tonårsångest med sex, snusk och sprit i Nässjö

Om det är något jag avskyr med min arbetsplats, så är det följande:

Vi slår oss ner vid kaffebordet och någon av damerna säger att ”nu syndar jag med en kaka!”. SYNDAR?! VAFALLS?! Ät och njut eller låt bli! skriker jag inte, men ser sådär uppfostraraktigt arg ut att damen i fråga tystnar. Ty vari består synden? Att äta något verkligt gott? Att ”unna sig” och att ”synda” är i relation till sötsaker direkt förkastliga begrepp som bidrar till att upprätthålla kvinnors internaliserade kroppshat. Och visst: det kanske är en generationsfråga, brukar jag trösta mig med. De flesta (alla utom jag, sedan chefen blev mor helt nyligen) på min arbetsplats är över 50 år och på de flesta sätt väldigt bra arbetskamrater. Men detta att de ”syndar” nästan varje fikarast gör mig kollrig och då menar jag inte på det trevliga sättet.

Det kanske är en generationsfråga. Nej, absolut icke. För när jag läser Punkindustriell hårdrockare med attityd av Louise Halvardsson upptäcker jag att gymnasieberättarjaget avstår från fika eftersom hon, jajamänssan, syndat med en delicatoboll på förmiddagsrasten. Det kanske är dialektalt, tänker jag. Författaren kommer, liksom sin romankaraktär från Nässjö och där har jag inte varit annat än vid ett tågbyte för tiotalet år sedan. Där kanske alla, kvinnor som män, syndar sig igenom dagarna.

Men nej, jag tror att ”syndandet” varken är en generationsfråga eller ett dialektalt fenomen. Skuld- och syndbeläggning av mat och ätande går patriarkatets ärenden. Så länge kvinnor intresserar sig för kropp och vikt har de inte tid, ork, energi, you name it, att uppbåda krafter för att delta i det offentliga samtalet – en grundförutsättning för ett fullvärdig medverkan i en demokrati.

Det finns en finfin text med i senaste numret av Bang, Är du galen? Artikeln Anorexislamporna är en bearbetad föreläsning av Tova Gerge och Maria Margareta Österholm och rasande intressant. De menar att litteratur om ffa ätstörningar men också andra självdestruktiva beteenden kan fungera som en ventil för såväl tonåringar som äldre. Är läsningen kompensatorisk, identifikatorisk eller kan böckerna fungera kanske som användarmanualer, typ: ”så sprättar du opp handlederna” eller ”så går du ner 30 kilo och förlorar all kontakt med verkligheten” eller ”så isolerar du dig bäst för dina bulimiska perioder”?

Som barn- och ungdomsbibliotekarie med vad som väl får kallas goda inblickar i ätstörningshelvetet tvekar jag ofta när unga flickor, tjejer, kvinns, chicas, damer osv. frågar efter böcker av denhär typen just av rädsla för att ge en introduktion till självdestruktivitet. (Har till och med utfört ritualmord på den litterärt alldeles fantastiska, men som hos någon jag tycker mycket om medfört direkt förödande konsekvenser, …bara ett kilo till…) Samtidigt begriper jag att läsningen av feelbadlitt fyller både en och två och fem positiva funktioner för många.

Nässjöboken, då? Jorå, bortsett från syndandet innehåller den bitvis mycket bra partier om det rubriken betecknar. Samt Guns’n’roses. Lovely debutungdomsbok helt enkelt.

Annonser

4 kommentarer

  1. Helena said,

    8 januari 2008 den 12:06 e m

    ”Att “unna sig” och att “synda” är i relation till sötsaker direkt förkastliga begrepp som bidrar till att upprätthålla kvinnors internaliserade kroppshat.”

    AMEN sister! Håller med till 100%. Dessvärre är det nog ingen generationsfråga utan en sociokulturellt nedärvd masspsykos som slår till lite varstans. På tjejmiddagar t ex. Som kvinna förväntas man haka på och oja sig över syndandet; gör man det inte blir det helt plötsligt väldigt kyligt omkring en. Jag blir bara arg och vill kontra med att äta mig Gilbert Grapes-mamma-fet på bakverk. Inte för att det skulle hjälpa.

  2. lilaplaneten said,

    8 januari 2008 den 3:15 e m

    Samma här, girlie 🙂 Tror dessvärre, precis som du, inte att det hjälper ett dyft.
    Har svårigheter med den litteratur som bekräftar och upprätthåller det förtryck som vi människor gemensamt utför mot (kvinno-) kroppen. Igenkänningslitt kan förstås vara underbar – särskilt ätstörningslitt som beskriver en persons och hjälper läsaren i hans/hennes förhoppningsvis lyckosamma kamp ut ur helvetet.
    Att sedan diskutera litterära kvaliteter i texterna är en helt annan sak. Artikelförfattarna upprörs över att somlig självdestuktivitetslitt, exvis Bernie Pålssons Vingklippt ängel och förmodligen även uppföljaren, hamnar på bibliotekens fackhyllor för medicin i stället för att stå bland övrig skönlitteratur. Detta är också intressant. Ulf Lundells böcker skulle med all rätt, enligt denna logik, hamna bland självbiografierna eller varför inte på hylla Ohf? – Nykterhetsfrågan? Sorry, jag menar inte att hoppa på män (haha) som redan ligger. Bäst att sluta nu.

  3. Tekoppen said,

    11 februari 2008 den 12:37 e m

    Något som upprör mig mer än begreppet synda i samband med mat är alla som i tid och otid ska berätta om hur tjocka de är och att de måste gå ner i vikt, både IRL och på sina bloggar. Ofta är detta personer som inte ens är överviktiga, men som vill få sympati eller – ännu värre – gått i fällan och tror att kvinnor måste se ut som streck. Minns en blogg som jag slutade läsa sedan det skrevs om hur ”äckligt tjock” bloggförfattaren var, fastän hon ”som tur är” hade ett BMI under 25. Hallå? Har man ett BMI under 25 är man knappast ”äckligt tjock”. Att läsa något sådant och själv ha ett BMI som är ganska mycket mer än 25 – det känns inte kul. Det var dessutom en sjuksköterska skom skrivit. Sådant skrämmer mig! Eller när Läckberg och Rudberg hade en tävling på sina bloggar om vem som kunde gå ner i vikt mest. Jag blir så ledsen!

  4. gröna rummet said,

    11 februari 2008 den 2:05 e m

    Ja, tjockishysterin är inget annat än destruktiv. Fram för livsbejakare som fäster större vikt vid tanken än vikten!

    Pinsamt för sjuksköterskan. Jag har dessvärre fler exempel på fler direkt undermåliga kommentarer yttrade av just vårdpersonal.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: