En eftermiddag på Kungsholmens bibliotek

Ibland har jag begråtit den av mig sedan jag fick biblioteket som arbetsplats så bittert saknade biblioteksförtjusningen. Andra kan hänfört tala om och älska sina (imaginära) biblioteksbesök, medan jag under mina sämre dagar endast ser för mig horder av skrikiga skolklasser, snuskiga gubbar som lägger halvätna fläskkotletter bakom böckerna i den mest undanskymda hörnan (vegetarianens veritabla mardröm) och andra onämnbara förfärligheter om blott själva ordet nämns. Jag vill med bestämdhet avvisa alla misstankar om att hon återkom till fullo, min kära biblioteksoskuld, men igår fick jag åtminstone än en gång få känna hennes svala vingar svepa över min numera rätt rynkiga panna.

[Jag känner litegrann att jag är en 120-årig farbror här, och för det ber jag om ursäkt. Sorry, på ungdomligare språk.]

Det som fick mina vintertrötta ben att göra små hoppsasteg på S:t Eriksgatan och mina februarimatta armar att trycka på dörröppnaren till biblioteksporten var en endast till hälften inplanerad håltimma i livet; tiden fram till hustrudaten var för lång för utomhusvistelse och plånboken för tunn för konditoribesök. In klev jag alltså, passerande oljudet vid barnavdelningen och caféet, klättrade opp för två trappor och fann snart mig själv sittande i det som kallas för Skattkammaren, slutomläsande Hemligt ansikte av Inger Edelfeldt. När den efter en halvtimma tog slut klampade jag (vilket jag beklagar, men beskyller materialet i trappan) ner till ungdomsavdelningen och fann till min lycka att Majas morsas kompis sambo (omskriven tidigare) stod på hyllan trots att katalogen sade något helt annat. Den senare delen av håltimmen tillbragtes i skön fåtålj med fotpallen avlastande de vintertrötta, inmundigandes ljuvlig prosa.

Skriver kanske mer om den senare. Ty nu är det dags att åter bege sig till biblioteket – denna gång i egenskap av personal.

Annonser

4 kommentarer

  1. Hermia said,

    29 februari 2008 den 9:24 f m

    Förlusten av biblioteksförtjusning har varit ämne för inlägg även hos mig, på alla hjärtans dag till råga på allt…Det är trist faktiskt att inte ha kvar biblioteket som andhämtningszon, det blir liksom inte av att bara flanera runt när hyllstädning och låntagare pockar på. Har du lyckats hitta någon plats som ”ersätter” biblioteksbehovet?

  2. gröna rummet said,

    29 februari 2008 den 9:43 f m

    Just det, det var hos dig jag läste det! Nej – har knappast lyckats hitta något liknande ställe. Det skulle vara ett svalt och tyst kyrkorum då kanske. Promenader invid vattnet i all ära, men här handlar det ju om en plats att kunna bevista oavsett väder.

  3. Hermia said,

    29 februari 2008 den 1:54 e m

    Trevligt hur bloggarna hakar i varandra! Hakar vidare!

  4. gröna rummet said,

    29 februari 2008 den 5:47 e m

    Ja, det är finemang!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: