Ja, jösses. Till soffs med sjuklingen igen, ditbefallen samt promenadrekommenderad. Ack. Enda fördelen: jag har tillbragt eftermiddagen och kvällen med Flickan som var vacker i onödan (jag är, som någon kanske minns, en teknisk idiot och lyckas inte länka från förlagets hemsida, väljer ändå hellre finfina ANs text på Barnens bokklubb).
Janne Lundströms oh! så mästerliga roman var, inte helt överraskande, nominerad till Augustpriset 2007. Min eurocentriska världssyn gör att jag finner mängder av likheter med Lloyd Jones’ Mister Pip som jag ju åjublade härförleden. Skillnader: århundranden, hundratals mil och allt som följer på det. Likheter: utomeuropeiska (utomamerikanska) flickor på väg att bli kvinnor som gör uppror mot förväntningar och finner tröstande vägvisare i äldre män.
Skillnaden: där Lloyd Jones var, vad skrev jag – “småhumoristisk på dethär trevliga sättet” – är Janne Lundström allt annat. Detta är en allvarlig roman, läsvärd för såväl yngre som äldre. Tänkte skriva ett inlägg på Flaskposten om etnocentrism och selektiv historieskrivning (där jag kunde dra opp stora delar av min egen utbildning som exempel) men känner att det är på tok för sent för den saken. Åtminstone för ett knaprigt Ka som ska ge sig i kast med Kate Cann (som nog inget har emot att kallas för pingla).
Natten!
Caroline sa,
31 januari 2008 vid 11:26 f m
Åh vet du! Vad jag har retat mig på den där titeln! Jag blir rödögt provocerad av att se orden “flicka” och “vacker” i samma mening. Att vara ngt, att definieras utifrån ngt man inte själv kan påverka, redan som ung flicka. På ett sådant väldigt in-your-face-sätt. Gah! Andnöd! Och så har jag läst på flera ställen att boken är så bra. Så jag kanske skall skaffa mig en brown paperbag och andas sakta, sedan läsa.
(Ändock undrandes: why why why.)
gröna rummet sa,
31 januari 2008 vid 11:32 f m
WOW, jag med! Arg som envarg läste jag – tills jag kom till det avsnitt som… äh, ska inte förstöra läslustan. Ingen spoilervarning i sikte, således!
Caroline sa,
31 januari 2008 vid 11:37 f m
Tycker du, efter att ha läst boken, att titeln är rättvisande, nödvändig, den bästa tänkbara för historien? (Jag är väldigt, väldigt nyfiken på varför de valt just den titeln!)
gröna rummet sa,
31 januari 2008 vid 11:40 f m
Rättvisande och nödvändig. Det är förresten ingen hemlighet att huvudpersonen heter Asombasine vilket betyder just Flickan som var vacker i onödan. Hon är förtryckt och shts sannerliga outcast i total avsaknad på kärlek. Eftersom hon är en “huspersons” dotter är hon inget värd, dvs kommer aldrig att bli bortgift, dvs vacker i onödan.
Caroline sa,
31 januari 2008 vid 12:42 e m
Första tanke: f-n så hemsk världen är!
gröna rummet sa,
31 januari 2008 vid 3:28 e m
You bettcha!
Ida A sa,
1 februari 2008 vid 1:02 e m
Åh, jag fullkommligt älskade den här boken. Sen blev jag så förvånad av den, jag såg den och tänkte: En tjockis, den tar nog ett par dagar. Nähä minsann, slurp sa det och så hade jag runnit igenom den. För det var så det kändes, eller som att den rann igenom mig, språket bara flöt framåt och jag sveptes med.
Sen var ju historien fruktansvärt bra, med betoning på fruktansvärt!
gröna rummet sa,
3 februari 2008 vid 7:15 e m
yeah, baby, yeah!