Om en nyanserad bild av matriarkatet i en fantastisk berättelse

Med rubrikens ”fantastisk” avser jag i första hand fantastisk som i genrebestämmelsen fantasy; först i andra eller kanske till och med femte hand som i fenomenal. Varför framgår hoppeligen i nedanstående tjosanhoppsantext.

Egalias döttrar The female man

Föreställningen att ”om kvinnor styrde världen, då skulle inte krig och elände förekomma!” är vanlig och djupt rotad i (åtminstone stora delar av) den svenska myllan. Därför var det med mild förvåning jag ålyssnade ett av inslagen i Ring P1 häromveckan*: en äldre dam ringde in för att berätta om en ”insikt” som hon ”slagits av” mitt i natten och nu måste börja missionera om. Och så drog hon opp detdär igen! Inga motargument eller -exempel i stil med Margaret Thatcher m.fl. fick fäste. Trots att sagda radiotelefonkvinna inte artikulerade sin ståndpunkt tycker jag mig förstå att hon gav uttryck för en något förenklad och därmed idealiserad syn på matriarkat som paradigm att föredra framför patriarkat. KROSSA PATRIARKATET, javisst, säger jag. Men jag tror inte nödvändigtvis att ett matriarkat på ett självklart sätt skulle vara så mycket bättre (se bara på två litterära exempel i genrer som satir och SF!). Kvinnor är inte ”av naturen” godare och mindre maktbenägna bara för att de=vi inte har kukar.

 

Skämmerskans dotter  gåvan kriget  tecknet

Lene Kaaberbøl som jag tidigare lovordat (inbäddad i ännu ett indignerat utrott över trafikfarliga typer) gjorde succé med Skämmarserien både i hemlandet Danmark och annorstädes. Sedan två år tillbaka ger Rabén & Sjögren ut en serie böcker som skrevs redan på 1990-talet. Nu väntar vi alla spänt på Isfågeln som avslutar denna Katrionatrilogi. Under tiden läser jag om Hermelinen, och visst kan jag hålla med Ika när hon antyder att Katserien mest känns som en förstudie till Dinaundret** i ett av sina alltid välformulerade och mycket läsvärda inlägg. Samtidigt är sviten om Katriona intressant just för att den tar avstamp i ett dystopiskt ”sedan” (eller är det kanske ”då” eller ”någon helt annan tid och plats”?) där människan*** i dethär fallet Mannen, har förstört jordens tillgångar och endast ett fåtal överlevt. Nu, än en gång i DETHÄR fallet, besitter kvinnor större makt än män och Vår Fru tillbeds (i stället för det västerländske Gud). Det finns dock motståndsmän, som talar om platser där MÄN kan äga marken och slipper resa runt som fredslösa… (där det inte är ”onaturligt” för en man att vara jämställd med en kvinna). Transperspektivet är väl inte det vänligaste: en pojke ”kastreras” för att kunna gå som kvinna. Detta uppfattar jag dock inte som transfobi – utan snarare som ett uttryck för författarens vilja att demonstrera den smärtsamma intolerans som kännetecknar alla sorters könsfixerade hegemonier.

 Silverhästen  Hermelinen  Isfågeln

I egenskap av f.d. häst- och stalltjej tjusas undertecknad skarpt och hett och innerligt av den kärleksmättade djur-msk-skildringen – precis som huvudpersonen Kat attraheras av marhästarna, en korsning mellan bergens allrasom farligaste rovdjur marorna och en särdeles stark hästras. Och som feminist anser jag att boken som helhet är ett intressant experiment – om än inte lika fullfjättrat som Skämmerskeserien. Till radiotelefonkvinnan: det är inte så enkelt att utbyta ett härskarsystem mot ett annat; rakt och precis tvärtom. Eftersom vi är indoktrinerade av patriarkatet är det vanvettigt svårt att klättra utanför; finna andra styrelsesätt. Det går inte att ”sätta kvinnor på maktposterna”. Gammal skåpmat för många, men inte för ringp1-damen och alla andra som glatt och känslostarkt instämmer i hennes ”åh, om kvinnor bestämde…”-harang.

Vad vill jag ha sagt med detta? Tja, det började som en tanke och blev ännu ett bluddrigt inlägg i vilket jag försökte förtydliga sporadiska vindlingar, främst inför mig själv. Det är roligt att skriva om det jag läser – och det underlättar inför den väldigt snart-nästan-här-dagen: Dagen efter bokkollot=dagen då U och jag pratar tonårslitt med högstadielärarna…

Det känns som om jag borde avsluta inlägget med en ajökenfras bara för att jag har några asterisker precis här nedanför, men jag vet inte. Det känns lite lamt på något vis. Fast jag skrev ju faktiskt något om en undertecknad härovan, så OK då:
/Undertecknad = ka

Nåväl, här kommer asteriskerna!

*Förresten, just-nu-värden för programmet, Alexandra Pascalidou, kommer till Västerhaninge bibliotek rätt snart för att snacka Taxi. Det ni!

** som är mycket mer raffinerad till såväl innehåll som utförande

*** till fantastiknybörjaren rekommenderas med värme Möllers Kriget om källan och Olivecronas VREN.

Annonser

7 kommentarer

  1. Maria said,

    19 februari 2008 den 1:55 e m

    Kaaberbøl är en sån där författare som jag borde läsa mer av. Jag gillade verkligen ”Silverhästen”, men sedan har det inte blivit mer. (http://www.catahya.net/litteratur/recensioner.asp?id=519)

  2. gröna rummet said,

    19 februari 2008 den 3:18 e m

    Åh! Fin rec! Ja, Silverhästen/Hermelinen är bra och jag väntar som sagt med spänning på Isfågeln. Lyssna för tusan på Lo Kauppis inläsning av Skämmerskans dotter – fantastiskt tyckte jag:
    http://flaskposten.blogspirit.com/archive/2007/08/23/mmm-att-lyssna-och-ga-ar-underbart.html

  3. 20 februari 2008 den 12:09 e m

    […] förkärlek för asterisker och fotnoter har vi bara anat tidigare – här kommer ännu ett steg mot den totala […]

  4. Ika said,

    23 februari 2008 den 11:56 f m

    Man får tacka för berömmet!

    Jag har nyligen läst Hermelinen (har bara inte hunnit blogga om den än), och måste säga att antingen är jag mera i fas med den här typen av litteratur nu eller så har den här serien verkligen tagit sig i jämförelse med första boken. I klartext tyckte jag att den var jättehärlig – handlingen kändes inte lika förutsägbar som i Silverhästen, matriarkatexperimentet blev ännu tydligare, och dessutom var jag grymt fascinerad av hur Harry pottersk boken kändes – trots tillkomstårtalet.

  5. gröna rummet said,

    23 februari 2008 den 12:56 e m

    Tack själv – för att du skriver så bra!

    Roligt att du som jag gillar Hermelinen; ser fram emot att skrivprata om Isfågeln med dig framöver… Avseende harrypotterskheten kan jag inte argumentera för eller emot esom jag inte läst en endaste rad Rowling (något pinsamt, men jag hinner ju inte!). Fast nu när du skriver såhär blir jag ju verkligen sugen!

  6. 2 juni 2008 den 1:46 e m

    […] för barn och unga, läsning) Tags: lovebombing och jag älskar dig lika mycket som någonsin Hermelinen och […]

  7. 5 juni 2008 den 12:46 e m

    […] filen-mackan-bananen har slunkit innan dessa mina läppar. Jag säger: Läs Isfågeln. Jag kallade de första två delarna för “typ Egalias döttrar i fantasyform” och står i viss mån fast vid det. […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: