Myrrha av Ulrika Kärnborg

utläst omringad av fyra tuggummismaskande gymnasiebrudar som kom på en fantastisk idé:

”Ja! Vi stör alla på tåget! Jag lyssnar på musik och sjunger med, så får ni gissa vilken låt det är!” Allmänt bifall, varpå bitterfittan Ka vägrade byta plats, satt kvar och surade samt slutläste den första vuxenboken på länge*. Ni har säkert läst typ allt som finns att läsa om Myrrha tidigare, mycket förhandspublicitet och många recensioner/utlåtanden i såväl tryck som bloggvärld, varför jag inte uppehåller mig vid handlingen i denna blogg.

Myrrha av Ulrika Kärnborg

För det första: jag håller inte med de allra mest negativa recensionerna, av vilka jag länkade till en riktigt elak här. Den ”recensionen” kan inte ha varit något annat än en personlig (magsur) vendetta och jag har svårt att begripa att tidningens redaktör ens lät texten gå i tryck. För det andra: det är en debut vi har att göra med, låt vara att författaren skrivit essäböcker och journalistik tidigare. Jag anser mig inte ha tillåtelse att bedöma en debut efter samma (stränga) kriterier som en väletablerad författares verk.

Alltså, eller För det tredje, fjärde och nn:te –

Det finns många förtjänstfulla partier i Myrrha. I berättelsen om det omaka heteroparet som vänder ut och in på såväl köns- som klassroller löper språket smidigt över sidorna och precisa dagboksanteckningar blir pikanta inslag i en annars rätt poetisk text. Mitt ex har fått många hundöron, särskilt i den tredje delen, ”Kedjan”. Jag fascineras av de voyeuristiska inslagen där Arthur iklär sig Observatörens roll och jag minns med förtjusning andra artonhundratals-/sekelskiftesskildringar på liknande teman. Också fenomenala Susan Sontags Regarding the pain of others kommer för min blick (sorry, behöver nog lite kaffe för att inte bli alldeles för corny här).

För övrigt: Annan factionlitteratur är jag inte helt bekant med, men älskade (älskar?) åtminstone Sara Stridsbergs Happy Sally och Drömfakulteten – ser fram emot att stifta fler factionbekantskaper med tiden.

Dessutom: Också jag besåg utställningen – som Ulrika Kärnborg inspirerats av – när den visades i Kulturhuset (Stockholm) och förtjusades av fotografierna samt berättelserna kring dem.

Hjärtliga hälsningar,

Eder Ka

* och som låg i bokhorornas godispåse tillsammans med annat gott och blandat. Jag behövde alltså inte invänta biblioteksexet, vilket jag förberedde mig på tidigare.

PS. Jag använder taggen Lesbianer i anslutning till denna blogg, även om det i Myrrha endast förekommer EN ynka sådan och det i en bisats. Jag längtar efter mer litterär homofili. DS.

Annonser

3 kommentarer

  1. Madeleine said,

    16 mars 2008 den 10:45 f m

    Tack för trevligt sällskap vid middagsbordet på Ulvhäll och insprierande lästips inför våren. Själv har sparat Myrrha till påsklovet, men nu blir jag lite sugen på att tjuvstarta. Längtar verkligen efter en riktig läshelg. Läste ”Det fattas en tärning” och håller med dig om att den inte går att jämföra med ”I taket lyser stjärnorna”. Hoppas att du kommer att älska Didion lika mycket som jag gör.

  2. gröna rummet said,

    17 mars 2008 den 7:24 f m

    Ja – åh! I går var jag på Akademibokhandeln för att kolla in presenter till svärfar och svåger och där var Didion. Wow! Tyvärr är jag luspankare än någonsin och tänker: mfår väl låna som vanligt, men får helt enkelt spara mig ett tag. Underbart med alla boktips till middagen! Jag längtar också efter mer sådant! Här är det mest källarförrådsstädning och garderobsutsortering… :-/

  3. 1 april 2008 den 3:46 e m

    […] Det är fullt av lesbianer i boken. Som jag har saknat […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: