Bokbyte nummer tre

Å, så fint! Mkt effektivt och supermysigt. Men ACK vilken huvudvärk jag fick när bok efter bok som jag först spanat in försvann.

Jag nafsade åt mig följande:

Anarkai av Per Nilsson (jag har skamligt nog bara läst Svenne av karln)

L’étranger av Albert Camus (ska se om gymnasiefranskan står mig bi)

Paradis. Is av Ulf Eriksson (vem kan motstå blurben ”… en stark coctail av känslor”?)

4 x prosa av Christine Falkenland (har läst barnböcker och Öde men inget mer)

Diamantsvärtet och träsvärdet I av Nick Perumov(trodde det skulle vara något för K, men hon är helt fast i pratchettdataspelsvärlden och i det närmaste okontaktbar just nu)

Hundra procent fett av Liv Strömquist (har lånat hem bibliotekets ex ca 10 gånger, så nog fanken fyller den sin funktion som privat bok också)

Losing Gemma av Katy Gardner (för mig helt okänd historia, jag tog den i panik)

Mrs Dalloway av Virginia Woolf – med ett omslag som påminner oerhört mkt om Historien om det gamla barnet:

ehhh, trodde jag kanske först.

Saabyes cirkus av Lars Saabye Christensen (vet inte varför, har hört mkt gott om Halvbrodern. Dessutom gillar jag cirkus väldigt mycket)

Tänkta världar av Johan Svedjedal (två essäsamlingar i en)

Annonser

Man kan inte hindra ett litet Ka från att blogga

Fredagkväll och solokvist (”Ska leeeesa ikväll*”, sa jag. K ba’: ”Ha! Jag vet vem som kommer blogga!”) och vad passar bättre än i att sällskap med lite whisky agera bloggflanör (å vilket fint ord) som uppvärmning inför läsningen? Kvällens litt blir arbetsrelaterad: Jacqueline Wilsons nyaste på svenska. Hoppas bra (UPPDAT: JA!).

Inget kiss på jobbet idag, skönt, istället nya fina Barnens böcker, som jag suktat efter sedan Hanna skrev detta.

Claire Castillons andra novellsamling, också på svenska, Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska , har allt det jag saknade hos The post-birthday world (liksom Insekt många gånger ersatte Vi måste prata om Kevin i min litterära gomspalt**). Där Shrivers ordkonvulsioner stundom föreföll alltför överväldigande faller Castillons stramt gestaltade hysterikor (av alla kön och åldrar) mig på läppen. Om ni vill ha citat – ropa så svarar jag med guld, mitt ex är nedklottrat och sönderhundörat!

Castillons prosa har tidigare jämförts med Elfriede Jelineks och jag kan bara hålla med. Synd att jag inte klarar mig flytande på franska och ännu mindre på tyska*** – det hade varit roligt att läsa dessa författarinnors alster på originalspråk och därefter se kopplingar. Hur som helst: jag älskar Claire Castillon och tackar min lyckliga stjärna (Läs Tidningen BiF) för att jag upptäckte detta nystartade fina förlag som ger ut franska författarinnor på svenska. Oh, så jag kommer att bevaka Sekwas utgivning i fortsättningen!

Go’kväll önskar

hon-som-stiger-opp-i-ottan-för-att-jobba-lördag

* citatet kommer från kultfilmen Harry, Rosan och Sladden

**erkännas skall dock att jag var totalabsorberad av Kevinboken, ungefär på samma sätt som jag just i detta nu snaskar i mig ”info” om österrikeskandalen i ”Skräckens hus”…, nåja – när vi snackar Kevin är det ännu mera påtagligt alltihopa, tack vare Shrivers skicklighet kröp historien (=verkligheten?) mig in under skinnet.

*** ”Ich habe alle Tasse im Schrank” är typ den enda fras jag verkligen kan (säkert felstavat). Samt beställa öl, vad nu det ska vara bra för, jag dricker ju bara vin och whisky.

Citatsamlaren antecknar

Väldigt ogärna vill jag tro att min hittills åtminstone habila uttrycksförmåga gått förlorad, men det tycks ändå som om jag inte kan återge annat än direkta citat ur de böcker jag läser numera. Kanske är denna min bokstavstrogenhet befogad, för hur fanken skall jag annars lyckas beskriva, fånga eller ens förmedla skuggan av den sprängkraft (blink-klysch-blink) med vilken novellerna i Clarie Castillons Insekt tagit hela jävla mig i besittning? Än en gång hånar frånvaro av flytandefranskan och jag läser i stället fin översättning av Helén Enqvist.

Detta är ren och skär kärleksbombning, gott folk – detta är boken jag alltid saknat fysisk-psykiskt – och jag ger er härmed ett av de vackrare stycken som strukits under med en nyinköpt penna:

Jag står på sängen vänd mot väggen, öppnar munnen och bjuder in en av tapetens vågor att leka med min tunga, jag har sett munnar pressas ihop tidigare och jag tror att jag är gammal nog att begripa mig på omfamningar. En salt smak tränger in, hetsar upp mig, förför mig. Det värsta är att jag kissar på mig när jag blir rörd.

Eller, i samma novell, som för övrigt heter ”Miffo”:

Jag åt upp strumporna, de ser ut som halvvantar nu, och mina fingrar rör sig i luften, såriga och blodiga. Jag äter på mina händer, mina tänder är det enda som kan stoppa mina händer. Hon är tillräckligt komplicerad som det är, tillräckligt vrickad, besynnerlig och oduglig, men nej, det räcker inte, hon förstör sina händer, säger mamma. Vad tjänar det till att ha händer som en pianist om hjärnan inte kan komma ihåg en endaste not? Så jag äter mina naglar, huden och ibland längre in i fingret, bitar av mig själv. Bölder bildas, man gömmer dem under handdockor.

Bokbytebytet

Ho – här kommer bilden på böckerna, tronande på evighetspusslet:

Bokbytebytet

Bilden är tagen och inpetad av en teknikanalfabet, dvs jag, som härmed skäms och beklagar att jag inte lyckats förminska bilden. Vojvoj, här är det stort och inga hemligheter i form av bakgrundsbokhyllepinsamheter/pusselmisstag går bloggkollaren förbi.

Kvarnbyserier – något jag tog på vinst och förlust efter att ha avstått plockandet ett tag. Det är en samlingsvolym med serier av folkhögskoleelever i Skåne. Har intehunnit kolla så mycket ännu; typisk toabok.

Wisdom of the bones av Christopher Hyde. Ack! Jag tog den bara för att jag var få besviken över att alla anglodeckare jag spanat på till K var slut – men hon gillar varken USA eller örnar och blev rent förorättad när jag kom hem med kapet.

Dracula av Bram Stoker – hurra! Jag har faktiskt tänkt köpa just denhär utgåvan (Wordsworth classics) men varit för snål och tänkt att den ju finns på biblioteket. Nu låg den alltså här, mitt under mina darrande fingrar (som redan aggroskakade under morgonens Ticket-to-ride-pass med fru, syster och herrsällskap). Lycka! Kanske blir det högläsning? Minns ljuva dagar med Carmilla ur ömsom min, ömsom hustruns, mun.

Irène Némirovsky – Storm över Frankrike. Jag har redan ondgjort mig över det 19-åriga jag som gav opp parisvistelsen i slutet av nittiotalet och därmed förnekade 29-årsjaget läsning av franska romaner på originalspråk. Jag gör det än en gång, men ser verkligen fram emot att läsa denna, som jag förstår det, stora roman om andra världskriget. Rent generellt har jag, förfärligt nog, tröttnat på andravärldskrigetlitteratur – men hoppas innerligt och tror att Némirovsky har något rent litterärt att tillföra. Så var fallet med både Balen och Höstflugorna.

Hard Times av Charles Dickens. Peppad av Camilla läser jag nu bland annat Mister Pip där högläsningen av Great Expectations spelar en stor roll. Som av en händelse läser K just Great expectations för tillfället, varför jag inte kunde låta bli att sno åt mig Hard times, en inte helt känd titel i dickensfloden.

Tusen tranor av Yasunari Kawabata – vald endast för omslaget. Har i efterhand förstått att detta är något alldeles speciellt och blir gladare ju mer jag tittar på boken och föreställer mig en stillsam eftermiddag, med grönt te och japansk bok inom en inte alldeles förtvivlat avlägsen framtid.

Så, slutligen, boken som S rekommenderade mig för länge, länge sedan och som jag inte kommit mig för att läsa:

Mannen som älskade Yngve av Tore Renberg.