Hoppsan, jag har blivit taggad av Anna-Stina #2

Första gången var Gröna rummet nytt och fräscht, nu är det gammalt som gatan, dvs mer än ett halvår.

Utmaningar är svåra grejer, tycker jag. Och eftersom Anna-Stinas inlägg (högst förståeligt) är sjukdomsrelaterat* och därför mkt allvarligt faller det sig lätt för mig att låta utmaningen handla om liknande företeelser. Samtidigt kan jag inte låta bli att värja mig – det kan lätt bli på tok för privat. Kortfattade svar blir min lösning. Alltså:

Vad jag lyckats med: Att skapa mig ett svenssonliv efter många år av (ätstörningsrelaterat) vansinne. Lägenhet, fru och heltidsjobb=finemang. Och nu håller jag på att lyckas med att jobba lagom mycket med det jobb jag velat ha sedan jag stormfascinerades av bokpraten och utlåningsstämplingen på älskade, älskade Rotebrobiblioteket under (början av det) glada 1980-talet.

Vad jag misslyckats med: en hel del – jag tror nog jag låter den frågan stå obesvarad eftersom jag har vanvettigt svårt att veta vilken nivå jag ska lägga mig på (exempel A: misslyckats med att stå i yogapositionen Trädet  – hur fanken får man fast foten på insidan av låret egentligen? eller exempel B: Förlåta mig själv). Gillar annars Anna-Stinas inställning till frågan.

Vad jag låtsas: Jag låtsas rätt ofta att jag är glad och stark och käck när jag sitter i informationsdisken eller har skolklasser och förskolegrupper på besök. Jag låtsas att förhåller mig neutralt till personers kulturkonsumtion, jag låtsas att jag inte tar till mig något alldeles förfärligt när tågen ställs in pga självmord kring, under, över, på, i, runtom tåget framför. Jag låtsas att jag är bra på att hålla andras lidande (tänk exvis naturkatastrofer) ifrån mig. Dessutom låtsas jag gärna att jag vågar se skräckfilmer, men det slutar ofta med gråt, tandagnisslan och mardrömmar. Låtsas ofta att jag gillar choklad för att omgivningen ska hålla sig lugn..

* dessutom tycks jag just nu omringas av människor med sjukdomar liknande Anna-Stinas

Annonser

16 kommentarer

  1. asalun said,

    15 maj 2008 den 10:32 f m

    Ka, jag har också funderat på det där med Trädet. Tänkt att jag måste ha noppinga byxor, halkstrumpor eller muskler som gör att jag kan vika ut benet utan att trycka in det mot låret ,men där nån stans i tankarna brukar jag tappa balansen och bli det Stormplågade Trädet som snart går Gudrundöden till mötes.

  2. gröna rummet said,

    15 maj 2008 den 11:07 f m

    Hahaha!

  3. Caroline said,

    15 maj 2008 den 11:50 f m

    Mkt fint inlägg. Det är skönt att höra att man inte är ensam om att låtsas, även om man ngnstans djupt inombords ibland vet att det inte är så.

  4. gröna rummet said,

    15 maj 2008 den 12:27 e m

    Tack Caroline!

  5. asalun said,

    15 maj 2008 den 1:01 e m

    Jag håller med Caroline om att det var fint skrivet. Jag tror att många (inkännande) kvinnor har lätt att ta ansvar för sociala situationer, se till att alla mår bra, blir bekäftade, inte känner sig avvisade. Likaså för att bevara den goda stämningen. Då tar man på sig plikten att låtsas för andras bästa.

  6. Emma said,

    15 maj 2008 den 1:32 e m

    Instämmer i att det är fint skrivet. Särskilt ordet ”stormfascinerades”.

    Tips för trädpositionen:
    Det bästa är att börja med foten mot motsatta benets vad för att lära sig att hitta balansen. Undvik knäet, det är dåligt för knäleden att utsättas för tryck. När man klarar vadpositionen, kan man gå vidare till att sätta foten mot andra benets lår vilket är svårast.

    Tips för att hitta balansen:
    Håll blicken på en punkt i golvet lite framför dina fötter. Koncentrera dig. Det är svårare att titta rakt fram eller att blunda.

    Lycka till!

  7. gröna rummet said,

    15 maj 2008 den 2:31 e m

    Nämen jösses, så fina NI är! Och tusentackar dig Emma gör jag för tipsen. Nu hade jag gärna testat detta ikväll – men är förkyld och stackars osv. Balansen är det inga problem med (inbillar jag mig), det är detdär med att låta foten sitta kvar och inte glida iväg från låret. Men jag lovar botgöring!

  8. 15 maj 2008 den 2:54 e m

    Åh ja, jag instämmer. Fint. Igenkänning viktig även i blogginlägg, måhända.

  9. anna-stina said,

    15 maj 2008 den 3:09 e m

    Bra skrivet, Ka! 🙂 Yoga och därmed Trädet planerar jag att återuppta inom inte alltför lång tid. Det gäller att ha rätt byxor för ett lyckat Träd. 😉

  10. gröna rummet said,

    15 maj 2008 den 3:56 e m

    Vi kanske kan trädträna och pageflakes-a tillsammans, Anna-Stina? 🙂

    JpSA: Ja, jag tror verkligen att igenkänning är en viktig faktor i bloggosfären och läsningen av litteratur. En liten bit av igenkänning kombinerad med en ahaupplevelse i stil med ”sådär kan det ju också vara/sådär kan man ju också göra/vara” etc. är nog det som gör läsning av allehanda texter intressant för åtminstone mig.

  11. Johanna said,

    15 maj 2008 den 6:32 e m

    Åh så intressant att få veta vad folk sitter och låtsas! Ibland sitter man ju och anar…

    Jag låtsas också det där med kulturkonsumtionen och absolut chokladen, det finns verkligen jättemånga som vägrar tro att man är seriös när man avslöjar det och nästan blir förkrossade. Konstigt att det är så starkt känsloladdat med choklad :)!

  12. X-Hanna said,

    15 maj 2008 den 6:40 e m

    Då kommer det ytterligare ett gäng friska hälsningar här (har just nu en hel arsenal att pytsa ut)! Och vad gäller misslyckanden så tycker jag ärligen att de på många sätt (vilket någon kanske varit inne på redan) är en bedrift, floskel eller ej, men det går att undvika misslyckanden – genom att se till att inte chansa, testa, riskera, försöka osv. Och det ser jag ej som särskilt lyckat. Vad som är synd, tycker jag, är att man (dvs man själv och omgivningen) i ögonblicket sällan ser misslyckandet som ett resultat av ett försök. Man ser bara missen. Konstigt va.

  13. gröna rummet said,

    15 maj 2008 den 7:44 e m

    Gosh och hurra och ni är ju tammefanken gull!

  14. gröna rummet said,

    15 maj 2008 den 7:44 e m

    PS till Flaskpostar-Johanna: let’s go for beach 2008 – mer hull åt folket!

  15. Johanna said,

    15 maj 2008 den 8:16 e m

    Absolut, men jag når våra drömmars mål mer med hjälp av chips än choklad 😉

  16. gröna rummet said,

    15 maj 2008 den 8:42 e m

    Själv kör jag på vin och ost!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: