Aj, mitt minne och mina listor är inte att lita på.

Hur tusan kunde jag låta bli att sätta Maja Lundgrens genialiska Myggor och tigrar överst på listan? Jag skrev ju i november att det var min vackraste och feministiskaste läsupplevelse under året. Och visst hade jag ännu några angenämheter också efter augusti, men nog fanken är Myggor och tigrar den bästa!

Annonser

5 kommentarer

  1. Ann-Sofie said,

    8 januari 2008 den 11:02 e m

    Nä du, där håller jag inte med. Myggor och tigrar läser jag inte som feminism.

    Om syftet med boken är att göra upp med patriarkala maktstrukturer kan jag hylla uppsåtet. Däremot innehåller boken så mycket annat att jag inte ser den kampen. Faktiskt. Berättar-Majas hopp-i-säng med chefen är gammal skåpmat i alla företag och lika patetiskt här som där. När hon sen fullkomligen hysteriskt och konspiratoriskt ska reda ut varför den gifta chefen inte vill ha henne är jag tvungen att läsa varann rad. Men kom igen, Maja!

    Däremot Neapeldelarna och en del av barndomsskildringarna är välformulerade och intressanta.

  2. Ka said,

    9 januari 2008 den 1:44 e m

    Alltså, jag kan hålla med dig i viss utsträckning (skåpmat osv) men måste ändå hylla Lundgren för hennes språkliga kraft i penetrationen av maktstrukturer på lokala, globala (njaeh – camorran är kanske inte allt/global) och personliga nivåer.

    Neapel och barndomen upptog ju (? – mitt ex är utlånat, jag kan inte kolla) större delen av boken och det var främst Neapeltiden jag fascinerades. Kan stolt och snobbigt säga att jag inte kastade mig över de få sidor som behandlade aftonbladskonkarongen. Även om det var intressant läsning för mig som alltid arbetat på kvinnodominerade arbetsplatser.

  3. lilaplaneten said,

    11 januari 2008 den 3:58 e m

    För tydlighetens skull: jag heter både Ka och lilaplaneten.

  4. Rebecka said,

    16 april 2008 den 2:41 e m

    Är det så vanligt att kulturchefer stöter på sina medarbetare måste väl det sägas? Lite viktorianskt att vältra över den ruttna skåpmaten på kvinnan…? Jag vet många kvinnor som försvunnit ner i diket på exakt det sätt Maja Lundgren beskriver. Det är kvinnorna som förväntas tiga och skämmas, männen är inte mer än mänska när de skvätter vid sidan av den äktenskapliga bädden… Rycka på axlarna åt knull med chefen, vilket system.

  5. gröna rummet said,

    16 april 2008 den 3:40 e m

    Heja Rebecka, där sa du det jag tänkte skriva för länge sedan men slarvade bort i någon hoppetossaorgie. Klart som fan att ”skåpmaten” måste dras fram och belastas männen. Det faktum att vi lite avmätt kan kalla hopp-i-säng för just skåpmat är förfärande och bidrar till problemets ständiga aktualitet. Själv har jag inte råkat ut för sexistiska chefer, arbetar i en kvinnodominerad branch, varför det är extra intressant för att läsa om sådana maktstrukturer som den som beskrivs i exvis Myggor och tigrar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: