Upproriska golemsar*, transande dvärgar och ah-ha:ande vampyrer

Jag klev in och har nu kommit ut på andra sidan – levande, bör tilläggas. Det är Discworld, på svenska kallas pratchettland för Skivvärlden, som fått påhälsning av ett skeptiskt litet ka. Såhär: jag förstår ju att jag borde tycka att det är roligt, känner igen åtminstone de flesta för fnitter avsedda triggarna, men inte fanken drar jag på mun för det. Och så alla putslustigheter i form av ”punes” dvs puns dvs ordvitsar – många av dem går mig förbi emedan min engelska är allt annat än oklanderlig. Vad är det med mig? Kanske är jag ledsen över att det är för mycket buffystyle, men att det inte finns någon Buffy? Favoriten är, på intet sätt oväntat, varulven Angua. Om någon nu skulle kunna tänkas komma i närheten av Buffy, är det helt klart Angua. Jag gillar hennes snille och styrka samt den fantastiska känsligheten inför Cheery-Cheri Littlebottoms både transformation och naivitet inför det mesta.

Själva historien, späckad med intressanta teman (AI, rasism, människovärde, varelsevärde, egenvärde m.m.), kretsar kring en polisstyrka och dess ihärdiga försök att reda ut morden på en gammal tant och hennes barnbarn samt förgiftningen av en av stadens mäktigaste män. Och hej i gatan, det blir riktigt slingrigt och väldans livat! Och visst har en av de många blurbarna, förlåt försäljningsballongerna, rätt i att Pratchett är svårkategoriserad: är det han skriver** fantasy, science fiction eller helt enkelt bara roligt? Är det barn- eller ungdoms- eller vuxenlitteratur? Jag hoppas på crossover, eftersom jag lånade ut just denna på (fast på svenska) till en liten herre som delar namn med en bifigur.

Visst, förnöjsamt och ”hihi” men inte så mycket mer än så. Nu blir det Chambers i stället – fast jag är rasande sugen på Antikrists mirakler också. Den står så fint i hyllan sedan jag superfyndade på ett av dessa långa Världens längsta bokbord för några år sedan.

* ja, hur böjer man det egentligen?

** eller bör jag kanske skriva skrev [scrolla till 11/12]?

Annonser

3 kommentarer

  1. Caroline said,

    6 juli 2008 den 5:53 e m

    Jag tror det är helt legalt att skjuta ihjäl allt putslustigt innan förtäljaren ens öppnat gapet. Absolut.

  2. ka said,

    6 juli 2008 den 6:48 e m

    Håhå, jaja!

  3. 7 augusti 2008 den 10:14 f m

    […] med Terry Pratchett. Och nog fanken blev jag mindre skeptisk när jag läste dethär än när jag läste Feet of […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: