Konstigt är det

att vandra in i och ut ur och genom,mellan,under osv olika böckers världar. Under en längre tid har jag haft svårt att fastna, men nu då – alla förutsättningar till trots – pang ner i ondvintern med detdär vi:et. Pang! Överraskning som heter duga. Direkt från fantasi till blixtrande verklighet. Ingen tid för andhämtning. Mina damer och herrar – årets hög skall trängas igenom.

Annonser

2 kommentarer

  1. Ika said,

    14 januari 2010 den 3:14 e m

    Jag läste ut Ondvinter för bara några dagar sedan, rejält imponerad. Otäck, men fascinerande, och trots att jag hittar likheter med både Lene Kaaberböls och Susan Coopers verk tycker jag ändå att den känns nyskapande.

    Fast i övrigt tror jag att jag är ganska fast i de mörka vinterskildringarna, där jag gått från En ring av järn till Ondvinter och därifrån vidare till Mårten Sandéns Det viskade barnet…

  2. ka said,

    15 januari 2010 den 3:06 e m

    Visst var den imponerande?! Och: likheterna du talar om stämmer in, jag tänkte dessutom en smula på Arra – fast den står ju långt över övriga nämnda.

    Ho! Ho! Ho! Det viskande barnet! ÅH! Vad jag längtar efter nästa bok om Jannike!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: