Något om en snart förlorad pratchettoskuld och en del annat därtill

En av min navelskådande ungdoms stora hjältar var, inte helt oförklarligt, Aidan Chambers*. Jag älskade honom, eller ska vi nöja oss med att säga ”hans böcker” och därmed avsvära detta lilla Ka från några som helst former av stalkingbenägenhet?, djupt, hett, innerligt och fullkomligt reservationslöst. I höst kommer den sista och – behöver jag skriva det – av mig mycket, mycket efterlängtade boken i danssviten som inleds med en korrekt öppning, knagglar sig fram över en grav (åh!), forsar genom ett vetande, brobygger vänskap och skickar snigelpost från någon helt annanstans. This is all: The pillow book of Cordelia Kenn heter på svenska inte helt chockerande Det här är allt: Cordelia Kenns kuddbok och jag längtar mig om inte blodig så åtminstone blå efter att septembers ljuva litteraturvågor ska rulla in. Funderar starkt på att lägga vonpahlenprojektet** åt sidan och i stället frossa i omläsning av Chambers under semestern. Eller varför inte börja redan nu?

Håll i er, kära läsare, ty detta är ett offer jag gör för er! Eftersom Ks gästblogg togs emot med förtjusning, har jag tjatat på fler. Det är dock en hård typ vi har att göra med. Bloggmotståndaren K har vägrat, vägrat och… ja, ni fattar, men till sist kom vi på värsta dealen. Och det är här oskulden, eller den stundande avsaknaden av densamma, kommer in. Villkoret för att K ska skriva gästblogg igen är detta: jag måste läsa Feet of Clay av Terry Pratchett.  Och jag försöker. Inträngandet i Discworld är inte lika svårt som det kanske skulle ha varit om jag var en lika obstinat motståndare till fantasy som K är till bloggning, men även den nästintill helt ouppmärksamma kan efter läsning i Gröna rummet konstatera att detta lilla Ka inte hyser några varmare känslor för varken sina medtrafikanter i allmänhet eller motpassagerare*** i synnerhet. Kombinationen Ny värld + Putslustig engelska + I snitt 5 h sömn/natt + Blobben är utgör inte den bästa förusättningen för att ohämmad kärlek inte bara skall uppstå utan därtill både spira och blomstra i all evighet amen.

Det går bäst till sängs: omsnurrad av kvällsfnittrigt K och diverse täcken högläser jag med olika röster för Angua, Cheery Littlebottom, Vimes, Carrot**** och de andra. Men till tågs njuter jag tystläsning av Min typ brorsa (med dedikation!!!) samt kastar endast småonda ögon mot blobben.

Sådärja, gissa vem som älskar att jobba på bibliotek och efter att det sista klicket för dagen gjorts rusar ner i magasinet och sliter fram Spelöppning?

/ka

* Vet ni, vet ni, jag har just upptäckt något alldeles fantastiskt: Aidan Chambers, åh min största ungdomsidol skulle jag tro (bortsett från Robert Cormier och Peter Pohl) har en blogg!

** köpte, i likhet med många andra, hela rasket på Pocketshop förra året. Läste fyra-fem delar och gillade, verkligen! Lovade mig själv fortsatt läsning nästa dvs denna sommar.

*** Dessa kommer fortsättningsvis att gå under smädesbenämningen blobben.

**** som förresten påminner om allas vår Special Agent Cooper i sin ständigt så käcka uppenbarelse

Annonser

8 kommentarer

  1. Lisa said,

    4 juli 2008 den 6:31 f m

    Har också svårt för Pratchett fast jag gillar fantasy etc. Välkommen på burkbyte om du är i stan!

  2. ka said,

    4 juli 2008 den 6:45 f m

    Burkbyte?! Låter roligt! Men vad är det?

  3. 6 juli 2008 den 7:26 f m

    […] juli 2008 vid 7:26 är (fantastik, läsning) Tags: crossover-litteratur, manliga författare Jag klev in och har nu kommit ut på andra sidan – levande, bör tilläggas. Det är Discworld, på svenska […]

  4. Frida said,

    6 juli 2008 den 5:58 e m

    Hmm, jag har inte heller fastnat för Pratchett, trots att jag måste tillstå att jag gillar fantasy (bra sådan alltså – det finns mycket skit i den genren). Däremot älskar jag Terry Pratchett och Neil Gaimans samarbete ”Good omens” och har läst om den flera gånger. Har du läst den?

  5. ka said,

    6 juli 2008 den 6:51 e m

    Hihi – det är just Good omens *alla* säger att jag borde läsa. Fast nu är jag trött på fantasy – åtminstone för ett litet slag framöver. Läser mycket av den varan i jobbet (läs utanför arbetstid) och håller med: visst finns mkt skit och mkt mumma i genren.

  6. 6 juli 2008 den 7:26 e m

    […] Att Chambers tar sin läsarkrets på allvar är det inte tu tal om. Heja, A C! GO GO GO! Nu är jag ännu mer pepp inför stundande […]

  7. erik said,

    15 juli 2008 den 1:21 e m

    hej hej!
    har du sett att Aiden kommer till bokmässan i Göteborg? Han kommer att hålla ett seminarium – missa inte det!

  8. ka said,

    15 juli 2008 den 1:32 e m

    Tjing –
    jag veeet! Och det gör mig ju ungefär hur kollrig som helst. Missade ajajaj sverigebesöket häromåret. Jag ska göra allt som står i min makt för att kunna åka till mässan i höst!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: