Kvällen före Sveriges nationaldag ryggligger jag med fötterna i högt läge och glor

Jag har ju skrivit om det förut: förtjusningen i att ändra uppfattning. Denhär gången krävdes varken vin, kakelugn eller översättarpenna – bara en författaruppläsning (och ok då, ett litet halvglas hade väl slunkit ner) på en debutantkväll. För när Sara Mannheimer läste valda delar ur sina Regler hos Modernista igår kunde jag lugnt släppa mina misstänksamma otrevlighetsord åt sidan och inse att: det är humor och jag gillar det. För här har vi varken kylig distans eller dess motsats [debbu-pretto] utan något som balanserar ytterst vackert på den tunna tråden (algtråden…) däremellan (och av precis samma anledning som Rasmus Landström anger blir jag riktigt irriterad under läsningens gång).

Nå: nu äntligen helg och jag ger mig hän åt Dykungens dotter.

Annonser

1 kommentar

  1. 12 juni 2008 den 6:50 f m

    […] hade kunnat bli pissed off av något riktigt dåligt också, men slutligt blev jag fnitterlätt och anar att denna balansgång är vackerheten […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: