såväl här som på Bokhora, från kvinnan vi möter i Bokhoras måndagsmöte, Lena Kjersén Edman, har jag åter fått opp ögonen för gamla favoriten Gunnel Beckman. Om inte Carl Bildt hade döpt sin dotter till Gunnel skulle jag göra det – ifall jag hade någon, vill säga. Beckman, Linde – raktigenom älskliga.
Läser Tillträde till festen från 1969 och bedåras. Samt snörvlar på t-banan. För visst ligger omtalade Innan jag dör i väskan, men den får vänta. Vi har en annan som måste dö först. I leukemi, hon är nitton år, ensam i en stuga på landet.
Gonatt för fanken.
Å, Annika! « Gröna rummet sa,
2 maj 2008 vid 9:46 f m
[...] i ottan. Om möjligt klarare: undertecknad blev mer än smetigt småberörd; detta lilla K är numera övertygad om att Gunnel Beckman måste vara en av Sveriges största (ungdomsboks)författare någonsin. Här [...]