Oh, ibland älskar jag mitt jobb

Faktiskt. Det är sant. För: att sitta med de tre (om vilka ni kan läsa en eller annan mening i tryck snart) och över te, kex med tre olika sorters ostar samtala om Tordyveln flyger i skymningen i synnerhet och läsning i allmänhet bangar till hårt i allrasom novembertröttaste hjärtat. Och såhär: två av oss orkade inte läsa ut (”den var så seeeeeg” och ”inget hände ju”) medan två andra kunde utbyta menande blickar och antydningar som gjorde åtminstone en av neggosarna inte så lite nyfiken… Idag har tre personer lärt sig innebörden av ordet subtil. Det ni! Till nästa gång läser vi inte Agnes Cecilia (jag trodde att alla skulle vara eld och lågor vid blotta tanken på en till bok av Maria Gripe, men reaktionen blev besvärande sval) utan varsin bok. J snappade åt sig Tornrummets hemlighet (som jag skrev om här och som jag till min lycka fick nämna i mingelsamtal härförleden), M föll som en fura för Den femte systern (flaskpostad!) medan N något motvilligt tog Kabinettets hemlighet (också bloggad). Hemligheter och gåtor alltså… Härligt helt enkelt.

Nästa gång käkar vi lussekatter och presenterar varsin bok. Som i Go’kväll ungefär! Fast kvällens boktipsare var trista, tycker jag.

Nu är det fredagkväll och dvd-spelaren trasig. Jag vill läsa högt ur Agnes Cecilia eller Klostrets gåta, men K betackar sig och väljer något gapigt på MTV. Fy.  Det blir nog tvångsläsning. Jag överröstar tv:n. Det ska nog inte vara så svårt. Snart sitter hon där och kvider om att jag ska läsa mer. Jag bara vet det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: