Blommorna lever!

Och hemkommen efter en helt underbar dryg vecka i Tyskland packas det opp, tvättas samt ströbläddras i tidningarna. Samt kollas över 300 blogginlägg i readern, jag borde verkligen opphöra med detta med internet. Visst, mail och sånt är ju bra, men allt annat? Det gick ju alldeles utmärkt utan någon som helst mail- och bloggkoll. All energi gick åt till cykling, turistande, umgänge och en jädrans massa god mat. Sedär vad livet kan erbjuda.

Härmed tar jag bloggarpaus och njuter av annat i stället!

Tjineling.

Ack och ve – packning

På fredag smäller det: i en cykelväska (hänger över pakethållaren, rymmer totalt – nej, jag törs inte tänka på det) skall placeras åttadagarspackning. Kläder undanräknade (ombyte, värme, kyla, regn och tjus) kräver också andra livsuppehållande ting utrymme. Däribland böckerna och anteckningsblocken. Men, här kommer det, ACK OCH VE! Hur ska jag någonsin kunna välja? Första högen (som jag inte vågat närma mig ännu)innehåller för närvarande 10 titlar. Minst sju måste bort, men vilka?

Apropå gallring, sommaren är en gallrande bibliotekaries högtidsstund. Har tillbringat åtskilliga timmar i en kall källare utrangerandes diverse böcker på (vuxfack) avdelningarna D, G, M och O. Hcg avklarad, all barnfack likaså. Samt lyrik och dramatik för barn och unga. Om ni bara visste vilka ljuvligheter jag tvingas kasta bort! Behöver jag säga att det är sorgligt?

MEN. Inte fanken kan jag slänga. Har dragit hem tokmkt i orangefärgad dramaten. Såklart.

Jorå, en annan knegar på.

Hårt i sommarvärmen, in kommer brunbrända damer och säger: åååå, haaaavet! Medan jag svettas i gallringstagen. Har inte glömt lovade skriva, men det enda som hinns med nu är direkta tönterier som kommentarer på andra bloggar samt visst – väldigt otöntigt, om du frågar mig – flaskpostande. Håll utkik här om ni vill veta vad som blir läst mellan varven.

Yeah hallå

Check this out!

Visst tusan

Jag glömde ju papperen med de redan tänkta grönarumsorden hemma. Datorn där har gått bananer och vägrar samarbeta. Jag blobbar = bloggar på jobbet (fast jag har inte stämplat in timkortet i maskinen än) och hade ju fina uppslag och formuleringar på gång. Vojvoj.. Det dröjer till måndag innan ni kan få njuta dessa vackerheter. Hoho, ja vackerheter får de väl kallas. Men här kommer annat i stället:

Läser Sydafrika nu. Ungdomsboken Sprickor och honungslim är lite i smetigaste (haha) laget för mig, en saga fullkletad med stereotyper. Det var först när jag kom upp över femtiosidorsgränsen som tokoloshen dök opp. Det räddade min fortsatta läsning. Kanske bär Linzi Glass’ debut (?) positiva likheter med Gem squash tokoloshe! som jag älskade för några år sedan? Forts. följer.

Och så då Ivan Vladislavic´s Snabbköpet Rastlös. Där tvingas jag bråka med språket i stället för att storkna över sockrigheter och annat som återfinns i ovan nämnda bok. Uppiggande! Har knappt hunnit börja, blev ju avbruten (kolla gårdagens datum) av trevligheter i människo- och bokform. Återkommer således.

Segdragen väntan

Beställningen gjordes 1/7… Jag vill ha’t NU!

0312426836

OGAWA, YOKO:DIVING POOL 1 0 100 kr Behandlas ta bort
0375836578 LEVITHAN, DAVID:REALM OF POSSIBILITY 1 0 75 kr Behandlas ta bort
9100117919 WILLÉN, LISELOTT:ISLEKAR 1 0 149 kr Behandlas ta bort
9185453722 KIELOS, KATRINE:VÅLDTÄKT OCH ROMANTIK 1 0 120 kr Behandlas ta bort
9197600369 RAMBACH, ANNE:BOMBYX 1 0 171 kr Behandlas

Kort bara, mitt i kafferasten

: Shit. Lispector lämnar inget mer att önska. Tack kära Bibliofille för din entusiasm som rentav tvang mig ur mina spända arbetsuppgifter för att hämta boken ifråga. Å, jag blir så ajajaj varm och kall och het av denna roman som liksom klistrar sig in i mig. Jag måste erkänna att jag gjort det förbjudna: vikt hundöron i biblioteksboken. Förlåt. Men det finns så många värdefulla, måste nästan påstå omistliga, textutdrag i den raktigenom ljuvliga berättelsen att jag helt enkelt inte kan låta den försvinna i arkmängden. Kanske skriver jag ner all a här någon gång, nöjer mig nu – då arbetstiden strax åter sätter igång – med detta:

Maj, de fladdrande vitslöjade brudfjärilarnas månad. Hennes utrop var kanske en förutsägelse om vad som skulle komma att hända samma dags eftermiddag; mitt i hällregnet träffade hon (explosion) sitt livs första form av pojkvän, hjärtat flaxade med vingarna som en liten fågel fångad i klister.

och

Hon visste vad åtrå var – även om hon inte visste om att hon visste det. Det var så här: hon kände en stark hunger men inte efter mat, det var ett nästan smärtsamt sug som steg från underlivet och sände rysningar ut i bröstvårtorna och de tomma armarna utan kram. Hon blev alldeles dramatisk och att leva gjorde ont. Då brukade hon bli nervös och Glória gav henne ett glas vatten med socker.

Om boken har La Bibliofille ju redan skrivit ungefär allt – resten kan ni läsa i översättarens efterord. Detta lilla Ka erkänner sig härmed än en gång oförmöget att orda mer om det lästa. Ok, en sak bara – gillar, på gränsen till älskar, det metalitterära både här och i Spelöppningen.

Kärlek via e-post

Tack, sweetie, detta var precis vad jag behövde just nu:

Sköna söndag

Jag har gjort det jag drömt om i veckor: klivit opp, ätit frukost med DN (påmindes om mitt avsomnade Selma Lagerlöfsläsningprojekt!), krupit till soffs och – ja, helt utan andra sysslor, läst. Först: Spelöppning av Aidan Chambers. Originalet är jämngammalt med mig, dvs vi drabbades bägge av omvärldens många gånger rätt hårda men stundtals även mycket milda ljus år 1978. Den svenska översättning som jag fick rafsa opp ur biblioteksmagasinets dunkla vrår gavs ut tre år senare, på Almqvist & Wiksell Förlag. På många sätt håller boken än idag, och apropå Bokhoras fredagsfråga om den bästa sexskildringen i en roman, måste jag ju åtminstone nämna detta: att shit, det är inte ofta litterärt gestaltade heterosexsscener får mig ur balans. Men det hände alltså här i förmiddags. Inget skratt, inga ”ånejmeng*dvapinsamt”, bara rent och skärt allvar. Och det vete fan om det inte klämdes fram en liten tår ur dessa annars så torra ögon. Boken är i sin helhet en riktigt fin liten karamell eller ett smällfett fyrverkeri om man hellre vill se det så. Att Chambers tar sin läsarkrets på allvar är det inte tu tal om. Heja, A C! GO GO GO! Nu är jag ännu mer pepp inför stundande hösten.

Tror ni inte att, medan jag vandrande sökte sittplats för nästa läsorgie, i närheten av Eriksdalsbadet förresten, det helt plötsligt plongade till i öronen och ba: ”Nu kommer ännu en novell i serien Män”. Sedan var jag tvungen att gå runt ett varv till bara för att få lyssna riktigt ordentligt till ”Definition” ur Paris-Dakar, uppläst av herr författaren själv, Jens Liljestrand. Hey, detta är uppbyggelselitteratur av stora mått. Fantastiskt bra. Skitbra! Omgivningen illustrerade dessutom historien alldeles perfekt. Mamma! Skvallra inte nu, men pappa och bror har hårda klappar att se fram emot när den tiden faller in.

Så, nästa läsning. Äntligen, äntligen har jag ro att verkligen läsa Nina Bouraoui. Som jag lite fånigt dragit ut böckerna ur hyllorna, skyltat med dem i fåfäng förhoppning om att någon, NÅGON, skulle välja det jag önskar läsa i stället för den angränsande deckaravdelningens alla Henningar, Leifar, Peterar, Camillor och Lizor. Men icke. Nu har de inte ens chansen, för jag har bibblans upopsättning N.B:n hemma.

Återkommer rörande detta i det närmaste fulländande verk som på svenska heter Pojkflickan.

Upproriska golemsar*, transande dvärgar och ah-ha:ande vampyrer

Jag klev in och har nu kommit ut på andra sidan – levande, bör tilläggas. Det är Discworld, på svenska kallas pratchettland för Skivvärlden, som fått påhälsning av ett skeptiskt litet ka. Såhär: jag förstår ju att jag borde tycka att det är roligt, känner igen åtminstone de flesta för fnitter avsedda triggarna, men inte fanken drar jag på mun för det. Och så alla putslustigheter i form av ”punes” dvs puns dvs ordvitsar – många av dem går mig förbi emedan min engelska är allt annat än oklanderlig. Vad är det med mig? Kanske är jag ledsen över att det är för mycket buffystyle, men att det inte finns någon Buffy? Favoriten är, på intet sätt oväntat, varulven Angua. Om någon nu skulle kunna tänkas komma i närheten av Buffy, är det helt klart Angua. Jag gillar hennes snille och styrka samt den fantastiska känsligheten inför Cheery-Cheri Littlebottoms både transformation och naivitet inför det mesta.

Själva historien, späckad med intressanta teman (AI, rasism, människovärde, varelsevärde, egenvärde m.m.), kretsar kring en polisstyrka och dess ihärdiga försök att reda ut morden på en gammal tant och hennes barnbarn samt förgiftningen av en av stadens mäktigaste män. Och hej i gatan, det blir riktigt slingrigt och väldans livat! Och visst har en av de många blurbarna, förlåt försäljningsballongerna, rätt i att Pratchett är svårkategoriserad: är det han skriver** fantasy, science fiction eller helt enkelt bara roligt? Är det barn- eller ungdoms- eller vuxenlitteratur? Jag hoppas på crossover, eftersom jag lånade ut just denna på (fast på svenska) till en liten herre som delar namn med en bifigur.

Visst, förnöjsamt och ”hihi” men inte så mycket mer än så. Nu blir det Chambers i stället – fast jag är rasande sugen på Antikrists mirakler också. Den står så fint i hyllan sedan jag superfyndade på ett av dessa långa Världens längsta bokbord för några år sedan.

* ja, hur böjer man det egentligen?

** eller bör jag kanske skriva skrev [scrolla till 11/12]?

« Older entries