ALMA-vinnarna är ena fina typer

Den uppmärksamma grönrumsbesökaren har lagt ihop ettåett, dvs insett att jag slutat semestra och därmed återgått till att läsa främst det som kategoriseras som barn- och ungdomslitteratur. Härmed inleds en period under vilken det främst kommer att avhandlas just sådan litteratur här i Grönan. Ajö, alla trångtänkta varelser, ajö! Bok-/litt-/läsecirkeln kretsar dock främst kring vuxenlitteratur, varför ni kommer att få njuta av kommentarer kring minst fyra sådana titlar under hösten.

Nåväl, jag försöker läsa de författare som tillägnats ALMA. Många böcker är verkligen jätteljuvliga. Nu senast blev jag vansinnigt engagerad i ”mellanåldersboken” Min lysande plan av Katherine Paterson.

Min lysande plan av Katherine Paterson

Min lysande plan av Katherine Paterson

Tidigare har jag bara läst Bron till Terabithia (innan filmen kom och den törs jag inte se*) och Stjärnkikaren av ‘na. I föreliggande bok förflyttas läsarjaget såväl tidsligt som rumsmässigt till ett långt mer fjärran Amerika än Terabithia- och stjärn-USA:t. Det är närmare bestämt 1899 och den lilla staden i Vermont genomforsas av undergångsrykten. Vid nyår smäller det! PANG, Domedagen är nära! Och stadens invånare ligger illa till eftersom Robbies fader pastorn (jfr Min fader konungen) inte har tuktat dem såsom Gud vill. Strängaste, inhyrde vikariepastorn varnar och pastorsfamiljen vandrar en dyster framtid till mötes. Mycket handlar denna historia om Robbies rätt knepiga förhållande till Gud: Hur fanken ska man kunna följa Tio Guds bud, till exempel? Det är högst omöjligt, får vi veta under läsningen av ömsom skitroliga (ja, jag frustar till: hoho!), ömsom förfärligt läskigt-spännande kapitel. För åh sådana moraliska dilemman denne illbatting till onge (han har många, många likheter med vitskallen Emil i Lönneberga) ställs inför. Skall jag avslöja handlingen? Njae, kanske inte. Det här är rätt och slätt ett fint läsäventyr och jag har svårt att tro att ens den mest historiehatande (läs: en av nyvännerna i litt-cirkeln) kan läsa utan att låta hjärtat snörpa till ajajaj.

Invändningar: ja, det har jag förvisso, men just nu är det eftermiddagskoma i skallen och därför får ni nöja er med detta.

* min svåger har berättat att han grät sig genomtrött… Hu! Om jag inte skulle snora lika mycket som till boken, HU om filmen visar sig vara en smörig jävla historia som inte har ett dugg med min läsopplevelse att göra – nä, här stannar jag i bokvärlden, tack så mycket och ajö.

Annonser

1 kommentar

  1. ka said,

    21 augusti 2008 den 12:39 e m

    Fast egentligen undrar jag hur många barn som kommer att läsa Min lysande plan med behållning. Det återstår att se.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: