Sommaren

Jag läste lite, vandrade med en högst oproffsig packning under tre dygn, badade inte en enda gång men jobbade i gengäld extra under semestern. Det kan ha varit det bästa jag någonsin gjort om vi bortser från äktenskap och friskskrivningar. Och så läste jag, lite bara lite, som sagt. Ty när vankas alltmer textrelaterade arbetsuppgifter smyger sig läslusten ut bakvägen och jag vill inte påstå att jag saknar den emedan arbetsuppgifterna alltså är av det angenämare slaget och nog trängde sig även andra ord in över dessa ögonvrår som slafsar in sig i krulliga sömnfransar. Ja. Ett exempel är omläsningen av Bübins unge och jag säger inte mer. Eller: jo, kanske ändå, jo, nog var det ändå rätt så tungt och nära Dykungens dotter, närmre än mitt minne hade anat och ja. Läsdagböcker, såväl analoga som elektroniska, katrotekiska som blockska, har fått glo rätt ut i tomma inten, ty jag lämnade dem AH så ensamma ja inte har jag något till övers för dem. Det är inte utan viss sorg jag tvingas konstatera att jag kommer att glömma alla böcker jag läste denna sommar, glömma allt vad de var . Starkt lindar dock minnet av Mårbackaresan och Selma Lagerlöfs brevsamlingar fast sig i hjärnbarken och så då Bübin.