Gröna rummet

Med rubrikens “fantastisk” avser jag i första hand fantastisk som i genrebestämmelsen fantasy; först i andra eller kanske till och med femte hand som i fenomenal. Varför framgår hoppeligen i nedanstående tjosanhoppsantext.

Föreställningen att “om kvinnor styrde världen, då skulle inte krig och elände förekomma!” är vanlig och djupt rotad i (åtminstone stora delar av) den svenska myllan. Därför var det med mild förvåning jag ålyssnade ett av inslagen i Ring P1 häromveckan*: en äldre dam ringde in för att berätta om en “insikt” som hon “slagits av” mitt i natten och nu måste börja missionera om. Och så drog hon opp detdär igen! Inga motargument eller -exempel i stil med Margaret Thatcher m.fl. fick fäste. Trots att sagda radiotelefonkvinna inte artikulerade sin ståndpunkt tycker jag mig förstå att hon gav uttryck för en något förenklad och därmed idealiserad syn på matriarkat som paradigm att föredra framför patriarkat. KROSSA PATRIARKATET, javisst, säger jag. Men jag tror inte nödvändigtvis att ett matriarkat på ett självklart sätt skulle vara så mycket bättre (se bara på två litterära exempel i genrer som satir och SF!). Kvinnor är inte “av naturen” godare och mindre maktbenägna bara för att de=vi inte har kukar.

Lene Kaaberbøl som jag tidigare lovordat (inbäddad i ännu ett indignerat utrott över trafikfarliga typer) gjorde succé med Skämmarserien både i hemlandet Danmark och annorstädes. Sedan två år tillbaka ger Rabén & Sjögren ut en serie böcker som skrevs redan på 1990-talet. Nu väntar vi alla spänt på Isfågeln som avslutar denna Katrionatrilogi. Under tiden läser jag om Hermelinen, och visst kan jag hålla med Ika när hon antyder att Katserien mest känns som en förstudie till Dinaundret** i ett av sina alltid välformulerade och mycket läsvärda inlägg. Samtidigt är sviten om Katriona intressant just för att den tar avstamp i ett dystopiskt “sedan” (eller är det kanske “då” eller “någon helt annan tid och plats”?) där människan*** i dethär fallet Mannen, har förstört jordens tillgångar och endast ett fåtal överlevt. Nu, än en gång i DETHÄR fallet, besitter kvinnor större makt än män och Vår Fru tillbeds (i stället för det västerländske Gud). Det finns dock motståndsmän, som talar om platser där MÄN kan äga marken och slipper resa runt som fredslösa… (där det inte är “onaturligt” för en man att vara jämställd med en kvinna). Transperspektivet är väl inte det vänligaste: en pojke “kastreras” för att kunna gå som kvinna. Detta uppfattar jag dock inte som transfobi – utan snarare som ett uttryck för författarens vilja att demonstrera den smärtsamma intolerans som kännetecknar alla sorters könsfixerade hegemonier.

I egenskap av f.d. häst- och stalltjej tjusas undertecknad skarpt och hett och innerligt av den kärleksmättade djur-msk-skildringen – precis som huvudpersonen Kat attraheras av marhästarna, en korsning mellan bergens allrasom farligaste rovdjur marorna och en särdeles stark hästras. Och som feminist anser jag att boken som helhet är ett intressant experiment – om än inte lika fullfjättrat som Skämmerskeserien. Till radiotelefonkvinnan: det är inte så enkelt att utbyta ett härskarsystem mot ett annat; rakt och precis tvärtom. Eftersom vi är indoktrinerade av patriarkatet är det vanvettigt svårt att klättra utanför; finna andra styrelsesätt. Det går inte att “sätta kvinnor på maktposterna”. Gammal skåpmat för många, men inte för ringp1-damen och alla andra som glatt och känslostarkt instämmer i hennes “åh, om kvinnor bestämde…”-harang.

Vad vill jag ha sagt med detta? Tja, det började som en tanke och blev ännu ett bluddrigt inlägg i vilket jag försökte förtydliga sporadiska vindlingar, främst inför mig själv. Det är roligt att skriva om det jag läser – och det underlättar inför den väldigt snart-nästan-här-dagen: Dagen efter bokkollot=dagen då U och jag pratar tonårslitt med högstadielärarna…

—

Det känns som om jag borde avsluta inlägget med en ajökenfras bara för att jag har några asterisker precis här nedanför, men jag vet inte. Det känns lite lamt på något vis. Fast jag skrev ju faktiskt något om en undertecknad härovan, så OK då:
/Undertecknad = ka

Nåväl, här kommer asteriskerna!

*Förresten, just-nu-värden för programmet, Alexandra Pascalidou, kommer till Västerhaninge bibliotek rätt snart för att snacka Taxi. Det ni!

** som är mycket mer raffinerad till såväl innehåll som utförande

*** till fantastiknybörjaren rekommenderas med värme Möllers Kriget om källan och Olivecronas VREN.