Hälsningar från pendeltåget

Nej, min tre år gamla mobiltelefon har inte bloggfunktion, jag åsyftar läsningen av Greetings from Jamaica, wish you were queer (av debutanten Mari San Giovanni) som förlades till pendlingssessionerna.

Greetings fron Jamaica av Mari SanGiovanni

Precis som Sarah Warn på afterellen.com ryggade jag för den anonyma omslagsblurben: ”WARNING: This book may make you laugh out loud in public” och hyste starka tvivel långt in i boken. Till skillnad från Warn kom jag aldrig så långt att jag faktiskt skrattade eller ens log på pendeltåget. Det kan ha att göra med att jag blivit oerhört känslig för mobilprat, Ipod-skrän och personer som testar ringsignaler et cetera. Följaktligen blev jag störd. Men det blir jag ju alltid, läser ändå rätt ok på tåget vanligtvis. Beror i stället frånvaron av mitt offentliga skratt på att jag a) saknar humor b) är så dålig på att läsa engelska texter att jag inte uppfattar humorn? Jag vet inte vad som vore värst och låter bli att spekulera mer i saken. Fast först måste jag nog förneka b) eftersom jag faktiskt förstår de humoristiska intentionerna, men inte uppskattar dem till fullo. Det har nog att göra med att jag oftare läser om ångest än om trevliga böcker om käcka pinglor. Borde kanske börja med det senare eftersom jag ofta får den frågan på jobbet: ”Har du någon trevlig, mysig bok du kan rekommendera?”.

Hur som helst, nå, här kommer det: författaren/berättarjaget (rätt strongly intertwined tycks det mig) ärver en hysterisk summa pengar och bjuder, efter att ha lämnat superotrogna flickvännen, med sin stora, flippriga (”hohoho, min familj är så häääärligt bullrig!”) italienska familj från New England till Jamaica för att dämpa den hastigt uppblossade arvsfejden. Väl där lyckas Marie, det är bara ett e som skiljer författaren från huvudpersonen, med det osannolika: att möta den skådespelerska som fått henne att go bananas och bli en riktigt pinsam stalker.

Det är fullt av situationskomik av typen ”När jag såg att det var hon, tappade jag en köttbulle på foten och fick sitta och skämmas på rummet hela nästa dag”. Underhållande läsning och ok, men inte mer än så. Härnäst läser jag om en barnbok inför stundande bokprat med skolklasser. Håll utkik på Flaskposten (som hållt sig alldeles stilla, tyst och tom ett bra tag nu)!

UPPDATERING: Boken är nominerad till diverse priser och amazonrecensionerna är överbelamrade med förtjusta exklamationer. Det är nog jag som är humorbefriad helt enkelt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: