Meddelande till Ida A

Hej Ida,

jag kommer tyvärr inte att läsa om Var är Alaska – åtminstone inte nu. Du begriper varför när du kollar in detta. Många omläsningar blir det. Men jag lovar att diskutera A med min arbetskamrat U och att jag ska försöka begripa vad du menar.

Hälsningar från

Ka i grådasket

Annonser

8 kommentarer

  1. Ida A said,

    11 februari 2008 den 5:08 e m

    Ja, jag såg listan. Den var ju inte kort direkt. Men jag måste säga att det är ambitiöst av er att dela upp bokskörden, hos oss är det mer: vi läser de vi tycker verkar intressanta och tipsar varandra om de var ngt extra…

    Själv föröker jag mig på ett litet skräcktema som inleddes med Coraline och som nu fortsättes av Canns Hon släpper dig aldrig. Men det går lite segt, det blir ett kapitel per kväll. Har inte haft en rejäl lässtund sen i tisdags.
    Har inte riktigt läslust just nu. Det blir mest tv:n och datorn med min nya Dvd-box. Sådant är farligt, när man köper hem sina braiga serier och kan sitta och sträcktitta, och om de är kort, titta om och titta om och titta om…

    Så, summa summarum, du är helt förlåten att du inte läser om just Alaska. Men disskutera den gärna (sen vore det kanske synd eftersom du gillade den så skarp om en omläsning förstörde det).

    Ha det gott
    (Här nere har det faktiskt varit en underbar dag med vårsol och solvärme!)

  2. gröna rummet said,

    11 februari 2008 den 5:15 e m

    Gillade du Coraline? Jag tyckte mycket om den och älskar att skrämma opp fjärdeklassare genom att berätta inledningen… Det ska bli spännande att läsa dina tankar kring Cannboken (om du vill, ingen press såklart). Lena KE och jag tyckte inte riktigt lika, som du kanske sett. Mah dahling K läste den (enda ungdomsboken hon läst under vår tid tillsammans) förra helgen och tyckte väl som jag; maffis bladvändare med undantag för de sista 45 sidorna.

    Wow för solen, här är det grådask så det sprakar om det!

  3. Ida A said,

    11 februari 2008 den 5:29 e m

    Den (solen) går ned nu med magnifika färger.

    Jo, jag har hopp om Cann, har läst dina inlägg och andras om den så jag stressade på assistenten som lägger in våra nya böcker så att jag skulle få den fortfortfort! Sen läste jag Kråkflickan under ett mkt lungt diskpass i fredags och den var ju bra, men hennes kortare historier är kanske anorlunda från hennes längre…

    Och Coraline, Åh säger jag, Åh, tyvärr lyckades jag inte riktigt föra in den i ngt samtal när jag läst den, annars hade jag sjungit lyriska lovsånger om den. Och så ser jag framemot filmen, jag gillar att den är animerad, då kan man få fram det absurda, surrealistiska och drömska hos Gaiman (även om jag älskade Stardust och har lagt in beställning på DVD:n, där har jag dock inte läst boken alls..).
    Jag blev nog inte riktigt skrämd av Coraline (de läskiga momenten kom på lite fel ställen för mig så jag var lite ur fas på ngt sätt tror jag), men jag förstår att den kan skrämma s-ten ur barn. Bara tanken på en Andra mamma med knappögon som kidnappar ens föräldrar och vill behålla dig för alltid – Usch!
    Men nog gillade jag den allt ;).

  4. gröna rummet said,

    12 februari 2008 den 9:47 f m

    Ja, jag ser stora skillnader mellan Kråkflickan och Hon släpper dig aldrig. Har du läst Canns Dyk i-serie? Inte jag. Min canndebut begicks med kråk-och-kräkböckerna. OBS! Inte kräk som i kräks, utan kräk som i äckliga kräk dvs spöken dvs tonårskillar dvs mumma för tonåringen Ka. Böckerna innehåller (nästan) inget av det jag efterfrågar i vuxenromaner, dvs mångfacetterade och språkligt vildsinta skildringar av alltet läs Monika Fagerholm, Mare Kandre, Pauline Wolff, Ali Smith m.fl., utan är, som Lena KE redan påpekta här och var, rättframma och oerhört moraliska.

    Knappögon och vassa, vassa naaaaglaaaar! Filmen måste, måste bli bra! (Jag är livrädd inför bläckhjärtapremiären – den kanske är helt och hållet vidrig?)
    Barnen jag talat med är INTE rädda för Coraline, medan jag blir skräckslagen vid blotta tanken på den platta världen som först verkar vara ”riktig”, men som i själva verket tar slut precis där, där borta…

  5. Ida A said,

    13 februari 2008 den 1:14 e m

    Ok, nu är den utläst. Sträckläsnig i går kväll, den var en bladvändare, jominsann.
    Och visst var den spännande, visst var den läskig och jo, jag köpte förvisso slutet med den lösningen (kunde varit utan sista kapitlet dock, lite för puttinuttigt och tillrättalagt).
    Men… jag hade nog tyckt att den varit lika bra o den varit mer psykologisk, inte så materiell. Den hade faktiskt varit lika bra utan det övernaturliga, med bara de jobbiga familjeförhållandena, hemligheter från barndomen som kommer upp till ytan och Ambers kamp för att slå sig fri och få leva sitt eget liv. Men jag kan ju se hur det psykologiska lyftes fram genom det övernaturliga, kanske för att förtydliga det för yngre läsare. Men man ska ju å andra sidan inte underskatta sin målgrupp…

    Jag tyckte verkligen illa om syster och mor i berättelsen och sympatiserade med Amber, så den unkenhet som Lena KE kände av var inget som jag lade märke till, men det kan ju vara personliga preferenser och erfarenheter som ligger till grund där när man läser den som vuxen läsare.

    Så summering: En bra bok absolut, men hade varit lika bra (vet inte om den varit bättre) även utan spöken med en mer psykologisk vinkling, hade gott kunnat vara gotisk iallafall.

    //Ida A i det grå

  6. gröna rummet said,

    13 februari 2008 den 1:37 e m

    Här är solen!

    Hinner inte skriva mkt, men tar intresserat in dina synpunkter. Roligt att verkligen diskutera en ungdomsroman – det är inte ofta sådant händer. Och Cann har ju uppmärksammats även av bokhororna:
    http://www.bokhora.se/blog/recension/2008/02/hon-slapper-dig-aldrig-kate-cann/

    Eftersom jag är rätt tramsig i sinnet just denna dag, måste jag tillägga att jag vid ett flertal tillfällen sagt fel när jag skall uttala titeln: Hon släpper sig aldrig.

    Hoho från eftermiddags-ka

  7. Ida A said,

    14 februari 2008 den 8:22 f m

    Jo, jag har sett inlägget, men kom fram till att det räcker att kommentera på en blogg, och då gör jag det hellre på din ;).

    Det är sant att man sällan får möjlighet att disskutera barn- och ungdomslitt, och jag som verkligen vill disskutera när jag läst färdigt ngt som engagerar mig, vare sig det är bra eller dåligt. Rekommendera men aldrig disskutera, det är lotten i livet för de av oss vuxna som läser litt menad för en yngre målgrupp, även om jag konstant jobbar på att få fler vuxna att läsa ungdomslitt – det finns ju så mkt som är så BRA.
    Jag har helt enkelt inte hittat rätt forum för att disskutera den litt jag läser som inte framför allt riktar sig till vuxna.

    //Ida – Idag är en underbart solig dag!

  8. gröna rummet said,

    14 februari 2008 den 9:33 f m

    Bra att du väljer Gröna rummet 🙂 Här kan vi diskutera ungdomslitt för bövelen! När vi hinner och mäktar med. Dvs tyvärr inte nu…

    Sol här med!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: