Paket i inkastet!

Idag kom min hett efterlängtade Magic, Cilla och Baby (som jag skrivit om för ETC och BTJ – varav de senare äntligen skickade hit den – recenserade en hög med papper i våras om jag inte missminner mig). Ironiskt nog beställde jag den från Adlibris i morse. Kunde helt enkelt inte låta bli – tänkte: en jul utan Qvintus och de andra kommer jag inte klara av! Så: nu har jag två ex av Kenta och barbisarna, två av Magic, Cilla och Baby. Men inget barn. Ho, ho, tomten! Vill du peka ut vilka barn som ska få två finfina barnböcker i jul? Kanske blir det Ks små rara kusiner?

Annonser

Slutet på historien – eller kanske början

Girl meets boy av Ali Smith

Girl meets boy av Ali Smith

Det var med tårar i ögonen (ja, denhär sjukdomsperioden/konvalescensen har gjort mig blödig) jag läste de sista sidorna av Girl meets boy. Inte så mycket för att handlingen eller språket just där berörde mig; det var snarare vissheten om att jag snart skulle stå utan bäggedera. Separationsångest är kanske ett väl starkt uttryck, men jag upplever rediga svårigheter med att slitas från boken för att ta mig in i en ny. För att inte språnget skall bli för smärtsamt väljer jag Tidväktaren – Jeanette Wintersons första ungdomsroman. Winterson blurbar på Smiths omslag: ”I love Ali Smith’s work” och det är fullt begripligt.

För visst påminner Girl meets boy om åtminstone Lighthousekeeping i förhållandet till myterna, till berättandet och ”sanningen” samt rent språk- och stilmässigt. Myterna, förresten. Både Winterson och Smith (med just Girl meets boy) är tillsammans med Margaret Atwood några av de författare som deltar i The Myths. Hemsidan berättar det inte, men på insidan av mitt ex flickpojkflickbok förs även Klas Östergren till skaran.

ARGH. Skrev långt mycket mer om boken ARGH men det försvann ARGH och jag vill inte (leva mina tankar i parentes) så jag ARGH slutar nu.

Skottlandsläsning

Det blev inte mycket läst. Mest höll vi som sagt till vid havet eller på regniga kyrkogårdar. Det var underbart för den konvalescent som är jag och som tillbringat föregående tre veckor till soffs. Lektyren, då:

* senaste numret av Bang: ”Jag älskar dig”. Skarpt som alltid. Jag läste inte allt utan uppehöll mig främst vid ”Myggor och tigrar: en feministisk bruksanvisning. Lena Sohl sätter ner foten i Maja Lundgren-debatten”, ”Jag hatar verkligen Cookie. Ida Therén om internaliserat kvinnohat”och ”Forough Farrokhzad, här och nu. Aylin Boynukisa samtalar med en död högst levande författare”. När jag äter frukost nästa gång ska jag läsa ”Jag älskar dig. Serie av Nina Hemmingsson” – ett säkert kort, precis som ovanstående artiklar.

* Not the end of the world av Kate Atkinson. Jag förbannade valet av resmål efter att ha läst ut One good turn (men är förstås nöjd med att vi drog till havet i st f inlandet). Det hade varit roligt att beträda samma mark som Jackson och de andra (men jag hade kanske bara blivit besviken). Det gick väldigt bra att läsa Atkinson i Aberdeen. Not the end of the world är en fin samling noveller som på sätt och vis kan sägas vara en hyllning till berättandet. Jag skulle kunna göra det lätt för mig och endast besvara frågorna som finns listade i slutet av mitt ex under rubriken: A reading group guide – Reading Group Questions and Topics for Discussion. Återkommer i stället när jag har koncentrationen på topp och inte i tånaglarna.

* Fortsatt Mosca Mye som sömnpiller, dvs högläsning vid sänggåendet. Jag fattar inte vad som är fel med den boken. Allt är egentligen så finurligt – ändå somnar vi hela tiden. Kanske avnjutes den trots allt bäst i ensamhet, medelst s. k. tystläsning.

* Bläddrade även i Den keltiska ringen av Björn Larsson och mammas A book of Scotland (hon köpte den 1971, när hon som tjugoåring liftade runt i Skottland). Läste valda delar högt, for my lover.

K läste Pessls Fördjupade studier i katastroffysik och jag lade mig i genom att ta boken ifrån henne och läsa högt. Såhär säger hon: ”Det är väl en ok bok, men innehåller för många ord för handlingen. Som att vilja käka korv med senap och ketchup, men bara få senapen och ketchupen.” Jag håller med till viss del. Pessl är som besatt av mer eller mindre tokroliga liknelser, minns ni hur jag gärna hade sluppit de ansikten som såg ut som om de karvats ut med sked?

Ja – mitt hett efterlängtade paket fanns på hyllan i kiorren när jag kom hem. Hurra! Nu gäller det bara att läsa ut Ali SmithsPorträtt: Ali Smith

Girl meets boy (fast jag vill ha den så mycket längre, det är direkt underbar) samt tre barn- och ungdomsböcker – sedan får jag äntligen ge mig på Water for elephants. Än Bläckhjärta då? Redan inslagen i silkespapper, skall läggas under granen och jag kommer att bli så lycklig när jag öppnar paketet! DS.

Hoppsan, jag har blivit taggad av Anna-Stina…

… eller av hennes katter kanske? 🙂

1. Link to your tagger and post these rules on your blog.
2. Share 5 facts about yourself on your blog, some random, some weird.
3. Tag 5 people at the end of your post by leaving their names as well as links to their blogs.
4. Let them know they are tagged by leaving a comment on their blog.

Klarar nog egentligen bara av den andra punkten:

1. En inte helt hemlig grej: jag hyser en närmast panisk skräck för flygplan.

2. Jag äger tre tuber av Marja Entrichs Vetegroddskräm – ansiktskräm för torr hy. Jag får en varje jul av mammaa men glömmer bort att använda dem.

3. Under redan till Skottland längtade jag mig nästan svettig efter efter Tut tut och Boken om boken.

4. Har tre böcker halvläst nu, vet inte vilken jag ska gotta ner mig mest i.

5. Min gamla kompis är konstnär i Bergen och jag är väldigt väldigt väldigt stolt över att få presentera hennes finfinfina hemsida.

Japp, det var allt!

Tillbaka

och omtumlad. Kollade in bra böcker på Waterstone’s samt köpte juklappar så det stod härliga till. Mest av allt hängde vi vid havet: Den halvgamla och havet. Och när vi kom hem (jag begriper inte hur det gick till, var neddrogad hela resan) fanns det nya efternamnet på dörrmattan. Så nu hinner jag inte blogga – måste testa autografer mest hela tiden!

På återseende

/Fru M

i packningstagen

Hjälp mig nu, jag vet ju inte vad jag ska ta med mig att läsa än. Kanske tar jag Den keltiska ringen av Björn Larsson, mest för att kvotera in en manlig författare i mitt kvinnodominerade läsurval.

Fin morgonläsning (efter förfärliga nyheter i första delen) : DN:s Boklördag har träffat bokhororna. De sitter i skinnmöbler och läser samt berättar om sin verksamhet. Fint!

Paketet hinner inte fram – bäää.

Aj som fanken: fick leveransavisering från AdLibris idag vilket innebär att bokpaketet kommer först nästa vecka när vi dricker whisky och kollar in högländerna. Plötsligt står jag helt utan någon som helst lust att läsa något annat än elefantvattenboken.

Om tonårens prägel och evighetstörsten

Jag vet att jag är ”sen” med att läsa denna bok – gav mig aldrig tid till det när det begav sig; då debatten tog vid efter recensionerna (läs dessutom detta skarpa inlägg och den nedanstående konversationen), utan hängav mig åt barnlitteratur i det hårda arbetet med Barnbokstipset (som f. ö. borde komma ut i vår). Å andra sidan är jag sen med att läsa det mesta. Det finns redan mycket skrivet om boken, varför jag låter bli att referera handlingen.Ladies av Mara Lee

Först vill jag dementera något: Det är inte någon större fixering vid utseende i Ladies än någon annanstans – vare sig i litteraturen eller i det som kallas verkligheten. Mäns och kvinnors blickar på (kvinno)kroppen är allt annat än nyheter. Jag har svårt att förstå dem som kritiserat Mara Lee för att uppehålla sig alltför mycket vid kvinnors besatthet av den egna och andras kroppar. Bokens övergripande tema: samtidens fixering vid utseende samt de övertramp och -grepp som håller samman och för fixeringen framåt. Jag känner själv [redan här, om inte tidigare, anar bloggläsaren sprickor i logiken: en enda kvinnas, dvs Kas, upplevelser av sin egen kropp och andras blickar på densamma kan omöjligt fungera som lackmuspapper på ”samtiden”] igen de värderande blickarna. Det är befriande med en bok som penetrerar skönhetsen på ett sådant sätt att den retar gallfeber på alla som vill framstå som ”naturligt” vackra och ”ointresserade” av skönhet men som i själva verket ägnar stor del av sin tid åt spegelaktiviteter. Jag vet: koketterar rätt ofta med mitt ointresse för skönhetsprodukter, men är liksom de flesta (inbillar jag mig) medveten om kroppar i min definitiva närhet lika mycket som jag noterar andras, i förhållande till mig, perifera.

Sedan vill jag berömma Lee för den skickliga skildringen av flickorna och den flickighet som stannat kvar i kvinnorna. På samma sätt som kära, kära Monika Fagerholm, efter vilkens litterära återkomst jag trår mig tossig, uppehåller sig Lee vid flickors (och i viss mån även pojkars) stundtals grymma lekar som utforskar vuxenhet, kvinnohets och offer-förövare-relationer samt oftare än sällan övergår i oftast större katastrofer.

Och så språket, då. På en gång platt och rasande intelligent. Den förtätade stämningen i den prosapoetiska (trots allt) skildringen av fyra kvinnors hämnd-, sex- och maktbegär driver den stundtals snaskiga handlingen framåt, framåt, inåt, överallt och efter utläsningen kan jag inte låta bli att ropa efter mer.

Dessutom: Paris-delarna får mig att tänka på Nästa som rör mig, jag går. Blir paradoxalt nog varm vid minnet av malmstenläsningen: jag kommer självklart att rekommendera Ladies av Mara Lee till alla i min närhet.

Off topic: Såg förresten om Whatever happened to Baby Jane igår, minst tio år sedan sist. Vi tänkte förstås innerligt på allas vår älskade Britney.

i väntan på Glitterscenen

är Ladies av Mara Lee en alltigenom ljuvlig berättelse om flickor och flickors lekar. (Till min besvikelse ser jag att utgivningen av Glitterscenen skjutits opp ytterligare; allratidigast 2008-08-01 kommer jag att få återoppta bekantskapen med det fagerholmska totalepos som liksom knottrade till hela mig när jag först läste Diva och sedan Den amerikanska flickan.)

Böckernas bok?

Att skriva kort om något som verkligen förtjusar mig är fruktansvärt svårt. Därför blev dagens gästinlägg på bokhora långt och jag tvivlar på att någon orkar läsa det i sin helhet. Paradoxalt som fanken, va: typer som lätt klämmer tegelstenslitt vägrar befatta sig med internettexter som kräver scrollning. Eller är det bara en fördom kanske?

Nå: läs, läs, läs Cornelia Funkes Bläckhjärta som jag kärleksbombar idag på ovan nämnda blogg. Och: hoppas, hoppas, hoppas att mitt bokpaket kommer idag! Det innehåller, hoppeligen, Water for elephants och just Bläckhjärta.

 

Porträtt: Cornelia Funke

« Older entries