Sorglig historia i morgonrusningen

Ja, tack vare Sofia fick jag opp ögonen för ännu en cancerbok, Livet på en kylskåpsdörr (Forum) av debutanten Alice Kuipers. Och hey vilken sorgerlig historia i morgonrusningen dethär var. Lättläst, jamenvisst, om ett väldigt tungt ämne. Tonåringen mitt i livet med skolan, kompisarna och ahhhh vad heter han nu den dumme saten?, mamman mitt i sitt arbete som läkare på BB OCH deras något tafatta kommunikationsförsök som oftast äger rum på kylskåpsklistrade post-it-lappar. Javiss. Här är det liv och död och allt snyggt formulerat i närmast poetiska (och ja, femtonårsClaire önskar sig böcker av Sylvia Plath i 16-årspresent) meddelanden. Vi går oundvikligen mot en ständigt larmande katastrof, balanserar på dendär branten ni vet, branten mellan en tonåring och hennes mor, larmet ökar och förhållandena blir de omvända.Livet på en kylskåpsdörr

Jag gillar denna snabblästa berättelse som fått etiketten roman, men som lika gärna kunde kallas för en diktsvit, eller varför inte post-it-roman? Ni kan hoppa opp och klappa er på att jag kommer att nämna denhär i samma andetag som Tillträde till festen, i taket lyser stjärnorna, Innan jag dör m.fl. – men jag kan inte låta bli att fråga: var finns cancergossarna? Och var finns de gossar vars mödrar får cancer eller är alkisar?

Eder trulig,

ka

Annonser

9 kommentarer

  1. anna-stina said,

    9 maj 2008 den 2:49 e m

    Men hur går det då, dör hon på slutet? Nuförtiden är det långtifrån en majoritet som dör av sin cancersjukdom, men det känns som om de alltid gör det i litteraturen. Knasigt!

  2. gröna rummet said,

    9 maj 2008 den 3:18 e m

    Håller med dig så mycket, Anna-Stina! Det finns fullt med människor överöverallt som har överlevt sin cancer. Min kusin är bara en av dem. Hon var dessutom gravid under strålbehandlingen och fick en helt underbar dotter som nu har hunnit bli 14 år.

    Och, ja – postitmamman dör.

  3. asalun said,

    9 maj 2008 den 9:39 e m

    Åldersgrupp Ka, vad tror du? Något för min Ls kompis vars mamma inte överlevde? Hon är en avancerad läsare men dock bara 11.

  4. gröna rummet said,

    10 maj 2008 den 6:03 f m

    Avancerad läsare, säger du. Vad har L läst tidigare?
    Jo, jag tror att detta passar bra. Formen tilltalar säkert även elvaåringar. Ja, rekommendera!

  5. asalun said,

    10 maj 2008 den 9:32 e m

    Jag tänkte mest på L.s vän som har sorg efter sin mamma. Är hanteringen av döden på en elvaårings nivå?

  6. gröna rummet said,

    11 maj 2008 den 6:20 f m

    Är elvaåringen brådmogen? Jag har fruktansvärt svårt att åldersrekommendera. När jag var elva år varvade jag Grottbjörnens folk med Ronja Rövardotter (vilket kan förklara de snuskiga Ronjaochbirklekar U och jag hade för oss) och en hel del annat.

    Ett försök kan inte bli fel. Jag tror att du kan sätta boken i en elvaårig flicka vars mamma gått bort. Annars rekommenderas förstås Inte bara tennis av Peter Barlach, men den har du säkert redan tänkt på.

  7. asalun said,

    12 maj 2008 den 11:34 f m

    Ja, hon har fått ett specialsignerat ex av Barachs bok. Ska läsa den andra sorgeboken själv innan jag bestämmer mig.

  8. gröna rummet said,

    12 maj 2008 den 11:43 f m

    Oj, specialsignerat! Så fint. Ja, jag tror verkligen att du ska läsa boken innan du rekommenderar den.

  9. 9 juni 2008 den 5:18 f m

    […] tidigare konstaterats: det ska vara en cancerbok i år. Och inte en jävel […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: