Regnig tisdagsblues

Tidigare har jag sjungit Trastens lov – här kommer Tranans. Nästan (vågar inte påstå:) varje mening i Clarice Lispectors Levande vatten gör mig lycklig. Se själva:

Sanningen att säga kan jag fortfarande inte urskilja tråden i den härva jag håller på att skriva till dig. Jag tror att jag aldrig kommer att få se den – men jag släpper in ändå in mörkret i vilket den mjuka panterns ögon glänser. Mörkret är min bakteriekultur. Sagovärldsmörkret. Jag fortsätter att tala till dig och riskerar att bli osammanhängande: jag är underjordiskt oåtkomlig för mitt vetande.

Här kanske min splittrade skalle kan trivas? Ja, det verkar så.

Jag gav nämligen opp The Post-Birthday World i morse*. Efter 211 sidor har jag ännu inte lyckats bli kär. Andra som bättre älskar (orkar bära med sig?) är våra vänner bokhororna. Jag gör det inte, säger: det är för mycket för pendelsessioner och bitvis som Ulrika Kärnborg, gäsp. Det är bara toppen av ett isbergs fullspäckat av oändliga vidder ofördelaktligheter (en av dem kan betraktas här) men det faktum (=toppen) att PBW är en riktigt tjock bok i kombination med koncentrationssvårigheter som heter duga och därtill en helt nyförvärvad hobby som kräver packning gör att Shriver får vänta till helgen eller kanske ännu lite längre. För jag kan inte längre igonerara mina oh så smärtande axlar. Ack! Jag som brukar fnysa åt de som bara läser pocket med förklaringen: ”Det blir så tungt i väskan med inbundet” sällar mig härmed till deras skara.

* Tillfälligtvis, måste nämnas. Ty sedan ett litet antal dagar är jag med i mitt livs första litteraturcirkel, vars första läsning ägnas åt just nämnda bok.

Annonser

9 kommentarer

  1. Kaos said,

    8 april 2008 den 2:24 e m

    Bah! Jag är helt chockskadad!!!

    Som tur är, måste du läsa den! Kanske kan du fixa exemplaret på svenska? Alltså, nu låter jag ju nedlåtande, men jag läste den ju på svenska, så det var jag inte.

  2. gröna rummet said,

    8 april 2008 den 3:53 e m

    Thank you, pinglan!

    Asså: jag kommer ju för tusan att läsa den snart, lovar, kanske redan i helgen, men just nu pallar som sagt axlarna inte riktigt med detta smärtsamma. Aaaaaaah , I tell you.

  3. asalun said,

    9 april 2008 den 7:45 f m

    Men Lispector låter ju lite too much? Eller? Hon står på min lista men nu vet fåglarna…
    Förresten är i dina jobbfaggor nästa vecka tis-ons. Du råkar inte händelsevis jobba på storbiblan då?

  4. gröna rummet said,

    9 april 2008 den 9:28 f m

    Asså too much – nej, I love. Hon är den enda jag tycks palla. Lika flipprig och tossig. Oh! Vet ej ang nästa vecka – hör av mig!

  5. 9 april 2008 den 11:29 f m

    […] Även svenskans Marianne Jeffmar har svårt att förälska sig i Shrivers nya. Det kanske inte är mig det är fel på, utan på boken (hohoho, väntar mig argkommentarer […]

  6. Kaos said,

    9 april 2008 den 2:33 e m

    Du behöver bara två veckor med power yoga, sedan kommer du att knipa Shriver upp och ner på pilatesbollen med fyrtio kilo i varje tå.

  7. gröna rummet said,

    9 april 2008 den 3:18 e m

    You bet I will. Härmed är hobbyn officiell! Hur ofta måste jag träna tror du?

  8. 9 april 2008 den 6:33 e m

    […] 2008 vid 6:32 pm (litteratur för barn och unga, lyrik, läsning, romaner) Tags: lovebombing Ja, hon är helt enkelt strålande.  Kommer att tänka på Lygia Bojunga Nuñes när jag […]

  9. 14 april 2008 den 12:14 e m

    […] nu har jag gjort detsamma: en helomvändning i fråga om mitt omdöme av en bok. För åh så jag klagat över TBW, ah så förfärlig den känts att läsa och ih så dum i betydelsen pucko jag upplevt mig själv. […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: