Sparrow Delaneys hemliga liv av Suzanne Harper

För enkelhetens skull lägger vi ner dethär med skojsiga rubriker. Nu ska här bli ordning på torpet och alla inlägg ännu lättare att hitta. Därav tråkigheten här ovan. Sparrow Delaneys hemliga liv av Suzanne Harper beskrivs på förlagets hemsida som ”feel good det är som bäst”. Om vi grinollar nu bortser från att några ord som skulle ha gjort meningen fullständig fallit bort, måste jag erkänna att jag inte riktigt kan tycka att boken är bra (men det kanske är genren, hey jag gillar ju ångestskildringar), men läser förstås ut den så att jag kan lista ut vilka personer som kan tänkas ha utbyte av den. [problematisk meningsbyggnad, jag vet, men nu är jag ego och det är eg. bara jag som ska fatta vad dethär betyder och dessutom kan jag skylla på skallsmällen sådetså] Sånt är livet för en barn- och ungdomsbibliotekarie, serrni. Ingen lyxläsning här, inte.

Jahapp. Sparrow Delaney är den sjunde dottern till den sjunde dottern och borde därför vara tiptopbra på att framföra budskap från Den Andra Sidan. Men icke! Sparrow är den enda i familjen som inte på något sätt kan komma i kontakt med andevärlden. Eller kan hon det…?Jovisst, såklart. Men hon VILL INTE  och har därför inte berättat något om detta för omgivningen.

Om man verkligen vill, kan man säga att boken handlar om att våga vara sig själv och sånt. Men det gör inte jag. Jag säger i stället att det handlar om en tjej som blir kär i en kille vars bror försöker kontakta honom från andra sidan. Bla bla bla bla.Den som älskar Mer än ögat ser kanske tycker om denhär boken också.

Nu är bara frågan: ska jag tipsa om Sparrow D på Flaskposten? Flaskan är ju en uttalad tipsblogg och den primära tanken med den när vi började i sept 2005 var att vi bara skulle tipsa om det allra bästa.

Läser i stället vidare i serierna och kanske kanske snart Nuet är nu av fina Tamara Bach.

Annonser

Konvalescenten säger HEJ

och ligger till soffs som förr om åren. Läser Dotterbolaget – Antologin, Samtidigt, Du vet att du vill och Sparrow Delaneys hemliga liv. Välkommen till ännu en dag i det gröna med intag av ohemula mängder örtteer under en smaskigt grön filt. Fast mest av allt sover jag, för i skallen rasslar det så det står otäckt till.

Nu har jag läst ut De skyldiga

Klick klick klick klick klick osv.  Om några timmar kan ni läsa där.

Jorå.

För tillfället läser jag De skyldiga av Lena Ollmark. Vad jag har framför och till viss del bakom mig, ser ni på en helt ny sida av Gröna rummet, nämligen här. Fast den listan är allt annat än komplett. På fredag har vi årets första date i läsecirkeln på bibblan (=tre tonårstjejer och jag). Till dess läser alla Intet av Jnne Teller + varsin annan bok. Jag klämmer Klätterbaronen av Italo Calvino.

Nu börjar det bli dags

för en ny hög. Vill ni veta hur den ser ut eller ska jag skriva om den för mig själv, i en av mina halvskrivna anteckningsböcker?

Gröna rummet [hjärta] Debutantbloggen

Ja, det är sant! Jag är lite smygkär. Denhär bloggen är jättefin.

Och en av skribenterna råkar tillhöra bibliotekets älsklingsfamilj, det bara är så.

Plötsligt

är jag rörd och lila om halsen. Det ni! Tänk på det, ni som hänger på bibblor! Sticka en halsduk till favvobibliotekarien och ni kommer att få översvallande och jävligt tårdrypande tackmail.Kan ni begripa det – jag är någons (jag vet vems…) favoritbibliotekarie. Dethär kallar jag tajmning av bästa slag.

För övrigt har jag tusen saker att skriva på helt andra ställen än här men vill helst bara hänga just här alternativt i ett klätterträd av typen Kalles.

Tack för idag.

Den som inte läser Isdraken måste vara korkad

När jag växte opp fanns det klistermärken med texten Den som inte använder flytväst… Ja, ni vet. Nu har jag läst om Isdraken av Mikael Engström och kan bara parafrasera klisterlappen. Alltså: om ni inte fattar dethär kan ni bara dra.