god läsning. Men nu: för trött för något sådant (denna text kommer till under flera dagar, nota bene!) och paradoxalt nog rastlös värre. Vill ut och röra mig! Det måste vara den heltigenom

The Svenssons themselves

The Svenssons themselves

jätteljuvliga cykelupplevelsen som säger: kom tillbaka!

Nå, det är ju en veckas semester kvar, kanske att jag får åka ut med skärgårdabåt någon eller några turer nästa vecka. Ni missar väl inte det, kära medstockholmare, tilläggskortet på 560:- som gör att innehavare av SL-kortet åker hur mkt de vill i hela ljuvliga skärgården under en månad!

/ynk

* känner inte till det, men boken kommer ut nu i augusti

*** Ke, alltid upplagd för dråpligheter, blev mkt munter av upplysningen att jag, som är född med kejsarsnitt, skars fram på självaste skärtorsdagen

*** eller så, mkt troligt, kretsar inte världen kring mig, observerar inte alla just mig och mina mer eller mindre misslyckade handlingar i världen. Det är en trösterik tanke.

Annonser

Mera Lispector

Ja, hon är helt enkelt strålande.  Kommer att tänka på Lygia Bojunga Nuñes när jag läser,

de vågar bägge pretentionerna, minns ffa Sängen och Min vän målaren.

Skulle kunna citera precis vadsomhelst ur Levande vatten utan att det kändes fel. Det är mycket möjligt att jag lär mig stora sjok utantill under stundande helgen. För åh åh åh vilken vacker poesi i prosaisk förklädnad denna heteroexlovestory är (var ett slag rädd att jag inte pallar med [litterära] heteros, men har härmed fått bekräftad motsatsen, puh).

Dagens Rubinstein

Än plågas man av sin egen tystnad.

Än har man en känsla av att ha pratat nog för flera år framöver.

Än glömmer man nuets outsägliga tjusning.

Och så dessutom denna totala ovisshet…

Lev Rubinstein: Tiden går. Ur Det stora kartoteket

solen skiner utav bara h-e och maten är klar.

I rest my case.

Perfekt pendeltågsläsning

För kartoteksfantasten tillika bibliotekarien dvs sorteringstossan som rätt ofta befinner sig mitt i den svirrande lokaltrafiken passar Lev Rubinsteins Tiden går. Ur Det stora kartoteket finfint. Caroline hade ju redan skrivit de ord jag hade tänkt citera idag, så inte helt oförgrämd sänker jag min lekamen till soffs, läser Shriver-boken. Men shit, vilken dålig engelskläsare jag är: Härmed intygas samvetsgrant att 50 sidor, säger 50 s, tog över två timmar i anspråk under gårkvällen! Det bådar inte gott inför bokbrunchen om lördag, då jag hittills haft för avsikt att samspråka om sagda bok.