Varför? säger alla jag känner

”Hur gammal är du” frågar lillebror och sätter upp en snorkig min. ”Jag förstår inte” säger Ka och ser ut som om det gör ont någonstans, långsamt.

Terry Pratchetts Discworld-serie är det mysigaste jag vet, upptäckte jag för några veckor sedan.

(Utrymme här för eftertänksam tystnad.)

Första gången jag läste Pratchett var på rekommendation av min dåvarande (mitt livs enda) pojkvän. Han var otroligt snygg och irriterande och jag läste Moving Pictures. Det är väldigt länge sedan nu och jag minns inte riktigt vad den handlade om, bara att den var rolig och att jag läste en till (kanske Colour of Magic, den allra första i serien), blev besviken och lämnade Discworld bakom mig. Och pojkvännen.

Flera år senare satt jag i en miljonprogramslägenhet i utkanten av Östersund. Tre månaders projektanställning i en främmande stad – guldläge att gå till biblioteket och låna någonting jag annars aldrig skulle komma mig för! Som ett litet barn en regning sommar plockade jag på mig alla böcker som verkade det minsta intressanta (i min inskränkta värld blev det inte så många) och någonstans i högen hamnade The Last Hero av goa gamla Pratchett. På något sätt var det kanske illustrationerna som lockade. Hiskeliga, hårdrocksestetiska, grälla, barnsliga… Lite som någonting man kunde hitta i avsomnade tidningen Brök, som jag naturligtvis aldrig läst ett helt nummer av. Men ändå. Lite härliga. Och berättelsen var…

Okej, såhär. På baksidan av en av böckerna stod att Pratchett är lika skojjig som Wodehouse.  Här vid tangentbordet är det en fördel om jag formulerar mina känslor och inte bara känner dem och då landar jag i att jag tycker att han skriver- dråpligt. Det ordet tycker jag inte om. Det låter som någon som skrattar med ett utdraget ”Hooo” åt bananskalshumor. Det låter som ett jätteflabb i en liten värld.

I alla fall. Jag läste Last Hero och uppskattade den, sedan tänkte jag inte så mycket mer på den saken. Förrän i december 2006. Ka och jag skrotade runt på en Bed & Breakfast i en väldigt liten, nästan vinterstängd stad. Inte mycket att göra och när jag läst ut min medhavda bok (singularis, till skillnad från Ka’s multituder av böcker varje gång vi åker någonstans) tog jag Hat Full of Sky ur en bokhylla på B&B’n. Då förstod jag inte att den var skriven för yngre läsare (det gör jag fortfarande inte), utan fröjdades åt den fyndigt skrivna texten och de otroligt burleska små skotska alverna. Kanske att jag tyckte att jag fick våldsfavoriten Joe R. Landsdales hjältar Hap & Leonard utan den genomsvarta botten han studsar dem och deras råa humor mot. Här var det lättsamt, fyndigt och elegant utan att man gick miste om underlivs- och fylleskämten.

Språket i Discworld-böckerna är omväxlande målande – en hund som äter kola ser ut som ”en gummigargoyl som tumlar runt i en diskmaskin” – och fullt av rumsrena underdrifter – sången om en ”lustigt formad grönsak” nämns ofta i förbifarten. (De två exemplen lade jag på minnet när Ka påminde mig, igen och igen, om att jag lovat att skriva detta.) Men böckerna svämmar över av det målande och det underdrivna; småleenden och fniss tumlar kring varandra mest hela tiden.

Särskilt i böckerna om poliskåren och kapten Sam Vimes (Vim betyder ”schvung” enligt mitt lexikon). Karaktärerna är technikolor-kulörta och sympatiskt skeva och berättelsena snuddar ofta vid en mörk botten, men döden är en samtidigt svalt allvetande och lite existentiellt virrig varelse som inte skrämmer. ”Livet är så kort, och ändå verkar människor vilja göra allt så komplicerat för sig – se bara på kanapéer” säger han någon gång.

Människorna på the Discworld (ja, världen är platt som namnet antyder men nej, det är inte så enkelt) föds och dör, däremellan pysslar de med sina mänskliga förehavanden (sina bildliga kanapéer) och summan av kardemumman är att det är helt, helt okej.

/Ke

Ka lägger till: Äntligen! Äntligen! Oh, mah dahling Ke har nu gjort det vi alla längtat oss blåtrasiga efter: fösökt förklara förträffligheten med Terry Pratchett. Och nog fanken blev jag mindre skeptisk när jag läste dethär än när jag läste Feet of clay...

Annonser

15 kommentarer

  1. Caroline said,

    7 augusti 2008 den 10:28 f m

    Fan tro’t, men jag har för första ggn ngnsin slukat en txt om Pratchett!!

    /Ganska fördomsfull vad gäller påhittade världar (om de inte bor i mitt eget huvud, vill säga.)

  2. ka said,

    7 augusti 2008 den 10:30 f m

    Hurra! Grattis!

  3. loveina said,

    7 augusti 2008 den 10:58 f m

    Vilket sammanträffande. Försöker precis ta mig igenom min allra första Pratchett någonsin The colour of magic. Det går långsamt. Inte så att jag inte uppskattar det, men det tar en jäklar tid. 20 sidor på 40 minuter på ett cirkus. En snabbläsare som jag blir då lätt frustrerad och läser något annat så länge och så är man inne i en cirkel där Pratchett knappast går snabbare att läsa.

    Hm. Nu har jag bestämt mig för att prioritera Pratchett. Om det blir fler sen får bli en senare fråga.

    ps. Känns som tidpunkten för vin närmar sig? Det är som ett litet hål där ni borde vara.

  4. ka said,

    7 augusti 2008 den 2:25 e m

    Kerstin säger: The colour of magic är nog en av de tråkigaste i serien. Testa Feet of Clay i stället om inte Ka redan skrämt bort dig.

    Ka: det finns ju fördelar med lerfötterna också. Men det tar vi IRL!

  5. sara said,

    7 augusti 2008 den 2:52 e m

    hahah, ni forgyller min regniga eftermiddag i amsterdam, fast pa ett lkibbigt kontor…..
    kram till er bada, (saknar prickarna!!)
    //sara

  6. ka said,

    7 augusti 2008 den 2:53 e m

    Vi saknar dina prickar också : )

  7. L. said,

    7 augusti 2008 den 3:51 e m

    Terry Pratchett, jodå. Han är fenomenal!
    Gratulerar till stiftad bekantskap.

  8. ka said,

    7 augusti 2008 den 4:46 e m

    Var vänlig observera att det är den andra fru M och inte jag som är stormförtjust. Men jag skall vidarebefordra gratulationerna å det snaraste!

  9. Johanna said,

    7 augusti 2008 den 5:00 e m

    Blev så himla förvirrad först, trodde att du fått jättehög feber med boksmakssvängningar Ka 🙂 För övrigt en jättefin Pratchetthyllning, Ke! som kanske kanske någon gång kan få mig att stiga in i Discvärlden…

  10. ka said,

    7 augusti 2008 den 7:33 e m

    Hmpf!! Jag har ont!

  11. 8 augusti 2008 den 5:37 f m

    […] det med den äran. Jag gillar läsa om tomhet, meningslöshet och annat vi fyller våra liv med. Kanapéer i all ära, men jag läser hellre […]

  12. ka said,

    9 augusti 2008 den 8:24 f m

    Johanna – jag är jättenyfiken på vad du skulle tycka om Discworld!

  13. Johanna said,

    10 augusti 2008 den 11:50 f m

    Hm, ja, känner mig just nu rätt inne på realismträsket fast på ett eskapistiskt sätt (tänk flykt från semesterslutet till långa drömmiga sommardagar och ToveJanssonSommarbok o dyl), med andra ord, tror inte att tidpunkten för ett test är inne ännu, långt gången höst med bokkurande i mörkret tror jag passar bättre…
    Men finns det några paralleller mellan Discvärld och Muminvärld? I så fall blir jag ju testsugen mer NU. Har ett sedan rätt länge pågående Mumin/Tove-tema att tänka på 🙂

  14. ka said,

    11 augusti 2008 den 6:23 f m

    Nej, häda inte! tycker jag. Men Ke säger att det är en intressant fråga och ber att få återkomma.

  15. Ke said,

    17 augusti 2008 den 3:09 e m

    Mumindalen ~ Discworld?

    Nej, inte alls. Först när Ka frågade tänkte jag ”Javisst, precis samma sak!” men så är det nog inte. Det bästa sättet jag kommer på att jämföra världarna, är att se på illustrationerna av dem. Titta på Tove Janssons sofistikerade akvareller – svala och minimalistiska så att enstaka myller, detaljer eller färgklickar syns tydligt – och Paul Kidbys svulstiga, knöliga, starkt konturerade, fullmatade akryler. Precis så tycker jag att både språk och berättande skiljer sig mellan de två författarna : )


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: