Sedär, då har DN äntligen

recenserat Var är Alaska. Då kanske folket får ändan ur (tänkte skriva något aningen mer ekivokt, men det kanske vore osmakligt och osmaklig vill jag inte vara, ej heller smaklös, därför skriver jag det lite trevligare ”ändan ur”) och tar sig ur sina ombonade vinterlurviga instängda kyffen alternativt ur lunken mellan dito arbetsplatsen och detsamma dvs kyffena, vandrar i marschtakt till biblioteket (företrädesvis något i Haninge kommun, alla bibliotek där är underbara och personalen finfin, sådetså) och lånar. För, fy farao vad jag gillade Var är Alaska. Där kan man snacka märg och ben.

/Jårs trulig Pinglan som högst eventuellt kommer att skriva om numera utlästa fågelungar och potatisbarn. Troligare är temmelätning, en hyllning till veckans jubilar!

Annonser

11 kommentarer

  1. Bokomaten said,

    5 februari 2008 den 2:52 e m

    Var är Alska har stått på att läsa-listan ett tag och damp ner här om dagen. Får väl bita tag snart..Trodde dock det var ett tag sedan den kom ut nu så tycker det är lite sent av DN att ta upp den..

  2. gröna rummet said,

    5 februari 2008 den 2:56 e m

    Håller med. DN (och för all del även Svenskan) är inte direkt stormförtjusta i barnkultur öht. Om så vore, skulle redaktionscheferna oppmuntra de stora skribenter som täcker barn- och ungdomslitteratur, scenkonst och annan konst för personer yngre än 18 år genom större utrymme flera dagar i veckan. Samt låta utrymmet ta mer än den sida, max ett uppslag som nu förekommer en gång i veckan NÄR DET INTE ÄR NÅGOT VIKTIGARE som kräver sin plats.

  3. Ida A said,

    6 februari 2008 den 1:12 e m

    Ja! Jag blir alltid lika besviken när SvD av ngn outgrundlig anledning skippar sina barn-måndagar, det är ju därför jag läser den tidningen (och film-fredagarna, men det är oviktigt i sammanhanget).

    Jag gillade förvisso språket och stilen i ”Alaska”, men sen störde jag mig ngt enormt på huvudpersonen, och för all del även Alaska. Varför, varför, varför måste flickor vara mystiska, mörka och trasiga för att pojkar ska bli intresserade av dem? Varför är det bara bilden av en destruktiv och hemlighetsfull kvinna som är cool och otroligt attraktiv (kan tilläggas att jag heller aldrig fattat vissa kvinnors dragning till ”Bad boys”).

    Och varför är det alltid tjejer som är så inlindade i sina egna smutsiga trasor att de inte kan ta sig därifrån själva, tycker för det mesta att killar får klara sig ut ur sina helveten (och ofta på eget bevåg) men för tjejer finns två vägar ut: kärleken till en pojke som räddar dem, eller döden…

    Ok, det där blev mkt svartvitt och gnälligt, men det är en populär kvinnobild som retar mig. Må så vara i ”Frukost på Tiffanys”, ngn annan klassiker eller i moderna ungdomsromaner.

  4. gröna rummet said,

    6 februari 2008 den 1:54 e m

    Exakt, Ida! Jag håller med om detdär. Och tycker att boken verkligen demonstrerar just detta på ett förträffligt sätt. (Borde läsa om den nu, inför presentationerna i mars – det har snart gått ett halvår sedan jag genomnjöt den). Destruktiviteten som något åtråvärt och därmed eftersträvansvärt är just det jag reserverar mig mot i bl a anorexigenren. Samtidigt begriper jag dess övriga funktioner – kompensatoriska och identifikatoriska.

    Kort och kanske godare: Var är Alaska? kan på något sätt läsas som en ironisk betraktelse över alla mådåligtflikkor som kan räddas enkom av Kärleken till en Kille eller av Döden. Oh, så många sådana skildringar det finns! Detta är min största invändning mot den av många innerligt älskade (och jag förstår förtjusningen: språkbruket är ju totalfantastiskt etc) Meyerserien om Bella och vampyren Edward. Jag tänker och tänker för att komma på motsatser men misslyckas fatalt – kanske för att jag är fastslingrad i pelmanism och sastrugi osv osv:
    http://flaskposten.blogspirit.com/archive/2008/02/06/en-farglos-franvaro-av-ljus-del-i.html

    Förresten: I love svartvitt! Att snacka nyanser etc är för det mesta bara onödigt dravel – åtminstone i bloggsammanhang (hoho, undrar hur många som blir arga nu) när vi med otalet akademiska poäng tvingas se allt ur alla möjliga vinklar och vrår i såväl yrkes- som privatliv. Det kan reta gallfeber på mig detdär, dendär relativismen och ”viiiiidsyntheten”…

    Hur vill vi ha litteraturen: identifikation eller utopisk? Både-och skulle jag säga. Det finns en litteratur ()konstyttring öht() för varje sinnesstämning.

    Hupp: tillbaka till Antarktis – efter detta svammel vill jag ju vart som helst.

  5. Ida A said,

    6 februari 2008 den 2:19 e m

    Fast jag måste säga att den ironin gick mig spårlöst förbi, jag satt bara och blev arg (men det är kanske det som är meningen för oss äldre läsare som ser bortom karaktärerna och historien).
    Jag blev irriterad när han beskrev hur attraktivt Alaskas svettlukt var (kanske är det äkta kärlek att älska även det icke perfekta, men nja…) (och nej, jag är inte en feminist av typen – ta tillbaka kroppen och könet och köttet, kvinnan ska få vara äcklig javisst men jag är helst inte det…).
    Och så Alaskas kommentar: ”jag röker för att ta livet av mig”, jag höll på att slänga boken tvärs över rummet! gjorde naturligtvis inte det eftersom det var en bibliobok.
    Och så hur hennes historia slutar, och att Miles inte kan förstå hur det blev så eftersom allt ju var så fiiint (fyllehångel=äkta kärlek?).
    Och så naturligtvis, hennes otroooliga kärlek till pojkvännen men eviga flört med andra…

    Näe, jag tipsar inte om denna boken, hellre då ”Bryta om” förvisso en trasig flicka, men det är berättat ur hennes synvinkel och då är det ok på ngt sätt.
    Mådåligtflickor kan vara ok, om det är de som får komma till tals och vi inte blir serverade den ”attraktiva” bilden av dem ur en manlig betraktares ögon.

    Låter jag totalt pretto och medelsvensson nu?

  6. gröna rummet said,

    6 februari 2008 den 2:30 e m

    Nej du låter sansad och intelligent. Jag minns som sagt inte detaljer, bara min happy läsopplevelse av boken. Måste, måste läsa om nu när du skriver såhär! Dendär ironin som jag drar mig till minnes kan ju gott och väl vara min egen tolkning och kommer kanske passera även många andra läsare utan att fastna.

    Förresten: jag rakar inte benen och armhålorna – låter jag äcklig nu? 🙂

    Tänkte förresten på detta med feminism i morse när jag reflekterade över mina läspreferenser: har hakat opp mig på snart sagt varenda bok med pojke i huvudrollen på sistone. Varför? Har jag gått från att vara en ”viiiiiidsynt” relativistisk MÄNNISKOälskare till att bli en separatistisk jävel som inte ser bortom könet utan fixerar mig vid kvinnor, ah KVINNOR, och inte för mitt liv kan tänka mig att läsa och ännu mindre ha något utbyte av pojkböcker som i böcker om pojkar?

  7. Ida A said,

    6 februari 2008 den 3:19 e m

    Nejdå, inte låter du äcklig, just de där ”skönhetsattributen” med rakning tycker jag är upp till vad var och än är bekväm med. Ser själv ingen anledning till att raka benen – det stör inte mig så varför skulle jag då bekymmra mig om det? Armhålorna är däremot en del min hangupp om att lukta svett, har fått för mig att det finns större risk för det om jag har hår där… men det är en personlig liten fix idé bara.

    Angående ditt motstånd mot böcker om pojkar, har jag för mig att du skrivit hyllande om både Dessertwalker, Harry Potter och Hemliga brev. Eller var detr kanske de andra flaskpostarna? hur som: Stop beating yourself down girl! Ditt läsande är nog fortfarande blandat och sökande efter BRA böcker (oavsett kön på huvudrollsinnehavarna).

    Men det är ju så att har man en gång börjat tänka på ngt så är det allt man ser. Som när jag satte mig för att skriva ned ett par boktips i rad och upptäckte att de alla innehöll Starka Tjejer, tillslut försökte jag hysteriskt komma på en bok med en kille i huvudrollen, men det var helt tomt!
    Läser jag då bara böcker om tjejer? Svar nej, men det måste nog erkännas att det mest är sådana böcker som glider ned i väskan från jobbet.

    Fast det kan kanske ursäktas med att det faktiskt kommit en våg med bra böcker med tjejer i rollerna, allt efter larmrapporterna om snedvridning i utbudet åt killhållet och myterna om att pojkar bara läser böcker om pojkar (var hamnar då Nelly Rapp och Rakel?).

    Det bidde långt, som vanligt (jag kan helt enkelt inte skriva kort om ngt som intresserar mig :).

    Du måste föresten posta sen när du läst om och säga om det första intrycket var bestående, så kanske jag måste läsa om för att se om jag kan upptäcka ironin.

  8. gröna rummet said,

    6 februari 2008 den 3:30 e m

    Asså: HARRY har jag inte läst en bokstav om – i bokform alltså. Artiklar och dvd-omslag, javisst, men inte en endaste en av de där tjocksmockiga böckerna. De andra du talar om (samt fler därtill) har jag förstås läst och i många fall älskat (exvis Odjuret av kennendamen) – min oro handlar om NUläsningen, här och just nu.

    Och: visst är detdär med Starka tjejer rätt jobbigt. Snart kommer nya upplagan av Barnbokstipset ut (på BTJ Förlag) och där är jag ansvarig för Genusavdelningen (samt ytterligare 8 stycken). Det är så oerhört lätt att fastna i ”tvärtomtänkande” i stället för helhetstdito när det gäller genusfrågor och barn-/ungdomslitt. HÄR är såväl relativism som ”viiiiiidsynthet” sanna mina ord befogade för att inte säga APNÖDVÄNDIGA egenskaper hos författare, illustratörer och litteraturförmedlare.

    Detta var tänkt att bli KORT från mig denna gång, nu blir det annat ljud i skällan = nu ska jag försöka mig på Locke Lamora igen. Nämnde jag att jag är självplågare?

  9. 22 februari 2008 den 10:08 f m

    […] apropå attraktiva “bad guys”, Ida A, såhär säger häxflickan Alice som ger Tom rysningar av lika delar väl- och […]

  10. Ida A said,

    25 februari 2008 den 4:20 e m

    Ang. Alaska och andra ”hjältinnor” av hennes slag läste jag igår i ”Jag är din flickvän nu” och kom förbi en stripp som jag läst förut och som delvis illustrerar vad jag också tycker mig ha sett. Kunde bara hitta ett textutdrag, men min mening går fram ändå så: This was my piont, liksom.

    Färgstarka kvinnor
    ”Hej jag är en färgstark kvinna. Gud jag är så fri, gud jag är så självständig. P.S. Jag är också vacker.

    Ja vad fri jag är. Jag bryr mig inte om kläder men min klänning är så söt. Du behöver inte ens göra slut med mig för jag är så himla fri av mig att jag blir uttråkad av relationer. Jag är kanske lite fransk eller åtminstone lite gåtfull.

    Ooo ingen kan fånga mig jag är som en fjäril vacker som en dag. Frigjord som en liten nallebjörn. Ibland är jag bisexuell på ett raffigt vis.

    Du kan se mig på film tillexempel. Då är jag lite som ett barn fast ändå vuxen! Det är så spännande och farligt tycker alla. Jag passar liksom inte in i byn med min söta klänning.

    Jag lagar mat och bakar, det är så syndigt och mina råvaror är så jävla fina. Svetten från min barm rinner ner i grytorna, det är så sensuellt. Jag äter med liv och lust. obs! Jag är väldigt smal. Och ung.

    Jag gör lite som jag vill tralalalala.

    Och blir jag alltför tossig och oregerlig kan du ju alltid låsa in mig på nåt mentalsjukhus. Tjoha! SLUT.”

    /Nina Hemmingsson – Jag är din flickvän nu

  11. gröna rummet said,

    25 februari 2008 den 4:24 e m

    Hon är faaaan bäst, NH. Hennes böcker pryder en av hyllorna här i hemmet. Själv bakar jag för närvarande fast utan urringning.
    /Ka – Jag är Ks fru nu


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: