Om rävar, frökärnor och andra väsentligheter

Jag vill skrika håll käften och slå deras mobiler ur händerna, ge mig en tyst punschveranda med tillhörande följsam butler. Inte kunde jag låta bli Müller, trots att företaget var dömt att misslyckas alltsedan det initierades. Läsning av Redan då var räven jägare ter sig bäst i den önskade miljön ovan, alternativt till soffs. Att bära med sig detta verk i lokaltrafiken som frekventeras av sommarlovsystra yngre och högljudda äldre (”HALLÅ, HÖÖÖÖR DU MIG? NEJ DU VET DET ÄR DÅÅÅÅLIG MOTTAGNING —— HAAAAAALLÅ!!”) = big no-no. Nåväl, jag läste ändå och om blickar kunde döda och så där du vet.

Hsh detta: Det är en krävande bok; jag har verkligen bråkat med språket (och den faktiska omgivningen höhöhö) och ibland stirrat mig blind efter sammanhang, förståelse, struktur –

och så eftermiddagsvis: promenad (invid vatten och gröna hus!) med så jättefina läsecirkelskamraten och åh, så många idéer som sprang till i skallen!

– först ungefär då, när jag förklarade för sällskaparen, insåg jag nog fullt ut att det var när jag slutade tvinga mig in utan bara lät mig medforslas (nog krävs först en hel del gräl med det skrivna för att göra det) och därmed bjudas in i det müllerska universum som, ja, slog detta lilla ka till marken.

För vet detta: det är inte bara Anne Frank som tvingats gömma sig hos barmhärtiga; andra världskriget är endast ett avsnitt i förtryckhistorien.

Detta skrev jag på ett kvitto för någon dag sedan, synd att jag inte har en tjusig scanner, då skulle ni få ta del av en plottrig anteckning wooooow:

Det är mest som en film alltihop; scener staplas på scener. Tack vare en absurd verklighet där ingår exempelvis en dvärg, äpplen, solroskärnor och malfjärilar samt formen som gestaltar allt detta, kommer jag att tänka på så vitt skilda upphovspersoner som Dagerman, Lynch, Mannheimer och Taivassalo. Den korthuggna tonen som förmedlar skeenden långt utanför det mer traditionellt utformade berättelser lyckas göra —

Ajö, nu blir det slaskTV.

Annonser

7 kommentarer

  1. Caroline said,

    25 juni 2008 den 7:33 e m

    Alla Müllers stycken och meningar och tankebanor är sådana jag vill tatuera runt min hals och längs mina underarmar, så att är de alltid nära. En skiftning här och en annan där, som skulle hela universum raseras, är de så varligt staplade. Tycks det mig.

  2. ka said,

    25 juni 2008 den 8:07 e m

    Instämmer å det raraste. Hur skulle jag kunna göra annat?

  3. Anna-Stina said,

    25 juni 2008 den 8:32 e m

    Jag har svårt att åka tunnelbana utan iPoden i öronen, störs nåt grymt av att lyssna till andras mobilpladder, även om jag inte har något att läsa! Tror du att det funkar för dig att läsa och stänga ute de andra ljuden med musik?

  4. X-Hanna said,

    25 juni 2008 den 10:38 e m

    Allra bästa flanörfrände: Nog måste litteratursamtalet ha nått oanade höjder då inga OBS! mobilrings i världen lyckades nå våra små öron. Visade det sig.

  5. ka said,

    26 juni 2008 den 7:33 f m

    Anna-Stina: jag har försökt med min Mp3-spelare, men det är bara sit alltihopa. Kanske just för att jag tillhör dedär typerna som kräver nästan total tystnad när jag läser. Musiken (vilken sort det vara månde) tränger sig på nästan lika intensivt som någonsin med-(eller ska jag säga mot-)passagerarna! Tror du att denna egenskap går att träna bort?

    X-Hanna: jag ska glömma ladda mobilen fler gånger 😉

  6. 27 juni 2008 den 3:24 e m

    Voj öde, nu längtar jag mer efter Müller än jag gjorde för någon sekund sedan..!

    Dina medresenärsproblem – som medresenärer talar i mobiltelefon och snattrar och är allmänt störiga när jag försöker läsa har jag börjat kalla dem för motresenärer, morr! – kan jag till fullo identifiera mig med. Har faktiskt på fullaste allvar funderat på att införskaffa ett par riktiga hörselskydd, sådana som de har på industrier, byggarbetsplatser osv., för att äska tystnad och markera. Undra om meddelandet skulle nå fram?

  7. ka said,

    28 juni 2008 den 6:50 f m

    Jag har också tänkt på det! Risken är att det uppfattas som provokation. Resultat: slagsmål dvs ännu mer förkortad lästid.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: