En eftermiddag på Kungsholmens bibliotek

Ibland har jag begråtit den av mig sedan jag fick biblioteket som arbetsplats så bittert saknade biblioteksförtjusningen. Andra kan hänfört tala om och älska sina (imaginära) biblioteksbesök, medan jag under mina sämre dagar endast ser för mig horder av skrikiga skolklasser, snuskiga gubbar som lägger halvätna fläskkotletter bakom böckerna i den mest undanskymda hörnan (vegetarianens veritabla mardröm) och andra onämnbara förfärligheter om blott själva ordet nämns. Jag vill med bestämdhet avvisa alla misstankar om att hon återkom till fullo, min kära biblioteksoskuld, men igår fick jag åtminstone än en gång få känna hennes svala vingar svepa över min numera rätt rynkiga panna.

[Jag känner litegrann att jag är en 120-årig farbror här, och för det ber jag om ursäkt. Sorry, på ungdomligare språk.]

Det som fick mina vintertrötta ben att göra små hoppsasteg på S:t Eriksgatan och mina februarimatta armar att trycka på dörröppnaren till biblioteksporten var en endast till hälften inplanerad håltimma i livet; tiden fram till hustrudaten var för lång för utomhusvistelse och plånboken för tunn för konditoribesök. In klev jag alltså, passerande oljudet vid barnavdelningen och caféet, klättrade opp för två trappor och fann snart mig själv sittande i det som kallas för Skattkammaren, slutomläsande Hemligt ansikte av Inger Edelfeldt. När den efter en halvtimma tog slut klampade jag (vilket jag beklagar, men beskyller materialet i trappan) ner till ungdomsavdelningen och fann till min lycka att Majas morsas kompis sambo (omskriven tidigare) stod på hyllan trots att katalogen sade något helt annat. Den senare delen av håltimmen tillbragtes i skön fåtålj med fotpallen avlastande de vintertrötta, inmundigandes ljuvlig prosa.

Skriver kanske mer om den senare. Ty nu är det dags att åter bege sig till biblioteket – denna gång i egenskap av personal.

Annonser

Jag hjärtar Nguyen Ngoc Thuan

Trasten, I also love you. Efter att ha läst Otroso och nu Blunda och öppna ditt fönster blir jag alltmer övertygad om att Trastens böcker borde läsas av långt många fler; ytterst få lånar dessa böcker från biblioteken. Och visst kan jag förstå att frånvaron av ”coola” omslag skrämmer åtminstone de som föredrar böcker som beskriver traditionellt svenska alternativt angloamerikanska förhållanden:

Blunda och öppna ditt fönster  Dominic En syrsas memoarer  Otroso

Eller såhär: En fördel med Trasten är de fantastiskt vackra omslagen, se ovan. Den totala avsaknaden av insmickrande bildval och layout är befriande. Stora och många gånger mjuka saker ryms innanför den hårda och till synes anonyma utsidan. Blunda och öppna ditt fönster av Nguyen Ngoc Thuan gör just det: öppnar ett fönster till en annan, men kanske också läsarens inre, värld. Det borde finnas fler böcker av denhär typen för barn – jag saknar dem! Det poetiska språket påminner till viss del om Ängeln i trapphuset som jag älskade i somras. Innehållsmässigt skiljer de sig dock åt: där Ask lever i drömvärlden, bor tioårige Dung i verklighetens Vietnam. Det är, som ni kanske anat, allt annat än socialrealism här. Vi har i stället att göra med en oerhört fin berättelse om några mer och några mindre dramatiska händelser under en period av Dungs liv.

För ett tag sedan fick vi en fråga om högläsningsböcker till Flaskposten. Blunda och öppna ditt fönster borde fungera finfint, åtminstone i en bokvan grupp. Det lågmälda tempot och de främmande miljöerna skapar inte direkta möjligheter för identifikation – men är det alltid det människor önskar av läsningen? Nej, eskapism eller ren och skär nyfikenhet är förstås också stora beståndsdelar i åtminstone denhär läsarens samlade läsdrift och den* hoppas/vill gärna tro att många barn upplever detsamma.

*den = denhär läsaren, dvs jag

Ett tal till snuttifieringens försvar

Jag hörde på radio häromdagen att det skulle hållas ett sådant. Och ibland kan jag tänka att jag också borde hålla ett sådant här. Inläggen blir korta, osammanhängande och glesa – äh. Här kommer ännu ett sådant.

Jag har tidigare gnällt över att det inte är roligt att ha för mycket tid, dvs vara sjukskriven. Idag var jag nära att göra det igen, men slog av en händelse på tv:n (något som vansinnigt sällan inträffar annars) och fick se att Myrrha som står med på min önskelista är Malous huvudbok. Går emot mig själv och ser, ser, ser programmet.

 Myrrha

Titta, vad roligt!

Idag skriver DN om en, enligt mig, av de allra bästa barn- och ungdomsbokförfattarna just nu!

Förhållandet till högen är förändrat!

Stopp och belägg! I ett plötsligt anfall av förnuft har jag beslutat mig för att inte läsa om alla böcker inför de skrämmande händelserna under perioden 10-17 mars. Det ska faktiskt vara roligt att läsa. Därför kommer mina fingrar inte att beröra fler än nedanstående titlar i omläsningssyfte. Resten åker tillbaka till jobbet i morgon – i den svarta IKEAdramatenvagnen. Apropos svart, har ni läst Mitt svarta liv av Amanda Eriksson? Det gjorde jag idag, på tåget. Den är bra.

Omläsning:

Anderberg Strollo, Åsa, Bryta om

Bray, Libba, Ögat över månskäran (som redan diskuterats en smula här)

Edelfeldt, Inger, Hemligt ansikte

Kennen, Ally, Odjuret

Kieri, Katarina, Majas morsas kompis sambo

Levithan, David, Ibland bara måste man

Ingen Åsa Linderborg i Haninge ikväll

Sorry kids. Tidigare annonserade jag för att Å L skulle komma till Haninge idag, men fick nyss mail om motsatsen:

Hej!
Tyvärr vill vi meddela att kvällens författarprogram i Haninge kulturhus med Åsa Linderborg är inställt p g a sjukdom.
Vi vill gärna nå ut till så många som möjligt med detta sena besked så vi är mycket tacksamma
om ni kan meddela de som ni vet är intresserade av programmet ikväll.

Vänliga hälsningar
Kulturenheten i Haninge

Omläsning no. 6

Nu heter jag Nirak har jag nu nämnt ett flertal gånger här i Gröna rummet. Boken höll för omläsning; förstår fortfarande inte de hysteriska utbrott boken orsakade. Själva tanken att någon som finns ute i evigheten väljer oss när vi föds – väljer att bli våra förtrogna – är vackert gestaltad i nämnda Nirak. Och: det ÄR inte överdrivet mycket sex i Nu heter jag Nirak.

Mer tänker jag inte skriva idag för solen skiner och brödet väntar på att bakas. Så det så.

Önskelista

På min önskelista som ligger rätt knölig här intill datorn och väntar på att K ska storhandla och inspirera ALLA som kan tänkas vilja oppvakta just precis exakt MIG står det såhär, hullerombuller med olika pennor och skrivstilar:

  • Ks föräldrars muminservis
  • Sara Stridsberg: Sub rosa
  • Mat för hjärnan av någon professor som jag lyssnade till i P1:s meny
  • Fem knivar hade Andrej Krapl (ETT MÅSTE)
  • Giant microbes: Bookworm
  • Einsteins fru av Liv Strömqvist
  • 100% fett av densamma
  • böcker av Clarice Lispector
  • Latin love lessons av Charlotte Higgins
  • Irène Némirovsky: Ensamhetens vin
  • Myrrha av Ulrika Kärnborg
  • Lionel Shriver: Post birthday world
  • Claire Castillon: Insekt + Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska

Mer?! Nja, hyllan med oläst och listan över ännu fler hotar översvämma mitt förstånd. Så idag blir det utflykt till Tyresta nationalpark, därefter middag och bio.

Rapport: jag kan lättad

meddela att herrarna BRs och PPs respektive litterära stilar inte påminner om varandra. Mina farhågor lämnas härmed åt det förflutna. I presens fortsätter jag förtjusningsvis att läsa om Nu heter jag Nirak. efter att ha kollat in PPs hemsida ett slag.

Inför Köpenhamn

Då Ka:et i påsketid fyller äntligen-dam-dvs-trettio åks tåg till en närliggande stad. Peppen består av hög omläsning ur Med Lill-Klas i kappsäcken av Gunnel Linde. Wonderful, se bara inledningen:

Det finns somliga som har det bra! Det finns somliga som har en faster som bjuder dem på utlandsresa och själv åker med dem ända ner till Köpenhamn på påsklovet! Det finns somliga som får stå mitt på torget i Danmarks huvudstad och köpa smörgåspackar med ”dobbelt belägg” på – pillade räkor och brandgula korvar och allt möjligt gott som de har i Köpenhamn – och det finns somliga som får gå på Köpenhamns Tivoli och åka berg och dalbana till på köpet! Och då har ni ändå inte hört det viktigaste som hände! Ja, det är hemskt sådana lyckostar det finns!

« Older entries