I vargtimmen?

Det är jag och Ingmar Bergman, brukade jag säga förr i tiden, då jag ännu trodde mig vara (relativt, Ingmar var ju likadan) ensam såsom tidigvaknande ångestdriven pinad sjäääl med svartaste svart runt ögon och mun. Det är jag och svartkantade Ingmar Bergman som är vakna i vargtimmen och lyssnar till vargarnas ylanden. Nu känner jag till det faktum att jag är långt ifrån ensam om att vara en s.k. morgonmänniska som vaknar i ottan och kvider. Läsning hjälper, naturligtvis. Hur som helst blev jag raskt intresserad av själva titeln, Timmen mellan hund och varg, då jag skymtade den någonstans för ett rätt bra tag sedan. När så Louise Epstein (en favorit, förresten) i Kulturnytt totalhyllade poeten Silke Scheuermanns prosadebut fanns beslutet redan där: denna bok måste jag äga. Nu gör jag det. Och har inte kunnat låta bli att läsa vare sig recensioner eller intervjuer. Den intresserade googlaren hittar snabbt resuméer varför jag överlåter det på er, kära läsare. För här ägnar jag mig åt associationer och så språket, då.

Hela boken påminner mig starkt om Vigdís Grímsdóttirs Flickan i skogen – en berättelse som betytt mycket för mig genom åren – varför jag äntrar Årsta bibliotek* och hittar ett exemplar på hyllan (farligt nära Vad är det som finns i skogen barn? men jag måste disciplinerad hålla mig från lockande omläsningar då jag på ena kontot har 67 böcker, det andra något magrare: 13). Dras snabbt in i skogen igen och mannen som klarar strupen (åh! kommer ni ihåg att Farbror Quentin alltid gjorde det i Fem-böckerna? Eller var det Agatha Christies persongallerier som harsklade sig igenom bok efter bok? Jag minns inte, det är länge sedan jag läset de svenska översättningarna) och prasslar med sitt irriterande svenska dagblad försvinner i fjärran. Å, Grímsdóttir! Avsaknaden av anföringstecken skiljer vargboken från skogsberättelsen, samt det faktiska händelseförloppet – gemensamt för de bägge böckernas respektive handlingar är dock att de kretsar kring relationen mellan två kvinnor – men språkets vaga pendlingar mellan drömskhet och realism bär en alltför stark likhet för att låta bli förbli oberörd. (Den till synes kyligt registrerande berättaren, bägge texternas jag, visar sig sakta vara mer än iakttagande, men pendlar också där.)

Av någon anledning kommer jag även att tänka på sprakande Lucía Etxebarría, ffa hennes stjärnhistoria, men också den om känslor&droger. Vet inte varför, kanske är det flödet, men där L E är explosiv imploderar Scheuermann på ett spektakulärt och allt annat än spekulativt sätt. Kanske är det närvaron av lesbianer? Kan inte dubbelkolla, den i övrigt formidabla årstabibblan tycks inte äga dessa godbitar. Och så Jenny Erpenbeck, då, vars litterära talang jag hyser en outsäglig och direkt kärlek till. Hennes titlar finns heller inte i det, jag upprepar, fantastiska årstabibliotekets hyllor.

Timmen mellan hund och varg har inget att göra med Ingmar Bergmans och min vargtimme. Nej, titeln anspelar på den stund som infaller i skymningen, mellan de skeenden då först en hund, sedan en varg är svårutskiljbar, fick jag veta i något av alla de forum som hittills exponerat Scheuermanns bok. Jag upprepar: Det är jag och Ingmar Bergman.

* härav taggen lovebombing (som jag f.ö. inte ids särskriva). Å, dahling Årsta bibliotek!

Annonser

5 kommentarer

  1. Caroline said,

    2 april 2008 den 7:20 e m

    Men vad är dealen m Extebarría? Jag avskydde hennes första (1:a svenska iaf, är icke insatt), men har t.o.m. DRÖMT om hennes andra (ångest över att jag inte införskaffade, inte började läsa så fort jag vaknade osv). Skulle gääärna vilja höra recension, hint-hint.

  2. gröna rummet said,

    3 april 2008 den 5:37 f m

    Jag veeet – kärlekshistorien är långt mkt sämre än bok på svenska numéro 2. Asså: rec vet jag inte, är så nervig när det gäller det ordet, måste ha början, mitt och slut samt en redig disposition, men visst kan jag kanske skriva något, litet om himlakropparna fast det gått över ett år sedan jag läste den och jag kan inte garantera något. /ohumoristiskt Ka

  3. Caroline said,

    3 april 2008 den 8:06 f m

    Ahhh, håller med om ordet rec så vi skiter i det och önskar jag (men visst är det julafton?!) ist en liten amerikansk paragraf (pancake mood in the morning!) eller kanske en baklängesdikt om himlakropparna. Eller frågsvar mest simplistiskt: är den värd 65 spänn på Pocketshop?

  4. gröna rummet said,

    3 april 2008 den 8:09 f m

    Kort och gott: ja. Absolut. Jag köper den också för tusan. Tackar för tipset. Kanske kommer reflektion, pancake, rabbel, svada, tjafs, bjäbb, annan ordmassa om den efter omläsning. Om och när jag får tid.

  5. 19 april 2008 den 3:50 f m

    […] april 2008 vid 3:50 är (Uncategorized) Tags: listor Jajamän, vargtimmen är här. Och efter godisförtäring (före frukost!) tas itu med listan som ombloggades […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: