Vykorten utlästes bak förlagsbord i V-hallen,

ja. Vykort från ingenmansland är den näst sista i Aidan Chambers svit som han belägger med prefixet dans. Danssviten – främst efter Dansa på min grav.

Och så Vykorten – om mitt hatämne no. 1: Andra världskriget. Men också om Amsterdam (jag läste den inför höstresan, kanske att jag skulle ha sparat den tills dess? Å, Sara, jag tänker att vi ska gå runt och åka kanalbåt och allt annat som huvudpersonen gör) .

Intrycket av denna bok blurrades rätt hårt av min knasighets kring ACs svårtolkade subtiliteter seminarievis. Nog JO eutanasi och queer så det förslog, Anne Frank-obsession likaså – javisst, nog ja osv. Men tankarna tycks oformulerliga i detta nu – ja, adjöken. Jag skriker för att skrika.

Skämt åsido: det är mycket nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: