Varsågoda: ett nedslag i ungdomsfrossan

Helgen tillbragtes hos farmor igen – denhär gången med två tonårsböcker:

Sukari min vän av Ginny Rorby

och Inte ett spår av Norah McClintock

Den första överraskade mig; omslaget fick mig att associera till bad bad taste, men läsningen gjorde intryck. Den genomarbetade ungdomsromanen om en döv flicka som lär sig teckenspråk av en schimpansbaby är drabbande och sådär härligt sorglig som bara böcker om djurälskande barn och ungdomar kan vara.

Inte ett spår och ett antal andra deckare om Chloe har vunnit priser och utmärkelser i hemlandet Canada, men jag förstår inte varför. Hjältinnan, Chloe, beskrivs som en ny Kitty och lyckas med allt hon tar för sig vad gäller brott, killar och extrajobb. Här står en upptrappad markkonflikt mellan golfbanebyggare och indianer i centrum. Visst kommer boken att gå hem i många läger, men på min läpp föll den inte.

Så, vidare nu, till Otroso som jag hoppas mera av.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: