Ismarkens krona av Stuart Hill

En mischmasch av Sagan om Ringen, Narnia, Ronja Rövardotter och ett otal andra filmatiserade fantasyberättelser, glöm för allt i världen inte bort Harry Potter, måste ha inspirerat bokhandelsbiträdet Stuart Hill till denna supersaga. Så kan jag skriva om jag vill vara elak. Så skrev jag, men är inte säker på att jag vill vara elak. Detta är en lyckad kompott av allt gott i fantasyvärldarna: storslagna strider där det lilla riket till sist vinner mot Imperiet, mer eller mindre heliga allianser, antydningar om kärlek, pampiga parader, stor sorg och klara skratt osv osv osv.

Ismarkens krona av Stuart Hill

Såhär beskriver Hill själv sina böcker (hittills två, varav åtminstone den ena skrevs på kafferasterna i bokhandeln – om vi ska tro omslagstexten):

Made of paper and kind of rectangular. (sorry!)
Adventure stories with characters that are usually baddies (i.e. werewolves, vampires etc.) in the goody roles! Add to that a sprinkling of teenagers with snotty attitudes and some hugely powerful talking animals – that would make great pets – and there you have it. Stuart’s formula for (hopefully) enjoyable books!

Och visst är det underhållande och njutbart. Underbaraste vampyrer i Blodborgen (jag var tvungen att läsa avsnittet där hjältinnan Thirrin och hennes rådgivare anländer till Vampyrkonungen och -drottningens boning högt för att verkligen tillgodogöra mig den strålande synen*), vackraste vargfolket och ljuvligaste snöleoparderna blir den unga regenten Thirrin Fri Armstark Lindenskiölds (ni vet hon som är så grym på att rida…) bundsförvanter i kampen mot den grymme Scipio Bellorum. Skönt också för en fantstikläsare som är rätt trött (även om jag förstår tankarna bakom) på finniga, misslyckade femtonårspojkar som egentligen visar sig vara hjältar och räddar världen… I Ismarkens krona förekommer inget sådant. Här har vi en strålande prinsessa som (föredragande stridslektionerna framför den bildande och därmed obligatoriska läsningen) tvingas ta över regentposten sedan fadern (=Mattis) dött i en första sammandrabbning med Bellorums arméer. Den krigiska drottningen är i det närmaste skoningslös, men lär sig nyanser och ödmjukhet efterhand. Sida vid sida slåss kvinnor, män och allehanda varelser. Finemang, alltså. Därtill en comic relief i mulan Jenny. Ja, detta blir bra på duken.

Så: bortsett från vissa pinsamma översättningbrister får Ismarkens krona (Damm förlag) och förhoppningsvis även uppföljaren betraktas som lovely underhållning för både äldre och yngre fantasyfreaks. För att inte tala om jul-galningar – HÄR har vi verkligen julporr. Det ni!

UPPDAT: Läs Vinters aka Vildvittras fina recension på Cathaya!

* Grattis, alla medpassagerare – hoppas att ni blev lästörstiga!

Annonser

2 kommentarer

  1. Maria said,

    18 februari 2008 den 8:24 e m

    Åh, tackar för länken. 🙂

  2. gröna rummet said,

    18 februari 2008 den 8:28 e m

    Tänkte att du kanske ville se det!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: