och jag älskar dig lika mycket som någonsin Hermelinen och Silverhästen.
Läser is under klibbiga pendeltågssessioner, rinner is och Kat i min hjärna när klibbiga personer kommer för nära, dvs inte respekterar ens den fysiska gränsen som också kan kallas för informationsdisk. Kat och Midnatt, mina kära bundsförvanter. Hysteriska värmen och lördagstjänstgöringen samt tårtbak och morpormenad möjliggör annan läsning än hetsad och jag läser sakta för att kunna upprepa orden i konfrontationerna med det som kallas verkligheten men som ibland känns direkt osannolik.
Ika sa,
2 juni 2008 vid 6:44 e m
Åh, jag har den också i min hand, men försöker vara duktig och läsa ut Yann Martels Berättelsen om Pi som jag påbörjade för ett bra tag sedan… Dessutom hade jag tappat bort Isfågeln för ett par dagar under processen med sommarflyttandet. Men åh, jag vill också läsa, nu ännu mer när du skriver att den är lika bra som Hermelinen.
ka sa,
3 juni 2008 vid 10:21 f m
Hur är dendär Piboken? Jag är lite nyfiken, eftersom åtminstone en person som jag hyser höga tankar om älskar den. Hsh: nu är det ungefär 100 sidor kvar av Isfågeln och rasande spännande. Kan mkt väl tänka mig den som en tv-serie (inte film – en sådan försvinner så snabbt!) i kanske 5 delar. Eller kanske ännu hellre som radioföljetong, inläst av Lo Kauppi?
Ika sa,
3 juni 2008 vid 7:22 e m
Njaa… den är ju intressant på sitt sätt, men jag tycker inte riktigt att den lever upp till sitt rykte. Jag skulle vilja svepas med lite mer. Det kanske skulle gå bättre om inte Isfågeln väntade, och om jag haft mera neutrala förväntningar på Pi.
Så, den spejsade perioden är numera över. « Gröna rummet sa,
5 juni 2008 vid 8:02 f m
[...] 8:02 är (fantastik, hjältar, litteratur för barn och unga, romaner) Tags: feminism Utläst är Katrionatrilogin (konstateras med sorg) och nu är det hej och hå realism så det stänker om det. I Bögslungan [...]