Julklappshög i bokstavsform

Heh, jag fick böcker i julklapp. Av min fru och hennes bästa vän och hennes kille (= mina kompisar). De andra gav mig till exempel stödstrumpor (mkt uppskattat) och bestick. Samt totalboxen med alla twinpeaksavsnitten. Inatt väckte K mig för att jag gnisslade tänder och grät (ja, det var Bob som kom i farfars gestalt), varför jag nu närmar mig bokhögen och i terapeutiskt syfte listar vad jag har framför mig.

 På Chesil Beach av Ian McEwan

The Big Book of Lesbian Horse Stories (”First shocking printing! Where these Sapphic sisters saddle up, extasy is only a hoofbeat away!” enligt omslaget. Hurra!)

Make Lemonade av Virginia Euwer Wolff – tycks vara en tonårsbok. K snubblade över den när hon försökte köpa VW till mig.

Marianne Dreams av Catherine Storr – ingår i faber Children’s classics. Mkt bra enligt K.

Greetings from Jamaica, Wish You Were Queer av Mari San Giovanni (snyggt omslag och alltihopa)

samt, hurrahurrahurra,

Crossing the Mangrove av Marysé Condé.

P.S. Jag lägger pussel också

Ett 2000-bitars. Där en stor del upptas av nyansfritt blå himmel.

Jag läser ingenting

utom mitt första nummer av Bang (fick 8 nr i julklapp!) när jag är på toaletten. Övrig tid ägnas åt umgänge, marathontittande på julklapps-Twin Peaks med min fru samt allmänt rajraj. På tågen till och från rajrajet kollar jag in medpassagerarna i stället för att läsa. Skönt men väldigt, väldigt annorlunda.

Årets fem bästa vuxenböcker…

ack och ve, vilket kärt besvär detta är! Jag hakar på årets sista bokfemma och listar mina fem bästa läsupplevelser under året som gått. Ååååh, så fruktansvärt svårt. För att förenkla väljer jag endast bland de 30 vuxenromaner jag läst – utan inbördes rangordning – om barn- och ungdomslitteratur kan ni läsa här, här och här. Dessutom: året är inte slut än, så jag kanske återkommer med något tillägg för nyårsafton…

Mycket gripande på ren prosa om forskaren Lykke som efter hårda anklagelser från en kollega reser till Frankrike och i forskningssyfte läser en mycket gammal dagbok som till sist tvingar Lykke till självinsikt. Lykkes äckel och det annalkande sammanbrottet är så väl beskrivet – samt de parisiska stämningarna, de sexuella trakasserierna…

För det himlastormande språket, för den fysiska närheten till kroppar i rörelse, för sprängandet. För allt det jag saknade i elefantboken, för systraskapet och påtagligheten.

Tack, kära Rosenlarv förlag, för att ni öppnar mina rätt samtidsgrumlade ögon för dåtidens storslagenheter. Kvinnor på 1800-talet – ingar skribenter, va? Feminismen är väl ett 1970-talets påfund? Icke. I den vackert gröna volymen ryms tre texter av en för sin tid rejält radikal skribent. Stilistisk skärpa och lovely innehåll – vad mer kan en begära?

Läs min hyllning här. Och nej, jag har inte lyckats läsa Kallet – romanen ännu.

Smith – denna totalljuvliga upptäckt under året som gått. Hon är novellkonstens magiker – nästan i klass med Ninni Holmqvist, trots att de skriver om så olika ting på så vitt skilda sätt – som här omarbetat den nionde av Ovidius metamorfoser. Om kön, genus och sexualitet på det hysteriskt vackraste språket.

Men 2007 måste också betecknas som det år då jag äntligen, och med stor behållning, läste fem delar ur Agnes von Krusenstiernas svit om Pahlenfröknarna samt fick opp mina grönblågrå för Kate Atkinson. Under året har jag dessutom fått stifta smärtsam bekantskap med en psykopat och hans mor, jag har fått komma en och annan storslagen person nära och hängt i Edinburgh/Madrid med omnejder. Helt enkelt väldigt bra och oerhört svårt att välja bara fem. Men nu är jag nöjd med listan – åtminstone för denhär stunden.

Iskallt och stenhårt

tänker jag om boken jag läste i helgen. Men det är ju fel. Inte har Rickard Flinga skrivit om Linda, Gisela, Katta, Alex, Elena och de andra. Nej, Malin Isaksson är poeten som bland annat arbetar med skrivande ungdomar på Fryshuset i Stockholm. I ungdomsromanen Brännhett skildrar hon en kvav sommar i Högdalen, Rågsved och på Mariatorget. Brännhett av Malin IsakssonFrånvaron av de i ungdomsromaner annars oerhört välfrekventerande föräldrarna är, som Petter Lindgren skrev i Aftonbladet, på sätt och vis befriande. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra var fanken de håller hus.

För i Lindaochgiselaland – eller är det kanske bara Giselas land? – finns inte dendär pinsamt välvilliga föräldern vi träffat på så många gånger förr, inte minst i Fucking Åmål (läs manuset i bokform – skitbra!). Borta är också de alkoholiserade, psykiskt sjuka eller bara allmänt oförstående mapporna och pammorna. Kvar finns Gisela och Linda – och fienderna och alla fredrikar (snyggfredrik, knarkfredrik, gubbfredrik, younameitfredrik). Linda dras till Gisela som är minst lika förbannad som hon själv. Här är inte plats för grubbel i under flickrummets hästplanschtapetserade snedtakväggar – nätterna tillbringas på flykt med hemtillverkade brandbomber eller högst upp i Nackamasterna. Samtidigt börjar Linda träna självförsvar på ungdomshuset, med den magnetiska Alex som instruktör. Skillnaden mellan de två världarna är inte stor och Linda tar, i likhet med många (ungdomslitterära) manliga föregångare, med sig sina nyförvärvade kunskaper till gatan. Hur ska det gå, vojar svenssonbibliotekarien på tillfälligt besök hos 97-åring i Linköping och mentalt väldigt, väldigt långt från de förorter där hon gick i högstadiet (fy och usch för det ordet och för den tiden) och den där hon arbetar till vardags.

Isakssons kargt avskalade prosa är poetiskt iskall, stenhård och brännhet. Det allra viktigaste får plats i ordform – resten är klar stämning. Detta är finfin läsning och Isaksson är väl värd många läsare: jag kommer helt klart att lägga denna till listan över de 10 bästa ungdomsböckerna 2007.

Välkommen hem, Ka!

I helgen har jag läst Brännhett av Malin Isaksson. Bra, skriver mer om den sedan. Påbörjade även The whole story and other stories som efter två noveller helt och fullt lever opp till Wintersons blurbande: ”Ali Smith has got style, ideas and punch. Read her.” Att Smith låter boken inledas av ett Clarice Lispector-citat och tillägnar boken åt bl. a. Kate Atkinson bidrar till att mina redan väldigt högt ställda förväntningar förhöjs ytterligare.

Sent igår kväll, efter flaskpostarmys hos Johanna, kom jag hem och möttes av en sovande fru, helgens DN samt en avi. Paketet kom förstås från Bokhora (och Pocketförlaget) vars andraadventstävling jag vann – trevligt!

Innehållet:

Mitt Iran av Shirin Ebadi – verkar mycket intressant, det blir helgläsning, I tell you. Bär den likheter med Reading Lolita in Teheran av Azar Nafisi, månne?

Frälsaren av Jo Nesbø – jag som yvs över mina antipatier mot såväl manliga författare som deckargenren i allmänhet möter här en riktig utmaning. Skall jag ge mig i kast med denne, på biblioteken mycket utlånade, norske deckarkung?
Callgirl av Tracy Quan – ”Smockfull av fräcka tjejhemligheter” enligt Cosmopolitans utlåtande på det rosaglittriga omslaget. Skall detta bli min första, riktiga, chic-lit efter Pappas flicka (minns inte författaren, kanske räknas den mer som tantsnusk?) som ligger sönderläst i ett hus på västkusten? Det låter intressant. Jag känner inte till några fräcka thejhemligheter (fick inte vara med de tuffa tjejerna i skolan) och ser fram emot att ta del av dem i bokform.

Klöver kungar av Hans-Olov Öberg – ingen aning. Har skymtat såväl namn som titel i bloggosfären, men inte fastnat. Kanske att jag ger denne, manlige, författre en chans. Det beror helt och hållet på hur innehållet i julklappspaketen ser ut. Enligt Mariestads-tidningen är det ”Fräsigt, fräscht och fartfyllt om finansvärlden”. Jag känner inte till finansvärlden (ville inte hänga med skjortkillarna som ville sänka inkomstskatten) och ser fram emot att ta del av den i bokform. Ifall jag hinner.

Nästa år tänker jag för övrigt önska mig träd i Vi-skogen samt inbetalningar till Djurens rätt, Greenpeace, Ingen människa är illegal och Rädda barnen (i Amnesty är jag autogiromedlem).

Nu: The whole story and other stories, därefter En liten chock av Johanna Lindbäck.

Ner och opp

K har lånat ut boken. K har lånat ut Diane Setterfields The thirteenth tale. Frustrationen är min vän.

Packar i stället ned Malin Isakssons Brännhett (hade hellre valt En liten chock, men det är bibblakö på den) i sista sekund. Hämtade just ut ett bokpaket i tjorren (som misstänkt mycket påminner om Syrmas kiosk) med julklappar till andra och en till mig själv. Hurra för Ali Smith! Läs gärna Jeanette Wintersons intervju med min nya litterära kärlek här.

The whole story and other stories av Ali Smith

Packningsbestyr

i eftermiddag åker jag bil med pappa. Vi ska se till min ytterst skrangliga farmor på 97 år som för tre veckor sedan ringde mig och pratade om Karin Boye, men som på sista tiden blivit allt skröpligare. Med i bagaget ligger Bläckhjärta som tyvärr hotar med att ta slut när som helst och The thirteenth tale som K läste med förtjusning och som rätt många bokbloggare har skrivit om. Från bokporr till bokporr, liksom. Inte vet jag om det blir tid för läsning, men böckernas närvaro kommer att kännas bra.

Om översättningar

Igår hade jag tur. Just när jag knäppte igång radion, tryckte in dendär luren i örat och började gå ut mot gravfältet satte reprisen av måndagens Obs igång:

Onsdag
Rumänska röster i OBS – 3
Lena Brundenius samtalar med översättaren Inger Johansson, om det speciella med att översätta från rumänska och om svårigheter och glädjeämnen med att överföra Mircea Cartarescus tjocka och ofta svåröversatta trilogi till svenska”

Mycket intressant om hur Cartarescus språk sträcker sig bortom det som är möjligt i svenskan. Nyfikenheten, som redan väckts av att tre av mig högt skattade personer håller Cartarescu för favorit, blev bara större.

För övrigt har vi, min arbetskamrat U och jag, beslutat hålla ungdomsbokfrosserierna först i början av mars, varför jag kan ta det lite lugnt och lustläsa vuxenlitteratur ett tag till. Sen blir det djupdykning: nyläsning, omläsning, rangordning, kategorisering och PRESENTATION…

Har bara 200 sidor kvar av Bläckhjärta och jag vill inte att det ska ta slut. Drar ut på läsningen och hittar på annat mest hela tiden… Läser om långa partier och citerar på Flaskposten.

Tillbaka till bokporren!

Onsdagstankar

Wow, hörrni, vilken kärleksförklaring/hyllning till Bilderboken som återfinns på Aftonbladets nätupplaga idag! Undertecknad blir alldeles lycklig och minns ett eget, mindre lyckat, försök till detsamma. 

Och så en liten korrigering av mitt tidigare utlåtande över Water for elephants. Visst tusan är boken bra! Jag är glad att det finns böcker där det kollektiva läsare-vi:et får veta hur det går. Jag är glad över att ha fått läsa en trovärdig skildring av åldrandet och den frustration det måste innebära att behandlas som en mindre vetande (vem är jag att påstå det, förresten? Mig veterligen har jag aldrig bott på sjukhem…). Jag är glad över huvudpersonens godhet och kärlek till djuren.

Mitt misstag var väl att jag hade velat ha en ännu mer queerig version av cirkuslivet i stället för den heteronormativa saga det blev. Skyll sig själv, kära Ka!

« Older entries