Återigen: I love [sekwa]!

26 maj 2008 vid 2:27 e m (bibliotek, läsning, planeten själv, romaner)
Tags:

Hörrni, ni kan ju tro att jag är sponsrad eller mutad eller vad fanken ni vill – det är jag icke. Köpte i ett rasande anfall av allmän bokhysteri (och läste) Claire Castillons två godbitar, befallde mig själv att invänta bibblans ex av Céline Curiols Utrop. Nu är jag mitt i det underbara (blev besviken över att hitta en spoiler i helgsvenskan) och älskar förbehållslöst. De av Sekwas böcker jag hittills läst (biblioteksälskaren får ursäkta) vill jag äga. Anteckningsivraren i mig nästan gråter över att inte kunna klottra ner marginalerna och stryka under de allrasom fantastiskaste formuleringarna. -Jamen kladda i bibblaböckerna, det är så trevligt att kolla andras kladd, säger ni kanske. Jag säger: Nej. I solidaritet med mina arbetskamrater som suddar fingrarna av sig för att låta varje biblioteksbesökare få sin egen läsupplevelse vägrar jag skriva ens ett Ah! i låneböckerna. Alltså, kära ni som känner mig, om ni vill överraska och ge en finemang present: Céline Curiols Utrop kommer att tas emot med öppen famn och vässad blyertspenna.

Apropå klotter, var det någon som kollade in denhär utställningen när det begav sig?

5 kommentarer

  1. [exclamation] « Gröna rummet sa,

    28 maj 2008 vid 7:03 e m

    [...] så tossiga inläggen om [sekwas] böcker blir. Kortfattad slutrapport efter utläst Utrop: Det var ingen spoiler i svenskan (undrar om artikelförfattaren ens läst [...]

  2. Audrey Fenn sa,

    1 juni 2008 vid 10:42 f m

    Såg att du har lagt till mig bland favvobloggarna. Vad glad jag blir.
    Tack snälla du.
    Hälsar
    Audrey Fenn

  3. ka sa,

    1 juni 2008 vid 2:12 e m

    Vad roligt att du blev glad för det! /ett solstingat ka

  4. Tillbaka till litteraturens sköna värld « Gröna rummet sa,

    29 juni 2008 vid 7:36 f m

    [...] Hon drog slutsatsen att det räckte att inte längre vilja något för att bli förskonad. [ett av utropen - jag har eget ex nu och vässad [...]

  5. Kort bara, mitt i kafferasten « Gröna rummet sa,

    8 juli 2008 vid 8:14 f m

    [...] kall och het av denna roman som liksom klistrar sig in i mig. Jag måste erkänna att jag gjort det förbjudna: vikt hundöron i biblioteksboken. Förlåt. Men det finns så många värdefulla, måste nästan [...]


Kommentera