Sådärja, de fördjupade studierna i katastroffysik är numera avslutade

Marisha Pessl är smart. Hon har skrivit en bra bok. Eva Johansson har lyckats med översättningen. Tidigare har jag nämnt katastrofboken här och här. Jag upplever vissa besvär med att skriva om katastrofboken här av skäl som jag redan angett i en kommentarsruta på bloggen läser och funderar:

”Boken är verkligen full av överraskningar och jag har svårt att se hur jag skall kunna rekommendera/berätta om den utan att förstöra delar av läsupplevelsen för ännu oinvigda. Visst kan jag uppehålla mig kring stil, disposition och språk som är nog så intressanta – men samtidigt är det ju handlingen som på så många sätt fascinerar. Visst kan jag diskutera de teman som upprätthåller själva handlingen, men DEDÄR SMÅ grejerna som egentligen visar sig vara stora?”

Fördjupade studier i katastroffysik

Nå. Vi har att göra med en beläst pappas flicka, Blue, som så långt hon kan minnas inte bott längre än ett år på samma ställe. Nu är det dags för det sista high-school-året (japp, en amerikansk roman har vi här!) och det är på skälvande ben, inbillar jag mig, trots att hon själv påstår att hon är alltför van för att låta sig påverkas av andras blickar, som Blue äntrar skolan. Redan på ett tidigt stadium oppvaktas hon av snyggingen Charles och bevekas inträde i en liten, tätsluten skara elever som i stort sett varje söndag samlas hos den okonventionella läraren – av den typ vi anglosaxifierade svennar lärt känna genom diverse amerikanska böcker och filmer under de senare decennierna. Sedan läsningen av omslagstexten vet vi att den glamorösa och förödande vackra läraren Hannah Schneider kommer att hittas hängd i en förlängningssladd, men detta faktum förstör ingen opplevelse. Det är nödvändigtvis inte (själv-/)mordgåtan som sådan som för läsningen vidare. Nej, nerven återstår att finna i språkbruket och de finurliga litterära referenser som genomsyrar dispositionen (innehållsförteckningen heter ”Kursplan (Litteraturlista)”; varje kapitel bär samma namn som ett till innehållet korresponderande litterärt verk) och själva texten (fullspäckad med hänvisningar och noter). Dessutom tillhandahåller boken, som varje roman med självaktning, många sidospår och förvecklingar innan de 534 sidorna är utlästa. Avslutningsvis får läsaren genomföra en ”Sluttentamen”, vilken både är roande och bildande.

Det är väldigt amerikanskt – och då menar jag inte Ricki Lake-amerikanskt, utan åsyftar snarare detdär snirkligt omständiga romantiserandet kring meningsbyggnader i allmähet. Texten är full av liknelser som ibland kan kännas på tok för sökta och stundom rätt intetsägande, men som också ger upphov till dedär små, tysta fnissfnysningarna som jag kommer på mig själv mer att utdunsta i tid och otid på offentliga färdmedel när jag läser något riktigt skojigt.

Bortsett från att det är väldigt många ansikten som ser ut som om de ”karvats ut med en sked” är boken väl värd att läsas och jag tror nog att jag gärna läser om den någon gång framöver, kanske på engelska då.

Annonser

5 kommentarer

  1. BiblioBuster said,

    5 november 2007 den 7:54 e m

    Snygg blogg! Jag har precis börjat med den fördjupade studien och inte riktigt bestämt vad jag tycker än. Egentligen lite för pratig för min smak, men jag kanske fastnar för den vad det lider. Får väl rapportera om det i så fall 🙂

  2. lilaplaneten said,

    5 november 2007 den 8:07 e m

    Tack! Ja, jag tänkte att det vore kul att skriva för vuxna också.
    Visst är den pratig på detdär amerikanska sättet som jag inte föredrar i vanliga fall, men här funkar det faktiskt! Hoppas på rapporter, det är alltid roligt att diskutera det lästa.

  3. 13 november 2007 den 7:26 f m

    […] endast blir nyfiken på de böcker jag läser, läser, läser men inte pratar så mycket – exvis Fördjupade studier i katastroffysik. Jag sade inte ett knäpp om boken, men var nästan okontaktbar: satt i soffan och muttrade och […]

  4. 17 februari 2008 den 7:32 e m

    […] 2008 vid 7:32 pm (litteratur för barn och unga, läsning) Tags: arbete, språk och stil … Fördjupade studier i katastroffysik är Cathys bok som gett mig sällskap på tåget till och från finaste Uet med vackra barnamagen […]

  5. 12 mars 2008 den 3:43 e m

    […] (kan inte vänta till julafton – detta blir min adventskalender). Och nu, i början, slår det mig: Marisha Pessl måste för tusan ha läst Cornelia Funkes ljuvligaste barn- och […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: