Det blev något helt annat

Apropå mina svårigheter med val i högen: Det blev gotisk thriller av stora mått och, hey, det var snudd på fantastiskt! Inga större språkliga finesser förekom förvisso, men för en gångs skull störde jag mig inte på det utan lät mig svepas med av den spänning som stämningsskaparen tillika pinglan Cann vävt in i sin hu så rysliga berättelse… Denhär boken är given i högen på bokcaféet 4/4.

Nu är jag där igen: vad ska jag välja? Det får bli husliga sysslor ett slag. Samt packning inför helgens bröllopsgalej.

Annonser

Onödig skönhet?

Ja, jösses. Till soffs med sjuklingen igen, ditbefallen samt promenadrekommenderad. Ack. Enda fördelen: jag har tillbragt eftermiddagen och kvällen med Flickan som var vacker i onödan (jag är, som någon kanske minns, en teknisk idiot och lyckas inte länka från förlagets hemsida, väljer ändå hellre finfina ANs text på Barnens bokklubb).

Flickan som var vacker i onödan av Janne Lundström

Janne Lundströms oh! så mästerliga roman var, inte helt överraskande, nominerad till Augustpriset 2007. Min eurocentriska världssyn gör att jag finner mängder av likheter med Lloyd Jones’ Mister Pip som jag ju åjublade härförleden. Skillnader: århundranden, hundratals mil och allt som följer på det. Likheter: utomeuropeiska (utomamerikanska) flickor på väg att bli kvinnor som gör uppror mot förväntningar och finner tröstande vägvisare i äldre män.

Skillnaden: där Lloyd Jones var, vad skrev jag – ”småhumoristisk på dethär trevliga sättet” – är Janne Lundström allt annat. Detta är en allvarlig roman, läsvärd för såväl yngre som äldre. Tänkte skriva ett inlägg på Flaskposten om etnocentrism och selektiv historieskrivning (där jag kunde dra opp stora delar av min egen utbildning som exempel) men känner att det är på tok för sent för den saken. Åtminstone för ett knaprigt Ka som ska ge sig i kast med Kate Cann (som nog inget har emot att kallas för pingla).

Natten!

Fin ungdomsbok

Banne mig om dendär Tornsvalan inte var bra ändå! Nu hägrar högen men jag undrar, darling läsare, vad jag ska välja: fantasy, socialrealism i nutid/historiska eländeskildringar eller kanske något helt annat?

Äntligen

Ah! Färdigt! Nu blir det andra grejer.

dagens nyheter, forts

Olga och Stefan, en kärleksförklaring

Idag skriver en stor idol (oh, vilket underbart seminarium på Bok&bibliotek 2007: Gunna Grähs och Lennart Eng snackar bilderböcker med, tadaaaa:) Ulla Rhedin om några av de mest ljuvliga böcker jag läst under de senaste tre åren. När jag läser Olga kastar lasso och Olga och Stefan gräver guld hör jag deras röster, känner vibrationerna från galopperande hovar i vilda västerns karga öken och jag fryser på natten när lägerelden falnat. Underbar läsning i DN idag, alltså!

Haffsorkestern skrålar…

… ja, inte riktigt, men jag ålyssnar ju dahlinglevengoods inläsning av muminböckerna när jag sitter här och knattrar och, jodå! det går alldeles utmärkt! Haffsorkestern och drakar i all ära; när igår uppackades 1 stycke havsdoftande Vi, de drunknade på arbetsplatsen var jag ensam om att bli exalterad men allt annat än först i kön. Gott så. Jag kommer inte att hinna läsa den förrän i påsk då resan går till Köpenhamn, om Gud och SJ vill naturligtvis. Ja SJ jag tänker inte flyga än på ett tag. Landningen i detminimala planet från Aberdeen till Köpenhamn var förfärlig. Till och med coolaste K var livrädd.

Naomi – forts…

En stammis på Flaskposten är finfin på dethär med att få mig att tänka om. Jag gnällde i förra inlägget och i kommentarer på Flaskposten över min nuvarande läsning av Naomi Noviks Hans majestäts drake. Hon dvs stammisen dvs Ida A skrev detta vackra, som liksom försökt ta sig in i min skalle tidigare under dagen men som jag envist och fantasyföraktande (jag föraktar visst allt nuförtiden – vad har det tagit åt mig?!) pressat ner, långt bortom medvetandet: ”Sedan tycker jag att författaren (Novik) har löst det så snyggt med att göra boken riktig i den tid den utspelar sig, med de åsikter om vad kvinnor klarade och skulle göra, men att hon lyckas kasta omkull den så att de får moderna möjligheter iallafall!” Ida A – du är grym!

Jag orkade, till skillnad från Ida, inte läsa vare sig Eragon eller uppföljaren, men har läst en hel del annan fantasy de senaste åren (snarast ett måste om man ska klara vår profession…) och kommit att vänja mig vid och i vissa fall gillat det. Drakväktaren, Purpurdraken, Drakryttaren, Skämmarserien, Katrionasviten och inte minst Bläcktrilogin har jag -för att nämna några – uppskattat och i det närmaste älskat. Men det hela höll på att stupa när jag i höstas läste Drakens bok. Fy för den lede, vilken seg historia! Och så nu, då, Hans majestäts drake, som jag, mycket tack vare sagda Ida A, kommit att uppskatta efterhand. Jag är glad att jag inte gav opp på s. 70 (vilket jag brukar göra när jag ej står ut) utan tragglade mig igenom evinnerliga historier och dialoger och tjafs för att hamna i det intressanta som uppstår när Laurence upptäcker att det finns kvinnor som är flygkaptener och att de går iklädda byxor som helt skamligt visar benen!

Fortsättning följer…

drakar, drakar, drakar

Efter att ha läst något kortare ungdomsromaner/-böcker på sistone har jag nu gett mig i kast med en feting till fantasyhistoria. Det bådar gott, inte minst på grund av Stephen King-blurben: ”Enormt underhållande”.

Men jag upplever en instinktiv motvilja mot allt vad fantasy heter just nu, vet inte varför. Helst vill jag läsa snygga feelbadromaner och inte gotta ner mig i ett 1800-talskt havsinferno med en nykläckt drake ombord. Kanske blir det bättre till kvällen, nu är det dags för festligheter i Haninge kulturhus!

I väntan på Glitterscenen, del 2

Jag ger opp. Utgivningsdatumet har skjutits opp ytterligare. Väntan är i det närmaste olidlig. Tur att vi kan se fram emot Sub rosa under tiden. Och, förstås, den strömmande ljuvliga floden bilderböcker, kapitelböcker och ungdomslitt som liksom forsar emot mig dagligen.

« Older entries